torsdag 31 mars 2011

Hjälp till att öppna ögonen på Socialstyrelsen..

Jag har i tidigare blogginlägg när jag hade min blogg på metrobloggen skrivit om föreningen Barnlängtan. Blogginlägget hittar ni HÄR om ni vill läsa det, och mer info om föreningen Barnlängtan finner ni HÄR

Barnlängtan har inte något statsbidrag som de flesta andra patientföreningar har, vilket leder till väldigt små ekonomiska resurser att bedriva verksamheten av.
För att ha möjlighet att fortsätta bedriva verksamheten har föreningen beslutat att lägga extra mycket krut på ansökan om att få statsbidrag och det är här kanske just DU kommer in i bilden.

För att få statsbidrag måste man kunna påvisa "sitt lidande i vardagen" och åtminstone jag, och jag tror väldigt många med mig är eniga om att det långt i från är någon piknick att längta efter ett barn.
Föreningen Barnlängtan har tagit fram en enkät som ska hjälpa till att bevisa för Socialstyrelsen hur svårt det är att vara ofrivilligt barnlös. Bara att det ska behöva bevisas gör mig rosenrasande men nu är det som det är och det är upp till oss att visa hur fel de har.

Det är viktigt att så många som möjligt fyller i denna enkät och därför vänder jag mig till dig som precis som jag själv har erfarenhet av att vara ofrivilligt barnlös och hur det påverkar en i vardagen.
Jag själv är lyckligt lottad med två barn idag men kommer aldrig att glömma hur de var innan de kom till världen. Jag tänker på det ofta, jag och min man pratar ganska ofta om det. Vi kommer alltid att minnas och vi kommer alltid att vara tacksamma.

Vissa stunder när det kändes som tyngst minns jag att jag tänkte "Det kan inte vara värt det" den lyckliga känslan av att vara förälder kan inte väga tyngre än modlösheten och känslan av misslyckande.
Det bästa vore nog att ge upp och leva med att det bara kommer att vara vi två så kanske jag mår bättre.

Idag vet jag att jag hade fel, jag vet att det var värt det. ALLT jag fick gå igenom skulle jag gå igenom igen för det resultatet vi fick. Tänk på det ni som kämpar!
Samtidigt vill jag ändå säga att alla människor är lika mycket värda, med eller utan barn. Det är inte barnen som bestämmer vilket människovärde du har, det är viktigt. Det är lätt att känna sig mindre värd vilket inte är så konstigt därför att samhället är uppbyggt efter att det ska födas barn. Vilket får mig att bli ännu argare på socialstyrelsen. Politikerna pratar om barnens välfärd och att familjer ska ha det bra i sina valmanifestationer men socialstyrelsen fattar inte att ofrivilligt barnlösa lider. För mig går inte det i hop men jag kanske inte är tillräckligt smart, vad vet jag.
Det är viktigt att ha andra människor omkring sig i samma situation som förstår hur jobbigt det är och där spelar Patientföreningen Barnlängtan en stor roll, för att inte tala om allt jobb de lägger ner för att få alla och envar att förstå att det inte är ett sk. lyxproblem att vara ofrivilligt barnlös.

Enkäten hittar ni HÄR och självklart går det att vara anonym.

Tillsammans kan vi kanske göra skillnad.

Kram

onsdag 30 mars 2011

Vem hällde ett ton grus i mina ögon?!

Jag är helt slut, verkligen supertrött.
Har varit på jobbet och det kändes bra att vara där. Erbjudandet vi fick kändes inte så bra tycker jag.
Det är dock tillräckligt bra för att jag ändå måste fundera på hur jag vill gå vidare.
Frågan återstår alltså, stanna eller gå?
Vad vill jag göra egentligen?

Någon som har ett jobb till en tvåbarnsmamma som har tänkt att börja jobba i september.
Flitig, lättsam, öppen, intiativrik.
Kanske lite överambitiös ibland, har svårt att säga nej, lite sådär lagom knäpp men vem är inte det egentligen.

