måndag 22 oktober 2012

Inga barn får hamna utanför


Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.  
Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.
Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar. 
UNICEF/Frank Aschberg


lördag 13 oktober 2012

Vad säger man

Jag har hört en person säga en ganska bra sak en gång. Jag har hört ganska många säga ganska bra saker men nu tänker jag på en specifik.

"Om du ser ett problem så äger du problemet."
Det vill säga har du sett det så kan du inte ignorera det och bör göra vad du kan för att lösa det.
Det går ju inte att leva efter till 100 % förstås som så mycket annat men tänker vi så så kanske vi löser några fler problem här i världen.

Det jag egentligen ville komma fram till var att här har vi en tant som verkligen tagit fasta på den filosofin.

Läs HÄR




   

fredag 12 oktober 2012

Jag är okej

Bara så att ni inte tror att jag grävt ner mig. E verkar lite bättre (peppar, peppar) och har gått och lagt sig nu. A är på gott humör. Maten puttrar nu på spisen. Jag tar ett glas rött med liten bit schysst parmesan toppat med en gnutta Balsamico. Mitt bitterinlägg gjorde visst susen.

Att det ska vara så jävla svårt....

Det här kommer att vara ett bitterinlägg utan dess like men jag är så förbannat less nu.
Jepp det kommer att innehålla en hel del svordomar också så den som inte gillar fula ord bör sluta läsa pronto.

Det är fredag och här är noll känsla av fredagsmys. Får jag se ett endaste inlägg om fredagsmys på fejjan kommer jag att gå bananas. Nä det kommer jag förstås inte men jag kommer låtsas att jag gör det. Jag kommer att gå bananas i mina tankar och hitta på ett inlägg som är omysigt att FB tror att det blivit attackerat av virus och stänga ner sig med omedelbar verkan.

Det är bara så jävla oglamouröst ibland. Jag har ju varit sjuk av min magkatarr vilket har gjort att jag hängt över toastolen halva nätterna och vridit mig i plågor. I måndags kväll körde A en av sina kvastar igen och detta hemma hos grannen till råga på allt. Stackarn har något knas med sin mage och nu måste vi försöka utreda det. E har haft ordentligt magont från i onsdags så idag blev det några timmar på akuten. Förstoppning är hans diagnos och då tänkte jag att det är väl bra med lite katrinplommonpure vilket jag tvingade i han. Efter fjärde skeden säger jag glatt.
- Lyssna, nu rör det sig i din mage. Så bra!
Nog fan rörde det sig allt, han spydde som en galning.
Det var väl kanske bra för hans mage men det är så jobbigt. Han har ont och vill inte äta ett smack. På akuten hörde jag han skrika ända ut i väntrummet när jag hade gått dit en sväng med A.
Fick stålsätta mig för att inte springa in som en galning, vilket förmodligen inte hade hjälpt situationen ett dugg. Jag önskar att han vill äta lite Päron eller något annat som får fart på magen men inte ett dugg äter han.

Så fredagsmysigt är det knappast här hemma. Middagsplanerna känns helt omotiverade nu. Inte så kul att laga mat och sedan sätta sig för att äta en god middag när man när som helst kan behöva springa upp för att E mår dåligt.

Jag hatar magont, magen är det värsta som finns att ha problem med. Jo det finns nog säkert en hel del andra saker som är värre jag vet. Men just nu är magar den här familjens största problem och det innan den där jävla galna kräksjukan ens har börjat härja.
Vi har så få helger tillsammans den här hösten pga. M:s alla resor och få dem förstörda av sjukdomar gör mig en smula ledsen faktiskt.


Jag vill bara ha lite jävla lugn och ro, ska det vara för mycket begärt!!!






Förlåt, förlåt för surt inlägg jag ska bli snällare nästa gång.
Tror jag.........


torsdag 11 oktober 2012

Andningspaus

Jo då, jag lever.
Det är bara galet mycket just nu. Eller har varit i alla fall. M bortrest en hel vecka så när som på 24 h som han landade hemma. Jag har varit på konferens. Vi har varit hos min mormor, Jag har varit sjuk. A har varit sjuk. Det känns som att allt har varit den senaste veckan. Och så det där sabla dagisfotot som har grämt mig i veckor. Inga av mina barn är ens med på gruppfotot. Det blev kaos. Jag tog med mig A till dagis för han var inte så sjuk. Tänk er ungefär 30 tvååringar som på beställning ska sätta sig ner på en av någon annan angiven plats. Sitta still medan alla sätter sig ner. Och se söta ut och det vid en given tidpunkt när fotot tas. Tror ni att det funkar?
Nä så klart att det inte gör. Det blir ju inte bättre av att det dessutom är några föräldrar där. Stackars pedagoger, en stor Eloge till dem att de ens försöker. A satt stilla i tio minuter och sa inte ett pip. Vissa skrek som besatta redan från start. Efter tio minuter av kaos var det nog för A och jag tog han därifrån utan fotografering. Det är jättesynd, men så är det ibland. Om jag hade fått styra upp hade jag i ett tidigt skede plockat bort hysteriska barn som med all önskvärd tydlighet visade att de inte var med på noterna. Kedjeeffekten var nämligen förödande. För en som skrek började två andra osv. osv.

Jag är mycket nyfiken på hur bilden blev för jag snappade ju bara åt mig A och lade benen på ryggen så jag vet inte alls hur det slutade.

E ville absolut inte vara med så med han försökte jag inte ens. Jag gav upp och orkade inte lägga mer energi på det där fotot. Det får bli enskilda foton någon annanstans och gruppfotot blir nya tag nästa år.

Vad har vi lärt oss av det här? Jo att det hjälper inte ett skit att planera minutiöst och oroa sig i förtid för man vet ändå inte vad som händer.

Nu ska jag försöka att inte oroa mig så mycket och släppa mitt kontrollbehov. Det talade min magkatarr om för mig att jag måste göra och på ett mycket jobbigt sätt måste jag säga.

Tyvärr är jag inne i en kronisk orolig fas just nu vilket gör det hela lite mer utmanande.


Skickat från min iPhone

måndag 1 oktober 2012

Födelsedagsbilder

Jag är så nöjd för mamma, pappa och E sjunger för mig.

Det är så spännande.....

Ohhhhhh!
Å nu sjunger alla för mig...

Fin fina tårtan


Vadå, vad ska jag gör nu sa du?
Okej, jag klappar väl tårtan då.
Men du får ju inte dra undan den när jag ska peta, mamma.

Baka, Baka, liten kaka....

Kapten Sabeltand käkar tårta