Veckan och helgen har bara rusat iväg.
Vi har firat A som fyllde två år i går med ett kalas idag. Bilder utlovas men får bli lite senare.
I går var det dop för lilla Emma och man vet att man varit på ett gäng dop när man vet vilka psalmer det är bara genom att se vilka nummer de har.
Idag har min kära svägerska sprungit Berlin Marathon och det är så jäkla stort.
Så galet imponerad även om jag aldrig har trott att hon skulle göra annat än klara det.
Min svåger har sprungit han med men han har gjort det flera gånger förut så det är inte lika stort ;-).
Grattis till er båda!
Jag återkommer, lovar. Inte så förtroendeingivande jag vet men jag lovar.
söndag 30 september 2012
måndag 24 september 2012
Bara så att ni vet...
E kom hem utan Finn McMissile på knäet idag, det var samma gamla hål som gapade öppet igen.
Det var visst inte så revolutionerande som jag trodde med lappar och strykjärn.
Jag tänkte att det är bäst att säga till så att ni inte sticker i väg och gör av med hela lönen på Blixten Mqueen lappar i morgon.
Att det ska vara så svårt med genvägar.
Men det var det enda försök jag gjorde att återanvända de där jeansen.
När lappen lossnar åker jeansen i soporna så är det bara, ett försök får räcka.
Det var visst inte så revolutionerande som jag trodde med lappar och strykjärn.
Jag tänkte att det är bäst att säga till så att ni inte sticker i väg och gör av med hela lönen på Blixten Mqueen lappar i morgon.
Att det ska vara så svårt med genvägar.
Men det var det enda försök jag gjorde att återanvända de där jeansen.
När lappen lossnar åker jeansen i soporna så är det bara, ett försök får räcka.
söndag 23 september 2012
Den här mamman kan också
Tre par jeans har förvandlats till tre par hela jeans. Allt som behövdes var lite merchandiseprodukter och ett strykjärn. Rena magin och precis i min smak. Alla gånger jag kan undvika symaskinen är en seger för mig Och för det jag ska sy. Jag är tacksam att även vi hantverkshandikappade kan få laga ett par brallor då och då.
fredag 21 september 2012
Tolkningsfråga
Det är ju väldigt open minded måste jag säga.
Det var så länge sedan..
Lite kuriosa kring dagens klädval.
Ha en Lovely fredag!
onsdag 19 september 2012
Ehhh nä men jag tror inte det va.....
Jag vet inte vad den när nedräknaren har fått för sig men nu är det jag som släcker ner den för, jag tänker inte göra någon mer årets utmaning detta år.
Education
Jag vet att jag har nämnt det förut men det gick säkert förbi eftersom att jag mest tjatade om det där sabla loppet. Mitt liv kan delas in i före och efter Halv Marathon känns det som. Och som tur är har vi förflyttat oss till efter i skrivandets stund.
Hur som helst så har jag ju börjat utbilda mig en smula, inget allvarligt alls utan bara en liten kurs på distans men den tar ju ändå lite av min kvällstid i anspråk och därför blir bloggen kanske lite lidande framöver. Jag säger kanske för man vet aldrig hur det blir. Men ni vet att jag alltid kommer tillbaka.
Nu kommer jag säkert få massa inspiration och vilja skriva massor och bara därför kommer att publicera flera inlägg om dagen och så blir detta lilla meddelande bara töntigt och fel.
Det kanske tar lite tid för mig så här i början också för att jag inte har pluggat det allra minsta på en förfärligt massa år och vet knappt hur man tar till sig information som är skapad i utbildningssyfte.
Jag har ju berättat om att jag kan vara en smula prestationsbenägen ibland och ni kan ju tänka er att det blir lite jobbigt för mig när jag får en uppgift som säger att jag ska skriva en text, inte arbeta med den utan bara skriva och det ska ta typ 20 minuter.
Äsch men lägg av säger lilla jaget då. Lilla jaget klarar inte alls att släppa i väg uppgiften utan att ha granskat, omarbetat, ändrat, granskat och ändrat lite till och det tar mer än 20 minuter.
Själva poängen med att lära sig saker är att inte göra det rätt från början för då kan man redan och behöver inte lära sig. Lilla jaget fattar inte det där, lilla jaget vill göra rätt på en gång, lilla jaget gillar inte att göra fel och lilla jaget köper inte alls när någon säger att det finns inget rätt eller fel.