Ja listan kan nog göras lång på alla min bra och mindre bra egenskaper.

Jag kanske borde plugga, men vad ska jag plugga?
Borde jag kanske starta eget, men vad ska jag göra då?

Åhh vad jag önskar att jag var en sådan där smart och superkreativ människa som tar varje tillfälle i akt att hitta på något nytt och spännande och som lyckas vad hon än tar sig för.

Jag trivs på jobbet, eller gjorde innan jag gick på föräldraledighet i alla fall. Nu är det så svårt att veta eftersom att jag befinner mig i babybubblan, inte i karriärsbubblan för tillfället.
Jag har mer koll på vilken konsistens A´s bajs har än vad som är 2011 års prisbasbelopp eller vad förra årets genomsnittliga statslåneränta var.
Det är rätt skilda världar.

Jag hade inte räknat med att behöva fatta några som helst karriärsmässiga beslut under min mammaledighet.

Usch det här kommer verkligen bli en jobbig månad, beslut ska vara fattat 27 april.

Jag har bara ett ord för detta just nu
ÖKENRÅTTA!!!


Lägg märke till mina sjukt mörka ringar under ögonen.

Tur att det är tv kväll så jag kan vara mig själv för en stund när jag umgås med mina vänner på Seattle Grace Hospital.

Tjingeling!


Det är nu det händer

Jag i möte med jobbet

Efter att ha suttit i möte med jobbet och lyssnat på organisationsförändringar och vad som ska hända framöver så får jag ont i magen.
Det kommer att bli så jäkla svårt att vet hur jag ska göra nu.
I eftermiddag är det ett till möte och nästa vecka är det möte med chefen, därefter ska jag ta beslut om hur jag vill göra i framtiden. Hur vill jag att min karriär ska se ut.

För mig blir det här om möjligt ännu svårare då jag inte har jobbat på 7 månader.
Jag vet inte hur det är där nu, jag vet inte vad jag har att komma tillbaka till eller vad jag lämnar.

Förhoppningsvis är det något som kommer reda ut sig lite i framtida möte med min chef men jag känner mig rätt säker på att det inte kommer att vara ett lätt beslut att ta.

Stanna eller gå, det är frågan?

Kläder på G

För ett par veckor sedan var jag på Me & I party.
Ni vet plastparty fast med barnkläder istället.



Nu är paketet på väg till mig och jag är så förväntansfull.
Kläderna är ganska dyra men verkar helt ärligt vara riktigt bra.
Jag har hört massor av bra omdömen från av varandra oberoende källor så det verkar vara ganska pålitligt.
Jag har köpt sommarkläder till E och han kommer bli sååå fin tror jag.

Nu pockar min andra lilla kelgris på uppmärksamhet.

Dessutom har jag snart ett möte med jobbet så jag måste klä på mig. 
Det är ett telefonmöte men det känns ändå konstigt att gå klädd i pyjamas då.
Lite som den där drömmen att man kommer till jobbet naken. Bara en dröm men jäkligt obehaglig (tror jag i alla fall för jag har aldrig drömt den).




tisdag 29 mars 2011

Nu var tiden inne

I kväll var kvällen då alla blöjor försvann från balkongen. Jag har samlat ett bra tag nu och M har precis gått ner med dem.

Gissa hur många de är?
Tyvärr finns det inget facit för jag har inte räknat,
men många är det.
När jag påbörjade min andra stora påse insåg jag att det inte skulle gå att slänga dessa under dagtid. Detta måste tas om hand efter mörkrets inbrott så ingen granne ser vad vi går ut och slänger.
Detta går att göra under vintertid, på sommarn är det inte att rekommendera.
Egentligen inte på vintern heller kanske men det funkar.




Är jag på väg att bli utbränd?!

