Jag förstår inte

Jag kan inte släppa det här med inglasningen riktigt ännu. Jag har gått hela dagen med en klump i magen, den vägrar att försvinna. Jag kan inte låta bli att ta det här personligt. Jag vet att det inte är en personlig sak mot mig direkt men det blir personligt i förlängningen.
Jag försöker tänka på varför det blir så här. Om rollerna vore ombytta, låt oss säga att en regel finns från kommunen att alla balkonger i ett hus måste glasas in om det ska bli något. Det kan ju finnas en regel i detaljplanen som säger så. Jag skulle aldrig rösta för då om jag visste att det fanns grannar som inte vill glasa in. Det är förenat med en ganska stor kostnad och jag skulle inte kunna ha på mitt samvete att någon tvingas lägga ut den kostnaden mot sin vilja.
Så tänker jag....
Därför blir jag så ledsen när andra människor nekar mig att göra det jag vill. Jag hävdar att det inte påverkar de som inte vill glasa in och då är det bara elakt att säga nej och sådant gör mig ledsen.
Om någon kan komma med en riktigt bra och sakligt skäl till att säga nej så är jag den första att lyssna men i går var det inget sådant skäl som i mina mått mätta var förnuftigt nog.
Visst jag är partisk men jag vill ändå se mig som en hyfsat förnuftig person som gärna vill att alla ska vara nöjda och glada och visar det sig att skälen för de som inte vill glasa in är större än för de som vill glasa in så viker jag ner mig.
Men som det ser ut nu kan jag inte se någon som helst orsak till att vi alla inte kan få som vi vill.
De som vill glasa in gör det och de som inte vill låter bli, end of story.

På det stora hela är det klimatet som stör mig mest. Är det så här vi ska ha det.
Om jag inte får grilla med kol så får du inte grilla med gasol och det hela slutar med att ingen får grilla alls, vem vinner på det. Jag vill inte glasa in så jag har ingen lust att betala för det bygglovet, okej men då tänker inte jag betala för staketet mellan uteplatserna.
På vägen hem i går hörde jag de två personer som var mest emot inglasningen och också de som vägrade låta mig säga min åsikt, prata om att skaffa katt. Då tänkte jag, hm.. katter kissar och bajsar i sandlådor samt fäller hår på utemöbler på andras terasser. Det vet inte jag om jag vill ha här i vår förening.

Åter igen så är inte jag så som person så jag skulle inte göra på det sättet och då blir jag så förbannad för att det finns andra som agerar så.
Jag vill att vi ska samarbeta i den här föreningen och på det stora hela handlar det om givande och tagande.

Jag har gått med i trädgårdsgruppen för att jag vill engagera mig och förhoppningsvis bidra till en trevlig miljö runt omkring huset här. Exempelvis vill jag gärna ha en samlingsplats utanför vårt hur precis för där är i dag en gräsplätt som inte används. Det vore trevligt med lite bord och bänkar och en lekplats för barnen.
Jag kan ju bara gissa hur det kommer att tas emot och för att vara ärlig, efter gårdagens möte känner jag inte riktigt samma sug att engagera mig.

Varför är det så svårt för folk att komma överens? Jag hörde en annan liten historia från en annan del av området här. Byggföretaget hade avsatt 200 000 kr till de boende att gemensamt komma överens om vad dessa pengar skulle läggas på. De gick inte, förslaget var en lekplats men några satte sig emot det, vet inte om det var platsen i sig eller att det var en lekplats men det hela slutade med att pengarna brann inne.
Är inte det riktigt synd?!

Nä dags att sluta låta bitter, jag säger sluta låta för jag är inte bitter bara ledsen men jag låter bitter jag vet.
Jag låter som hon i Fyra bröllop om ni har sett det. Hon är typ skitsur för att hon hade det tråkigaste bröllopet. Hon skulle dansa in men vaggade in lite lätt som en äggsjuk höna så det blev kanske inte riktigt den effekten som var tänkt. Blev väldigt lamt och töntigt istället för roligt och häftigt.

Kolla själva! Bruden kommer in ungefär efter tre minuter.