Klart det gör säger lilla jaget, det där är bara ett påhitt för att alla ska känna sig duktiga fast de inte är det, jag vet att du bara är ute efter att sätta dit mig nu.
Ni fattar va att det inte är så lätt med lilla jaget. Lilla jaget kan vara sjukt störigt ibland.
Hur som helst så har jag ju börjat utbilda mig en smula, inget allvarligt alls utan bara en liten kurs på distans men den tar ju ändå lite av min kvällstid i anspråk och därför blir bloggen kanske lite lidande framöver. Jag säger kanske för man vet aldrig hur det blir. Men ni vet att jag alltid kommer tillbaka.
Nu kommer jag säkert få massa inspiration och vilja skriva massor och bara därför kommer att publicera flera inlägg om dagen och så blir detta lilla meddelande bara töntigt och fel.
Det kanske tar lite tid för mig så här i början också för att jag inte har pluggat det allra minsta på en förfärligt massa år och vet knappt hur man tar till sig information som är skapad i utbildningssyfte.
Jag har ju berättat om att jag kan vara en smula prestationsbenägen ibland och ni kan ju tänka er att det blir lite jobbigt för mig när jag får en uppgift som säger att jag ska skriva en text, inte arbeta med den utan bara skriva och det ska ta typ 20 minuter.
Äsch men lägg av säger lilla jaget då. Lilla jaget klarar inte alls att släppa i väg uppgiften utan att ha granskat, omarbetat, ändrat, granskat och ändrat lite till och det tar mer än 20 minuter.
Själva poängen med att lära sig saker är att inte göra det rätt från början för då kan man redan och behöver inte lära sig. Lilla jaget fattar inte det där, lilla jaget vill göra rätt på en gång, lilla jaget gillar inte att göra fel och lilla jaget köper inte alls när någon säger att det finns inget rätt eller fel.
Klart det gör säger lilla jaget, det där är bara ett påhitt för att alla ska känna sig duktiga fast de inte är det, jag vet att du bara är ute efter att sätta dit mig nu.
Ni fattar va att det inte är så lätt med lilla jaget. Lilla jaget kan vara sjukt störigt ibland.
söndag 16 september 2012
Jag gjorde det..
Mot alla odds skulle jag vilja säga.
Efter 15 km så la mina knän av helt och jag fick lunka och linka in i mål.
Mellan 16 och 17 km så tog det tvärstopp, benen vek sig och jag trodde att loppet var kört.
Trodde att jag skulle bli fast där till någon funktionär kunde komma och hjälpa mig men efter lite stretchade så kunde jag ta mig framåt för egen maskin igen. Självklart borde jag ha brutit men det är så surt att ha tagit sig så långt och sedan tvingas bryta. Jag gav mig inte och folk längst vägen peppade mig när jag kom linkande.
Sista biten in i mål joggade jag av ren och skär vilja och glädje över att komma i mål, och när jag passerade mållinjen så grät jag både av lycka att vara framme och att ha klarat av det.
Samtidigt var jag grymt besviken att det blev som det blev med knäna för mellantiderna fram till 15 km var helt okej.
Det kan ju tyckas vara lite märkligt att bo på hotell så nära hemmet men vilken fröjd det var.
Efter 15 km så la mina knän av helt och jag fick lunka och linka in i mål.
Mellan 16 och 17 km så tog det tvärstopp, benen vek sig och jag trodde att loppet var kört.
Trodde att jag skulle bli fast där till någon funktionär kunde komma och hjälpa mig men efter lite stretchade så kunde jag ta mig framåt för egen maskin igen. Självklart borde jag ha brutit men det är så surt att ha tagit sig så långt och sedan tvingas bryta. Jag gav mig inte och folk längst vägen peppade mig när jag kom linkande.
Sista biten in i mål joggade jag av ren och skär vilja och glädje över att komma i mål, och när jag passerade mållinjen så grät jag både av lycka att vara framme och att ha klarat av det.
Samtidigt var jag grymt besviken att det blev som det blev med knäna för mellantiderna fram till 15 km var helt okej.