Nu ligger ni dubbelvikta och skrattar i tron att jag skämtar.
Ni tänker på Mickan i Solsidan och skrattar ännu mer, men faktum är att jag menar allvar.
Eller inte helt kanske för det låter ju urkorkat att man skulle bli utbränd av att vara mammaledig.
Det handlar nog mer om uttråkad skulle jag tro.
Jag har hört att när man håller på att bli utbränd så hamnar man i  ett slags limbo där inget händer. Man kan inte ta sig för ens den enklaste lilla sak.
Det är det som händer mig, jag gör ingenting. När A är vaken gosar jag med han vilket är fantastiskt mysigt men när han sover så kommer jag på mig själv bara sitta framför datorn och läsa bloggar, eller kolla mail eller blogga själv vilket är i princip det enda av dessa saker jag tycker är okej.
Därefter får jag panik för att jag inte gjort allt jag borde ha gjort.
Jag kommer aldrig i kapp här hemma, det är alltid rörigt och stökigt och jag vet att det är gjort på ett litet kick om jag bara sätter fart.
Tyvärr hittar jag inte den växeln och det gör mig ännu mer trött, ledsen och uttråkad.

Jag behöver nog göra något som inte är så vardagligt, något kreativt som inte innefattar, plocka ur diskmaskinen, tvätta eller byta blöja. Jag vet bara inte vad för tyvärr är det svårt här i limbo att ens komma på något som är roligt att göra.
Det är som att allt blir så svårt så jag ger upp innan jag ens har kommit på vad jag ska göra.

Hoppas inte M läser detta för han blir antingen jättesur för att jag inte få ändan ur och gör något skoj, eller så bokar han en weekendresa till Paris åt mig och någon mer vilket ger mig vrålpanik för jag vill inte vara borta så länge.
Jodå, det har hänt men jag slingrade mig ur det. Jag reser jättegärna men inte ännu, jag har för stor separationsångest.


Jag måste börja med något i mindre skala.
Förslag någon?

måndag 28 mars 2011

Feeling Sorry for My self

Ligger i soffan och glor på en film. Mår lika bra som något katten har släpat in.
Jag tror det är allergi som spökar. Det kliar på hela insidan av mig och hettar i hela ansiktet. Det känns ungefär som att jag hyperventilerat i Saharaöknen under en pågående sandstorm. Näsan är täppt och rinnig på samma gång samt att ögonen kliar och rinner de med.

Jag har plockat fram en av mina måbrafilmer.


Ni vet, tjej från slummen möter rikemanspojke. De dansar, blir förälskade, vinner danstävling, end of story.
Just my kind of movie, kärlek, dans and a Happy ending.

Nu ska jag återgå till filmen.

Sov gott!

Generös som man är

Så har vi betalat någon annans p-bot.
Jag fick ju en otroligt irriterande bot när jag var och handlade för ett par veckor sedan.
Ännu mer irriterande var det att få en påminnelse om att betala ovan nämnda bot då vi redan hade betalat.
Detta upprörde mig så till den milda grad i fredags att jag fick vräka ur mig min ilska på facebook för att inte stå och skrika fula ord framför barnen.

I dag fick jag då äntligen tag på parkeringsbolaget som då låter meddela att jag betalat någon annans bot.


Den var ju bra, eller kanske inte.
Uppenbarligen har både jag och M slarvat med att titta på boten så ingen av oss har märkt att det var fel registreringsnummer.

Det jag nu helt omöjligt kan låta bli att tänka på är hur det har gått till.
Detta är de möjliga scenarion jag kommit på hittills.

1. P-vakten gjorde fel. End of story!
2. Någon annan fick en bot (uppenbarligen eftersom att den satt på vår bil) och drog helt enkelt en rövare genom att kasta bort vår bot och sätta dit sin egen.
Det var ju en chansning som skulle kunna gå hem, en fruktansvärt grisig sådan, men en chansning.

Om det är scenario 2 kommer den människan bli väldigt besviken för vi kan bevisa att vi betalt vår och då kommer betalningen föras över på vår bil och den andra bilen har en obetald böter IGEN!!! Rätt åt den, rätt åt den. Försök inte lura oss inte....
Å andra sidan om det är scenario 1 kommer någon att bli väääldigt förvånad att få en påminnelse på en bot de aldrig fått. Såvida de inte fick vår bot då, det vet jag ju inte men de har uppenbarligen inte gjort som vi och betalt i alla fall.

