Solen gör mig stressad

Idag ser det ut att att bli kanonväder, prognosen talar också för att det ska bli fint idag.
Det blir ju inga 15 grader som meteorologerna talade om förra veckan men det hade vi väl ändå aldrig trott eller hur. Undra varför de ens bryr sig om att ställa prognoser så långt fram.
Jag tror att det är för att köpa sig tid, för att vi inte ska vara så arga för att de spått fel väder just den dagen eller de närmsta andra dagarna. När vi är så där lite lagom sura för att vi inte tog på extra par strumpor för att prognosen sa + 5 grader och det sedan visade sig bli - 5 grader så klämmer de till med:
- Men nästa vecka blir det + 15 grader och sol Yeahh...... Alla blir superglada och har genast glömt att fötterna höll på att bli frostskadade.
Anyway, jag tror det komma bli helt okej varmt idag i alla fall för + 8 med skinande sol är som rena värmeböljan efter denna vinter.

Nu till mitt dilemma. Solen gör mig hyperstressad, så fort jag öppnade ögonen och såg åt vilket håll det barkade med vädret så började jag planera in när jag ska gå ut och promenera. Inte för att jag vill gå ut utan för att jag måste gå ut. Reglerna säger att man måste gå ut och promenera när det är så här fint väder.
Det är en skam att vara inne, man läser på facebook om hur alla är ute i det fina, fina vädret och gör allt möjligt kreativt och det får en att känna sig som Gollum om man inte varit ute.

Egentligen tycker jag så klart att det är mysigt att gå ut när vädret är fint men det är fortfarande ett projekt. Det är fortfarande en hel del kläder som ska på A när vi går ut och han ska ju ha sina mål mat och han ska sova så promenaden bör helst läggas efter mat innan det är dags att sova, han kan ju så klart sova när vi är ute och promenerar förstås. Detta måste också klaffas med E´s dagishämtning för det är värdelöst att komma hem och vara hemma 45 minuter och sedan är det dags att sätta på alla kläder och gå ut igen.

Nu vet jag att jag gör det större än vad det är men det är vårsolens fel, vårsolen gör mig hypernervig.
Den lockar och pockar så man blir som i trans och viker ut och in på sig själv för att få gå ut, fast man kanske inte har tid eller egentligen vill heller för den delen.

Jag känner dock att jag bara måste klarlägga en sak här så vi undviker missförstånd.
JAG ÄR JÄTTEGLAD ATT VÅREN ÄR HÄR!!!
Jag har tjatat hela vintern om detta, jag har längtat efter sol så jag klagar inte på att våren är här.
Det är förmodligen därför jag är så här nu, jag har längtat så mycket att jag nu får prestationsångest.
Jag har tjatat så om solen att jag känner mig tvingad att hedra den nu.

Ni vet lite som den där scenen i "Vi hade i alla fall tur med vädret". Lilla grabben har tjatat om att bada hela semestern och när han väl får bada så vill han inte......

Nä nu ska jag sluta skriva så kanske jag faktiskt hinner gå ut något innan det är dags att hämta E.