Men jag har i alla fall gjort det och här är lite bilder från gårdagen.
 |
| Laddad make |
 |
| Nervös jag |
 |
| Extremt sliten jag. |
 |
| Min fina medalj |
 |
| Trötta jag vid lägerelden på hotellet. |
Det kan ju tyckas vara lite märkligt att bo på hotell så nära hemmet men vilken fröjd det var.
Så nice att få käka en middag i lugn och ro, få världens sovmorgon och sedan en hotellfrukost.
Helt underbart!
Så nu vill jag förmedla till alla där ute att kan jag springa Stockholm Halvmarathon så kan alla det.
Efter att ha gjort det igår och sedan tittat på avslutsningscermonin för Paralympics i dag så blev det för mig ett hallelujah moment med känslan att man fasiken klarar nästan vad man vill bara man ger sig sjutton på det. En sanning med modifikation men visst klarar man mycket med rätta viljan.
Vill ni ha lite inspiration så kolla på videon.
Vill ni ha lite inspiration så kolla på videon.
Nobody said it was easy
Visst är det vackert
lördag 15 september 2012
fredag 14 september 2012
IIiiiiiiiiiiix!
Det var så väldigt många dagar kvar när jag startade nedräknaren.
Det är så otroligt få dagar kvar nu.
Det går liksom inte att komma närmre utan att vara på just den dagen som avses.
Usch!! Jag har haft ågren hela veckan, jag är ju en liten smula förkyld vilket känns oerhört otajmat men inget att göra åt.
Jag är hur nervös som helst, M skrattar åt mig när jag sitter och viftar med händerna framför ansiktet och ojjar mig.
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att bara släppa allt och köra i morgon.
Det kan bli så att jag springer rakt in i väggen efter 5 km men då får det blir så.
Det är ju antingen eller, köra eller ställa in och i ärlighetens namn är jag lite för mycket tävlingsmänniska för att vika ner mig innan jag ens har försökt.
Skulle jag varit duktig och jagat en bra tid hade jag ställt in men så är ju inte fallet med mig, mitt mål är ju bara att ta mig runt.
Håll tummarna för mig 16:35 för då startar jag.
Men om ni inte orkar hålla tummarna i dryga två timmar så kanske det är bättre att ni håller dem runt 18:45 för då lär jag behöva det ännu mer.
Jag återkommer med rapport.
torsdag 13 september 2012
Bra tänkt
onsdag 12 september 2012
Den som säger att det finns en mening med allt ljuger.
Detta läser jag på twitter idag.
Självklart blir jag berörd och kan inte göra annat än gå in och läsa texten.
Jag läser det på jobbet vilket medför att jag biter i hop så mycket att jag får ont i nacken.
Hade jag varit ensam hade jag låtit tårarna flöda.
Det gör så ont i mig att hela mitt inre skriker att det är fel.
Var finns meningen med att en ung mamma dör och lämnar två döttrar kvar att sörja henne och sakna henne, att undra var hon är och när hon kommer tillbaka. Var finns rättvisan i att någon tvingas förklara för dessa små liv att mamma aldrig kommer tillbaka, aldrig någonsin.
Jag blir livrädd för egen del, tänk om jag blir sjuk en dag.
Tänk om jag måste lämna min barn.
Så kan man inte tänka, man kan inte leva så och det förstår jag, men i ett ögonblick som detta tar skräcken för det värsta överhand för ett tag och nästan dränker mig i katastroftankar.
För att i nästa sekund gå över till en ödmjukhet för allt det fina jag har och jag tänker att jag måste vara bättre på att vårda det. Inte vara så stressad jämt, inte bli arg för att jag är trött och barnen just då bestämmer sig för att testa den yttersta gränsen.
Sedan plingar telefonen till och jag inser att jag är sen till ett möte. Jag grabbar tag i block och penna, rusar mot hissen och ögonblicket är förbi, jag är inne i ekorrhjulet igen.
Jag tror ändå att det fastnar någonstans.
Se på mig nu till exempel, jag skriver om det flera timmar senare. Jag gör det för att det berörde mig och jag tycker att det är viktigt.
Hur fruktansvärt och hemskt det än är så finns det där och får inte glömmas bort.
Jag uppmanar alla att gå in och läsa den fina text som skrivits om en tjej som gått bort i helt fel skede i livet. Förintad av en sjukdom som inte borde existera men gör det ändå.