Mysteriet med påminnelsen är i alla fall löst vilket är skönt men det känns fortfarande surt att först få en helt onödig bot och sedan hålla på och hävda sig att den är betald och vara tvungen att ta kopior och printa och skicka in och ha sig.

Nu måste jag gå och ta igen mig efter detta jobbiga slit.
Jag måste ta något att äta tror jag, innan A vaknar igen.

söndag 27 mars 2011

Ännu en Premiär

Årets första jordgubbar, direktimporterade från Spanien.

De kanske är helt smaklösa om man jämför med högsommarodlade svenska jordgubbar, men vem bryr sig.
De jordgubbarna finns inte nu men det gör dessa som kostar 9.90 på Ica Maxi.
Dessutom är det ännu mer smaklöst att inte äta jordgubbar alls så jag väljer dessa.

Det vattnas i munnen på mig redan nu.
E fick provsmaka en och han attackerade som en vampyr som precis fått smak på blod.



Jag har fastnat

Det är så mycket jag borde göra som jag inte gör.
Passa på när barnen sover och det är lugnt.
Göra det nu så kanske vi kan gå ut när barnen har vaknat.
Jag gör det inte för jag har fastnat.
Jag kommer på mig själv att sitta och stirra in i datorskärmen.
Nu önskar jag att jag var så vig så jag kunde ge mig själv en spark i baken.
Då jag inte kan det får jag gå och ta en kopp java till (i turistmuggen som M köpte i New York) fast min mage skriker nej nej..


För övrigt har jag sett en likadan mugg i ett avsnitt av Alla Älskar Raymond.
Hur coolt är inte det?!
Inte särskillt coolt när jag tänker efter, men lite kul.

Jag tror att jag ska börja föra anteckningar när jag ser något på tv som jag själv äger.

Turistmugg - Alla älskar Raymond
Handväska- CSI Miami
Kavaj - Tv hallåa på Tv 4

Have a Sunny Sunday!


lördag 26 mars 2011

Glöm inte Earth Hour i kväll

Jag funderar på att utse mig själv till lampvakt här i området.
Vi bor på höjden och har en ganska bra utsikt ut över området och kan således se ljuskällor som rimligtvis inte borde finnas där en kväll som denna. Eller rättare sagt så borde de inte finnas timmen mellan 20:30 och 21:30. Det jobbiga är att jag måste identifiera vilket hus det är, sedan måste jag komma på vilken gata huset ligger på, vilket faktiskt kan vara lite trixigt om huset ligger mitt i området där fler vägar korsar.
När jag identifierat vägen måste jag gå in på hitta.se och se om jag hittar ett nummer och därefter ringa.
Risken är att det kommer ta lite tid så vi får hoppas att det inte är så många som har lampor tända i kväll.



fredag 25 mars 2011

Jessica vinner!

Kom i håg var ni hörde det först!

Frank är inte bara en jätte, han är verkligen jättebra. Määääään som Tony skulle ha sagt, Jessica är bättre.





Fredagsmys All by myself

Idag har jag makten över fjärrkontrollen för jag är själv hemma. Ja nästan i alla fall, A är också hemma men han vek ner sig redan klockan sju den svikaren.
M är ute på lokal och E är och hälsar på farmor & farfar.

Det är ju alltid lite jobbigt det här med mat när man är själv hemma med A, inte så kul att bara laga till sig själv och svårt att åka och hämta för då måste man släpa ut A.

Jag stod böjd över frysdisken för att bestämma mig för vilken pizza jag skulle välja när det plötsligt slog mig. Varför kan inte jag lyxa till det när alla andra får göra det. Så himla jobbigt är det ju inte att laga mat, det är ju nästan en fördel att göra det när man är själv. Ingen som pockar på uppmärksamhet förutom maten.
A som inte är så nogräknad drar ju en flarra och sedan knoppar han in och då får jag ha köket helt för mig själv.

