Snålheten bedrar visheten

Ta det här med våtservetter till exempel. Jag har fått för mig att börja köpa billigast möjliga våtservetter så nu mer köper jag Eldorado när jag åker och handlar. Inte för att jag inte tycker att A´s rumpa är värd att lägga pengar på utan mer att, hur stor skillnad kan det vara egentligen på en våtservett och en annan.

Nu vet jag och egentligen visste jag det tidigare jag ville bara inte inse det eftersom att jag fått för mig att vara ekonomisk och duktig i mitt handlade, och jag tyckte att våtservetterna var ett utmärkt sätt att spara in på hushållskassan.

1. Liberos våtservetter har ett fiffinurligt plastlock som gör att våtservetterna håller sig våta ända till sista servetten utan att du behöver lägga paketet upp och ner efter ett tag.
2. Det är så in i bomben svårt att få upp servetterna ur paketet på de billigare alternativen. Först får du pillra och pillra för att över huvudtaget lyckas få tag på en liten flik att dra i. Medan du har gjort det så har sprattelgubben på skötbordet snurrat så mycket att det onämnbara spridit sig till fler delar av kroppen än innan. Vilket i slutändan resulterar i fler våtservetter. När du då äntligen fått tag på lilla fliken och kan ta upp en servett märker du att de är så tätt packade att du fått med en hel bunt med servetter. Vid detta läge är du så trött på att hålla på med skiten att du använder alla fem servetter.
3. Som jag nämnde tidigare så släpper locket efter ett tag och en tredjedel av servetterna i paketet torkar och måste slängas.

Jag drar alltså slutsatsen att det går tre billiga våtservetter på en dyr och slår man ut det på kostnaden så blir det billigare att köpa de dyra våtservetterna.

Ännu en demonstration av Annas shoppinglogik.

Jag kommer alltså att återgå till att köpa de dyra våtservetterna. Ett tag i alla fall för om en månad eller två kommer jag ha glömt bort detta, fundera igen på vad skillnaden på en våtservett och en annan egentligen kan vara, titta på de dyra, vända mig och gå bort till de billiga, ta ett paket och stressa vidare till kassan för att betala, mycket nöjd med den ekonomiska handling jag precis har utfört.

För

Emot

Stackars kvinna

Är det någon journalist som någonsin tänkt tanken att Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel kan vara ett av många par som kanske inte har så lätt för att bli gravida.
Det finns väl ingen kunglig försäkring för ofrivillig barnlöshet så vitt jag vet.

Om det nu är så att det kan finnas en psykologisk spärr som kickar in och gör att det är svårt att bli gravid (vilket inte jag hört några vetenskapliga belägg för men det betyder ju inte att det inte är sant för det) är väl Kronprinsessparet några som ligger i riskzonen för det. Kan det bli mer pressande än att ett helt lands befolkning bara väntar på den putande magen och pressen analyserar varenda klänning hon har på sig i hopp om att den ska avslöja något.
Herregud de har ju snart varit gifta i ett helt år och man är ju faktiskt bara gravid i nio månader.....

Nu när Prins William också fått sin Kate så börjar det säkert en tävling sinsemellan länderna om vem som får uppleva babylyckan först.

Victoria och Daniel har mina symnpatier hur det än ligger till. De må vara Sveriges Kronprinsesspar men de är faktiskt man och kvinna och lika mänskliga som resten av oss.

En nisse på TV 4 tyckte att den här klänningen som Kronprinsessan bär på det Engelska bröllopet idag bäddade för att spekulera om hon inte är gravid i alla fall.

Min teori är att han aldrig sett en gravid kvinna eller ens har varit i närheten av en gravid kvinna. Han behöver nya glasögon och lära sig ett och annat om finess.

Som Tarras Wahlberg sa "Om hon var gravid skulle hon inte valt den klänningen".

Det är min åsikt också, det där är inte en klänning man väljer att ta på sig om man försöker hemlighålla en graviditet och så smal som hon är så skulle inte jag gå fram och fråga när det är dags för nedsläpp.

Det skulle jag iof inte våga göra ens om en kvinna står med ena foten i förlossningssalen för hujeda mig vad pinsamt om man har fel.