Jag såg Svenska Hjältar galan förra året och föreningen Ung Cancer berörde mig redan då.
Läs mer om föreningen HÄR
Inlägget om Johanna hittar ni HÄR
tisdag 11 september 2012
Så dålig jag är..
Jag sitter framför datorn medan E tittar på TV och A leker.
Åtminstone tror jag att han leker, det hörs inget.
Jag borde veta bättre än att tro att allt är frid och fröjd för att det är tyst.
Detta eftersom att det i princip ALDRIG är bra när det är tyst.
Det är bara så avslappnande att få låtsas någon gång att han sitter och tittar i en bok istället för att klättra på fönsterbrädan. Eller att han leker med sitt garage istället för att slänga saker i toaletten.
En dröm vore ju att han satt i soffan och tittade på tv istället för att krypa runt på köksbordet och hälla ut eventuella mjölkrester som råkat bli kvar i ett glas efter middagen.
Nu kom han precis gående här och efter kommer en oangenäm doft.
Det är så jobbigt när inte M är hemma för då kan jag inte låtsas som att min täppta näsa gör att jag absolut inte känt någon bajsdoft och det är därför han får byta blöja hela tiden.
Om M kör samma taktik så säger jag bara åt A att gå till pappa och säga bajs så måste han byta.
Åtminstone tror jag att han leker, det hörs inget.
Jag borde veta bättre än att tro att allt är frid och fröjd för att det är tyst.
Detta eftersom att det i princip ALDRIG är bra när det är tyst.
Det är bara så avslappnande att få låtsas någon gång att han sitter och tittar i en bok istället för att klättra på fönsterbrädan. Eller att han leker med sitt garage istället för att slänga saker i toaletten.
En dröm vore ju att han satt i soffan och tittade på tv istället för att krypa runt på köksbordet och hälla ut eventuella mjölkrester som råkat bli kvar i ett glas efter middagen.
Nu kom han precis gående här och efter kommer en oangenäm doft.
Det är så jobbigt när inte M är hemma för då kan jag inte låtsas som att min täppta näsa gör att jag absolut inte känt någon bajsdoft och det är därför han får byta blöja hela tiden.
Om M kör samma taktik så säger jag bara åt A att gå till pappa och säga bajs så måste han byta.
måndag 10 september 2012
Det är så tråååkigt...
Att vika kläder och lägga in dem i garderoben.
Det är så tråkigt att vi fortfarande har en kasse med kläder ouppackade från Gotlandsresan.
Det är så trist att det ligger en hög med nytvättade handdukar på golvet i garderoben.
Det är så trist att det ligger en hög med tröjor på sitpuffen i garderoben.
Det värsta av allt är att jag måste ta tag i det nu. Det är så jäkla tråkigt att jag nästan somnar bara jag skriver om att jag ska göra det.
Det är så trist att jag nästan funderar på att slänga allt och köpa nytt, men jag funderar bara nästan på det för samma läge kommer ju att uppstå igen så det är poänglöst.
Det är så tråkigt att vi fortfarande har en kasse med kläder ouppackade från Gotlandsresan.
Det är så trist att det ligger en hög med nytvättade handdukar på golvet i garderoben.
Det är så trist att det ligger en hög med tröjor på sitpuffen i garderoben.
Det värsta av allt är att jag måste ta tag i det nu. Det är så jäkla tråkigt att jag nästan somnar bara jag skriver om att jag ska göra det.
Det är så trist att jag nästan funderar på att slänga allt och köpa nytt, men jag funderar bara nästan på det för samma läge kommer ju att uppstå igen så det är poänglöst.
söndag 9 september 2012
Inte ens en vecka kvar
Och jag har ont i halsen, det är höjden av taskig tajmning.
Hade tänkte ta en sista runda i dag, en lång en för att om inte annat bättra på självförtroendet lite.
Det kommer inte att hända förstås då så det får bli en ångestvecka utan generalrepetition.
Finansloppet har jag i alla fall klarat av men det var ju 3,7 km så det är inte riktigt jämförbart även om banan var riktigt jobbig med mördarbackar och trängsel.
Som väl var så tog några kollegor till mig både första platsen och andra platsen individuellt och de vann även lagtävlingen.