Sagt och gjort så styrde jag kosan mot helt andra avdelningar i butiken och så här blev resultatet.

Oxfilé med klyftpotatis, toppad med Chevrécreme
och en tomat & mozzarellasallad.

Det smakade riktigt gott för jag lyckades perfekt med köttet för en gångs skull.
Nu blir det Let´s Dance och ostbågar.

Tjingeling!





Do you wanna be Happy?..... Get Naked!

Jag kan inte särskillt mycket om nudister och deras sätt att tänka men kanske ligger det något i att vi trivs när vi är så som Gud skapade oss. Klädda i Adam- & Evadräkten.

A har varit supergnällig idag. Han är lite förkyld stackarn så det är kanske inte så konstigt att han är gnällig. Jag är inte van vid att han är gnällig så jag blir hyperstressad. Dessutom är E hemma eftersom att det är fredag och jag vill gärna leka lite med han också. Hur som helst satt vi inne hos E och byggde Lego Zoo och A började gnälla. Jag kände att jag blev stressad och lite irriterad. Till slut gav jag upp och tänkte att ett bad kanske funkar, han är en lortgris och gillar att bada. Jag klädde av han kläderna så han skulle få ligga naken och lufta rumpan medan vattnet tappades upp.
Som genom ett trollslag byttes gnället ut mot glatt jollrande så fort kläderna föll.
Han låg en bra stund på en filt på golvet i bara mässingen och jollrade glatt medan han lekte med paketet.

Vad säger man, Typiskt mänskligt eller bara typiskt manligt???

Karriäralternativ

Som förälder undrar man ibland vad ens barn kommer att få för karriär när de blir stora.
Exempelvis döper man inte sonen till Johnny, Conny eller Ronny för då vet man att det med stor sannolikhet kommer bli en enrummare i Kumla med galler för fönstrena.

Jag är inget undantag, självklart har jag funderat en del på vad E kan tänkas att bli när han blir stor.
Detta är några av de alternativ som har dykt upp i mitt huvud.

Brandmanssnickare

Lokförare (Det är ett tåg för er som inte ser det)
Han har byggt det själv så tågmontör är också ett alternativ.

Ice Road Trucker


Ice Road Trucker känns inte som ett bra alternativ, det känns bara som ett farligt alternativ. 
Detta har jag klippt ifrån beskrivningen av dokumentären på TV4.

"Varje man är tränad i överlevnadsstrategier från att kunna laga sin lastbil i iskyla till att snabbt fly från bilen ifall isen spricker."

Inget bra alternativ alls, det går bort....

Det alternativet som skulle smälla högst på mammaträffen är så klart
Astronaut.....





Annars är ju dessvärre politiken något som känns nära till hands eftersom att E har talets gåva och kan snacka sig ur det mesta..

Vem vet kanske tittar ni på en framtida stadsminister....



Ha en härligt solig fredag alla glada, och alla som inte är glada också...




torsdag 24 mars 2011

Jag fattar inte

Hur det helt plötsligt kan bli olika typsnitt i ett inlägg. (För er som inte sett det så kan jag avslöja att detta skett i föregående inlägg.)
Men det är mycket jag inte förstår när det kommer till datorer.
Jag är helt säker på att en dator lever ett eget liv där den en dag, inget vet när, bestämmer sig för att nu är det dags att ta över. Nu bestämmer jag vilket radavstånd det ska vara, vilken storlek på text eller vilket typsnitt som ska gälla. Så skrattar datorn rått för sig själv......
Moahahahaha, MOAHAHAHAHAAAAAA!!!!

Men detta är förstås inget som vi hör, för detta är när vi lagar maten och endast datorn är vaken......

Föräldraflygeln

Jag är verkligen nöjd med vår lilla renovering. Mest av allt är jag nöjd över att vi inte fattade hur jobbigt det skulle bli för hade vi vetat det hade vi aldrig börjat.

Först och främst älskar jag garderoben förstås, bara att kunna gå IN i garderoben är en härlig känsla.

Mjuk matta +

Stoor spegel ++

Egen låda till handväskorna +++

Och plats för skorna ++++
(nåja, några av dem i alla fall)



I Like To Have my 
MONEY 
Right Where I Can See Them...... 
Hanging In My 
CLOSET


Det nya sovrummet är inte stort, men det är ganska litet... och ganska mysigt ändå.
Fortfarande kalt på väggarna men jag har stora planer där. Det saknas också en matta och så har jag hittat en till fin kudde som jag vill ha. Både matta och kudde finns på Lexington och de är sååå fina, men tyvärr inte gratis. För att inte vara tvungen att anmäla mig själv till Lyxfällan jag beslutat att vänta med dessa. Dock ska tilläggas att det tillkommit information sedan detta beslut togs. Skatteåterbäringen!!!! Den hade jag ingen tanke på alls så nu kan det hända att jag måste omvärdera mitt beslut. Oväntade inkomster borde kunna generera oväntade utgifter utan att det ligger mig i fatet. Enkel shoppinglogik.

Det är lite svårt att se men det är panel på väggen vid
huvudändan och det blev riktigt bra om jag får säga det själv.








Nu kommer vi till mitt lilla kryp in, min lilla hörna där jag kan smyga in och försvinna till min lilla bloggvärld.
Det saknas en schysst stol bara.
Jag vet precis vad jag vill ha, jag har bara inte hittat den ännu.
Det troliga är att jag aldrig kommer att hitta den.
Jag gissar att det inte ens existerar något som den Perfekta Stolen, förutom i mitt huvud förstås.
Som jag sa så är jag supernöjd med hur det har blivit och jag är glad att det är klart, sånär som på några små detaljer. Eller mer 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.......... Äh vem räknar egentligen, det räcker med att konstatera att det krävs lite mer shopping innan jag är klar.


Premiär

Nu är det VÅR!!!


onsdag 23 mars 2011

Solen gör mig stressad

Idag ser det ut att att bli kanonväder, prognosen talar också för att det ska bli fint idag.
Det blir ju inga 15 grader som meteorologerna talade om förra veckan men det hade vi väl ändå aldrig trott eller hur. Undra varför de ens bryr sig om att ställa prognoser så långt fram.
Jag tror att det är för att köpa sig tid, för att vi inte ska vara så arga för att de spått fel väder just den dagen eller de närmsta andra dagarna. När vi är så där lite lagom sura för att vi inte tog på extra par strumpor för att prognosen sa + 5 grader och det sedan visade sig bli - 5 grader så klämmer de till med:
- Men nästa vecka blir det + 15 grader och sol Yeahh...... Alla blir superglada och har genast glömt att fötterna höll på att bli frostskadade.
Anyway, jag tror det komma bli helt okej varmt idag i alla fall för + 8 med skinande sol är som rena värmeböljan efter denna vinter.

Nu till mitt dilemma. Solen gör mig hyperstressad, så fort jag öppnade ögonen och såg åt vilket håll det barkade med vädret så började jag planera in när jag ska gå ut och promenera. Inte för att jag vill gå ut utan för att jag måste gå ut. Reglerna säger att man måste gå ut och promenera när det är så här fint väder.
Det är en skam att vara inne, man läser på facebook om hur alla är ute i det fina, fina vädret och gör allt möjligt kreativt och det får en att känna sig som Gollum om man inte varit ute.

Egentligen tycker jag så klart att det är mysigt att gå ut när vädret är fint men det är fortfarande ett projekt. Det är fortfarande en hel del kläder som ska på A när vi går ut och han ska ju ha sina mål mat och han ska sova så promenaden bör helst läggas efter mat innan det är dags att sova, han kan ju så klart sova när vi är ute och promenerar förstås. Detta måste också klaffas med E´s dagishämtning för det är värdelöst att komma hem och vara hemma 45 minuter och sedan är det dags att sätta på alla kläder och gå ut igen.