Mitt lag kom på 43:e plats av 151 lag och det tycker jag är rätt bra ändå.
Nu ska jag ut och försöka lära E att cykla.
Hade tänkte ta en sista runda i dag, en lång en för att om inte annat bättra på självförtroendet lite.
Det kommer inte att hända förstås då så det får bli en ångestvecka utan generalrepetition.
Finansloppet har jag i alla fall klarat av men det var ju 3,7 km så det är inte riktigt jämförbart även om banan var riktigt jobbig med mördarbackar och trängsel.
Som väl var så tog några kollegor till mig både första platsen och andra platsen individuellt och de vann även lagtävlingen.
Mitt lag kom på 43:e plats av 151 lag och det tycker jag är rätt bra ändå.
Nu ska jag ut och försöka lära E att cykla.
lördag 8 september 2012
Jag är arg!!
Jag försöker skicka inlägg med min mobil men det gååår inte.
De publiceras inte och det gör mig V-Ä-L-D-I-G-T irriterad.
*Morr - Frääs *
De publiceras inte och det gör mig V-Ä-L-D-I-G-T irriterad.
*Morr - Frääs *
onsdag 5 september 2012
Packar
Jag håller på att packa inför morgondagen.
Det är både Finansloppet och en tillställning med jobbet i morgon kväll så jag behöver packa både löpar outfit och finstass.
Känner mig inte så taggad inför loppet då jag har både träningsvärk och lite muskelvärk i sidan.
Det är ju en kortsträcka så man behöver inte vara så taggad men som jag är så ser jag ju en viss prestige i allt jag tar mig för, i alla fall när det gäller sport.
Märkligt eftersom att jag inte är så sportig egentligen, men behöver man kasta sig i brännboll så gör man, även om det ger gräsfläckar på kläderna, sådan är jag.
Alltså kommer jag att ge järnet i morgon, efter bästa förmåga, även om det innebär att jag kommer se ut som en tomat i fejjan första halvan av festen.
Var det någon som såg Kristallengalan i går förresten?
Jag såg, fast jag inte hade tänkt egentligen, men jag fastnade.
Jag måste bara få påpeka en sak, Persbrandt, alltså denna man.
Han har lagt sig till med en look som inte är av denna värld, konstiga brillor och en mustach, EN mustach, vad hände där?!
Ändå pirrar det till när han äntrar scenen, det är något visst med denna karl.
Herregud, jag säger bara HERREGUD!!
Det är både Finansloppet och en tillställning med jobbet i morgon kväll så jag behöver packa både löpar outfit och finstass.
Känner mig inte så taggad inför loppet då jag har både träningsvärk och lite muskelvärk i sidan.
Det är ju en kortsträcka så man behöver inte vara så taggad men som jag är så ser jag ju en viss prestige i allt jag tar mig för, i alla fall när det gäller sport.
Märkligt eftersom att jag inte är så sportig egentligen, men behöver man kasta sig i brännboll så gör man, även om det ger gräsfläckar på kläderna, sådan är jag.
Alltså kommer jag att ge järnet i morgon, efter bästa förmåga, även om det innebär att jag kommer se ut som en tomat i fejjan första halvan av festen.
Var det någon som såg Kristallengalan i går förresten?
Jag såg, fast jag inte hade tänkt egentligen, men jag fastnade.
Jag måste bara få påpeka en sak, Persbrandt, alltså denna man.
Han har lagt sig till med en look som inte är av denna värld, konstiga brillor och en mustach, EN mustach, vad hände där?!
Ändå pirrar det till när han äntrar scenen, det är något visst med denna karl.
Herregud, jag säger bara HERREGUD!!
måndag 3 september 2012
Drama
Han är riktigt arg och vill inte vara med mig så han gömmer sig. I alla fall på sitt eget lilla vis. Tänk er ett gallskrik till denna bild också.
söndag 2 september 2012
Leklandshitler är i farten igen
Vi var på Lekhuset i Bromma en sväng i eftermiddags.
Jag såg framför mig en soft stund där våra barn är de enda som leker där eftersom att ingen normal funtad människa åker till ett lekland en söndageftermiddag när det är fint väder efter två dygn med ihållande regn.
Än en gång har jag fått bevis för att jag inte besitter några som helst klärvoajanta egenskaper alls.
Jag gick in först för att kolla läget och såg att det var mycket folk, men inte för mycket.
L-U-R-A-D igen.....
Det var ju minst två födelsedagskalas som pågick i det dolda. Bakom lyckta dörrar befann sig en hel hord med sockerhöga kids som anföll så fort vi hade svipat kortet i maskinen och våra barn gett sig in i lekens hårda värld.
45 minuter stod vi ut och jag tycker synd om E som visar hänsyn i alla situationer.
Han väntar tålmodigt på att barnen ska sluta klättra i rutschkanan så han kan åka. Han väntar lugnt på att killen som slagit rot precis nedanför ingång till bollhavet ska flytta på sig så att han kan hoppa ner medan en klase andra vildbasar klättrar på hans rygg.
Nu menar jag inte på något sätt att han är unik bara för att han inte beter sig som ett monster på en allmän lekplats, inte alls, det brukar vara ganska fredligt i lekparken efter dagis så det finns förmodligen fler barn som uppför sig bra än tvärtom.
Men av någon konstig anledning så verkar många tro att så fort man checkat in på ett lekland så är det bara att glömma bort barnen en timme eller två, sippa på en latte, tjabba med väninnan och kolla vad som hänt på fejjan.
Nu vet jag vad ni tänker, A men kom igen morsan, sluta vara så bajsnödig, barn är ju barn.
Jag håller med till 100% och kan vi bara enas om några små regler så kommer kanske jag också stå ut med att ta mina avkommor till de där inrättningarna några fler gånger.
(Det blir definitivt en gång till för vi kommer nog att ha E´s kalas där nästa gång, jäkligt bra affärsidé det där)
1. En rutschkana åker man nedför inte klättrar uppför.
2. En Hello Kitty glass där pinnen är en visselpipa som verkar vara avsedd för plågsamma djurförsök köper man inte. Det borde för övrigt vara straffbart att både tillverka och sälja en sådan glass.
3. Om ditt barn inte överlever utan en slush så respektera åtminstone reglerna och se till att barnet inte sörplar i sig den i studsmattan.
4. Sist men inte minst, det är inte det minsta gulligt att vara uppkäftig när man bara är tre äpplen hög.
Jag såg framför mig en soft stund där våra barn är de enda som leker där eftersom att ingen normal funtad människa åker till ett lekland en söndageftermiddag när det är fint väder efter två dygn med ihållande regn.
Än en gång har jag fått bevis för att jag inte besitter några som helst klärvoajanta egenskaper alls.
Jag gick in först för att kolla läget och såg att det var mycket folk, men inte för mycket.
L-U-R-A-D igen.....
Det var ju minst två födelsedagskalas som pågick i det dolda. Bakom lyckta dörrar befann sig en hel hord med sockerhöga kids som anföll så fort vi hade svipat kortet i maskinen och våra barn gett sig in i lekens hårda värld.
45 minuter stod vi ut och jag tycker synd om E som visar hänsyn i alla situationer.
Han väntar tålmodigt på att barnen ska sluta klättra i rutschkanan så han kan åka. Han väntar lugnt på att killen som slagit rot precis nedanför ingång till bollhavet ska flytta på sig så att han kan hoppa ner medan en klase andra vildbasar klättrar på hans rygg.
Nu menar jag inte på något sätt att han är unik bara för att han inte beter sig som ett monster på en allmän lekplats, inte alls, det brukar vara ganska fredligt i lekparken efter dagis så det finns förmodligen fler barn som uppför sig bra än tvärtom.
Men av någon konstig anledning så verkar många tro att så fort man checkat in på ett lekland så är det bara att glömma bort barnen en timme eller två, sippa på en latte, tjabba med väninnan och kolla vad som hänt på fejjan.
Nu vet jag vad ni tänker, A men kom igen morsan, sluta vara så bajsnödig, barn är ju barn.
Jag håller med till 100% och kan vi bara enas om några små regler så kommer kanske jag också stå ut med att ta mina avkommor till de där inrättningarna några fler gånger.
(Det blir definitivt en gång till för vi kommer nog att ha E´s kalas där nästa gång, jäkligt bra affärsidé det där)
1. En rutschkana åker man nedför inte klättrar uppför.
2. En Hello Kitty glass där pinnen är en visselpipa som verkar vara avsedd för plågsamma djurförsök köper man inte. Det borde för övrigt vara straffbart att både tillverka och sälja en sådan glass.