Nu vet jag att jag gör det större än vad det är men det är vårsolens fel, vårsolen gör mig hypernervig.
Den lockar och pockar så man blir som i trans och viker ut och in på sig själv för att få gå ut, fast man kanske inte har tid eller egentligen vill heller för den delen.

Jag känner dock att jag bara måste klarlägga en sak här så vi undviker missförstånd.
JAG ÄR JÄTTEGLAD ATT VÅREN ÄR HÄR!!!
Jag har tjatat hela vintern om detta, jag har längtat efter sol så jag klagar inte på att våren är här.
Det är förmodligen därför jag är så här nu, jag har längtat så mycket att jag nu får prestationsångest.
Jag har tjatat så om solen att jag känner mig tvingad att hedra den nu.

Ni vet lite som den där scenen i "Vi hade i alla fall tur med vädret". Lilla grabben har tjatat om att bada hela semestern och när han väl får bada så vill han inte......

Nä nu ska jag sluta skriva så kanske jag faktiskt hinner gå ut något innan det är dags att hämta E.



tisdag 22 mars 2011

Hur sover du?

Innan jag går och lägger mig måste jag alltid titta till barnen. Det är inte bara att jag vill göra det, jag MÅSTE göra det. Jag vågar knappt skriva det men jag tror att något ska hända om jag inte gör det. Meen det var inte mina tvångstankar detta ska handla om utan vad jag noterade när jag tittade till mina små ögonstenar alldeles nyss. De sover precis likadant. Först var jag inne hos A och ser hur han ligger på mage, lite ihopkurad med rumpan i vädret. Sedan går jag in till E och hittar han i exakt samma ställning. Jag undrar var det kommer ifrån och det är med spänning jag kikar in i vårt sovrum för att kolla in hur M sover. På mage men ingen rumpa i vädret, vilket får mig att undra hur jag sover.

Jag tror att jag sover på mage mest, fast jag tror också att jag rör mig ganska mycket. Vrider mig fram och tillbaka, lite oroligt sover jag nog, tror jag???

det blir inte alltid som man tänkt...

Nu hade jag tänkt skriva ett inlägg om hur vi var och roade oss i Mulle Meck parken tidigare i kväll.
Men eftersom att M har snott kabeln som jag skulle förbinda datorn och min mobil för att få ut bilderna jag tog så blir det inget sådant inlägg. Jag kanske inte ska säga att han har snott den för det är faktiskt hans mobilladdare så jag skulle kunna få äta upp de orden vid ett senare tillfälle. Fast å andra sidan skulle jag troligen komma undan med det för han läser sällan min blogg. Bara när jag tvingar han eller om han misstänker att jag skrivit något ofördelaktigt och negativt om han. Vilket jag aldrig gör så egentligen läser han i onödan, i alla fall inget som är så där fasligt ofördelaktigt åtminstone.

Jag skulle kunna ta en sovbild och lägga ut nu som hämnd för det där med kabeln, eller så skulle jag kunna ta kabeln och så tar batteriet slut i hans mobil så hans klocka inte ringer i morgon bitti.

Eftersom att jag är en så förstående fru (fast jag är en ko) så gör jag så klart inget av detta utan jag svamlar bara lite, skjuter upp Mulle Meck inlägget och fortsätter titta på Pluras kök istället.

Tjingeling!

Jaaaaaaaaaaaaaaaa

Jag kom in......

Kom in var då tänker ni nu, har det slagit slint fullständigt?!

Jag referar till mitt tidigare inlägg, det kom något eller några saker emellan mig och min jobbdator.
Saker som att A vaknade och skulle ha lunch, A ville inte sova så mycket senare, E skulle hämtas från dagis, middag skulle lagas, barnen skulle läggas, jag tittade på tv, det blev natt och jag sov, barnen vaknade igen, jag var lite risig på morgonen, A skulle ha mellanmål.
Lite kort sammanfattad de senaste 24 timmarna, men nu sitter jag här med min jobbdator och jag kom in med bara ett felaktigt provat lösenord.

Nu ska jag bara komma in i själva systemet också...