3. Om ditt barn inte överlever utan en slush så respektera åtminstone reglerna och se till att barnet inte sörplar i sig den i studsmattan.
4. Sist men inte minst, det är inte det minsta gulligt att vara uppkäftig när man bara är tre äpplen hög.
Ja jäklar..
Jag ser ju nu att jag inte varit här inne på nästan en vecka. Skäms på mig.
Det är bara det att jag har en nedräknare till årets utmaning som tickar snabbare än en bomb i Mission Impossible 54, eller hur många det nu finns, har tappar räkningen men bomber finns det i alla fall i typ varje film. Hur som helst så blir jag så jäkla nervös när jag ser hur få dagar det är kvar.
Jag blir så nervös att jag nästan måste spy över tangentbordet och då skulle M inte bli glad alls.
Det är så kort tid kvar att jag inte hinner träna så mycket mer för sista veckan måste jag bara ladda i form av att tryck i mig kolhydrater eller något sådant, vad vet jag. Jag kan INGET om det här, jag är ingen träningsmänniska, jag kan inte springa, jag får psykbryt och måste andas i en papperspåse.
Hur i helvete blev det så att jag anmälde mig till att springa Stockholm Halv Marathon.
Jag fattar inte, jag trodde jag var smartare än så. Jag brukar köra på ett träningskort på något av de större gymkedjorna lägga det i plånboken. Köpa en snygg outfit och sedan är min träning klar.
Det är här är galet, INSANE.
Jag har tränat mer än jag gjort under hela mitt vuxna liv och ändå borde jag ha tränat mer, M-Y-C-K-E-T mer. Undra hur många träningspass jag kan få in innan det är dags om jag kör både morgon och kväll. Fast det är liksom lite för sent för det nu.
BUHUUUUUUUUU!!
Dessutom har jag just nu berättat vad hela utmaningen var så nu har jag blottat mig och kan inte smyga undan i det dolda och bara låtsas som om inget har hänt.
Jag fattar inte vad som har hänt med mig.
Idag är det 2 september, om 13 dagar ska jag springa 21,1 km, två dagar senare börjar jag att plugga och nya vinterkläder har jag redan köpt till barnen.
Vem är jag och vad har jag gjort av ANNA?!
Det är bara det att jag har en nedräknare till årets utmaning som tickar snabbare än en bomb i Mission Impossible 54, eller hur många det nu finns, har tappar räkningen men bomber finns det i alla fall i typ varje film. Hur som helst så blir jag så jäkla nervös när jag ser hur få dagar det är kvar.
Jag blir så nervös att jag nästan måste spy över tangentbordet och då skulle M inte bli glad alls.
Det är så kort tid kvar att jag inte hinner träna så mycket mer för sista veckan måste jag bara ladda i form av att tryck i mig kolhydrater eller något sådant, vad vet jag. Jag kan INGET om det här, jag är ingen träningsmänniska, jag kan inte springa, jag får psykbryt och måste andas i en papperspåse.
Hur i helvete blev det så att jag anmälde mig till att springa Stockholm Halv Marathon.
Jag fattar inte, jag trodde jag var smartare än så. Jag brukar köra på ett träningskort på något av de större gymkedjorna lägga det i plånboken. Köpa en snygg outfit och sedan är min träning klar.
Det är här är galet, INSANE.
Jag har tränat mer än jag gjort under hela mitt vuxna liv och ändå borde jag ha tränat mer, M-Y-C-K-E-T mer. Undra hur många träningspass jag kan få in innan det är dags om jag kör både morgon och kväll. Fast det är liksom lite för sent för det nu.
BUHUUUUUUUUU!!
Dessutom har jag just nu berättat vad hela utmaningen var så nu har jag blottat mig och kan inte smyga undan i det dolda och bara låtsas som om inget har hänt.
Jag fattar inte vad som har hänt med mig.
Idag är det 2 september, om 13 dagar ska jag springa 21,1 km, två dagar senare börjar jag att plugga och nya vinterkläder har jag redan köpt till barnen.
Vem är jag och vad har jag gjort av ANNA?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)