Nä BACK OFF säger jag, låt stackarna vara i fred från spekulationer om barn.

En ful sida ingen talat om tidigare

Jag har alltid sett idrott som något positivt. Jag har själv idrottat en stor del av mitt liv och lagt mycket tid på det till mina föräldrars stora glädje.
Vi har pratat mycket mycket om att låta våra barn prova på olika idrotter för att de ska få chansen att testa och se om det är något de faller för och tycker är kul.
Jag ser idrotten som en bra aktivitet där barnen får kompisar med ett gemensamt intresse och samtidigt är motionen så viktig.
Idag vet jag inte vad jag vill. Idag när jag hör talas om det som Patrik Sjöberg med fler blivit utsatta för så vet jag inte vad jag ska tycka längre. Jag hade väl aldrig i min vildaste fantasi en tanke på att jag, om det blir aktuellt att mina barn skall börja med en aktivitet måste göra en bakgrundskoll på tränaren.
Med facit i hand så känner jag, så klart, varför inte. Om det händer på förskolor så varför inte i idrottsklubbar. Som det skrevs om i en artikel i DN, det är ingen vidare kontroll på någon som skall arbeta som idrottsledare.

Det gör ont i mig, det får mig att må illa. Jag känner rädsla för att jag i takt med att mina barn växer upp kommer låsa in dem, kväva dem med min rädsla att något ska hända.
Jag hatar, jag hatar alla de sjuka människor som får mig att känna den rädslan.
Jag avskyr att jag måste prata med E, det gör mig ont att jag måste kväsa E´s öppenhet och oblyghet mot andra människor. Jag måste lära min son att man ska vara rädd för andra människor för vad annat kan jag göra.
Jag känner en enorm sorg över alla de barn som varje dag blir utsatta och utnyttjade.
Jag känner skräck för att jag måste ge min barn luft under sina vingar och låta dem flyga fritt fast jag helst vill låsa in dem för att skydda dem mot allt ont.

Snopet

Jag vet inte vad jag ska säga men hon som vann den där bröllopsresan var bruden som jag sågade rejält.
Inte helt otippat så gav hon själv väldigt låga poäng till de andra deltagarna.
När jag lyssnar på alla omdömen så tycker inte jag att hon var en värdig vinnare men det är ju poängen som styr.
Alla betygsätter på olika sätt, exempelvis så var den sista bruden ut, Marie med barocktemat för er som sett serien väldigt generös i sin poängsättning, vilket var negativt för henne själv så klart för de andra var inte lika generösa och allra minst den vinnande bruden.

Var hon taktisk eller var hon bara jävligt svårflörtad?!

Jag förstår inte

Jag kan inte släppa det här med inglasningen riktigt ännu. Jag har gått hela dagen med en klump i magen, den vägrar att försvinna. Jag kan inte låta bli att ta det här personligt. Jag vet att det inte är en personlig sak mot mig direkt men det blir personligt i förlängningen.
Jag försöker tänka på varför det blir så här. Om rollerna vore ombytta, låt oss säga att en regel finns från kommunen att alla balkonger i ett hus måste glasas in om det ska bli något. Det kan ju finnas en regel i detaljplanen som säger så. Jag skulle aldrig rösta för då om jag visste att det fanns grannar som inte vill glasa in. Det är förenat med en ganska stor kostnad och jag skulle inte kunna ha på mitt samvete att någon tvingas lägga ut den kostnaden mot sin vilja.
Så tänker jag....
Därför blir jag så ledsen när andra människor nekar mig att göra det jag vill. Jag hävdar att det inte påverkar de som inte vill glasa in och då är det bara elakt att säga nej och sådant gör mig ledsen.
Om någon kan komma med en riktigt bra och sakligt skäl till att säga nej så är jag den första att lyssna men i går var det inget sådant skäl som i mina mått mätta var förnuftigt nog.
Visst jag är partisk men jag vill ändå se mig som en hyfsat förnuftig person som gärna vill att alla ska vara nöjda och glada och visar det sig att skälen för de som inte vill glasa in är större än för de som vill glasa in så viker jag ner mig.
Men som det ser ut nu kan jag inte se någon som helst orsak till att vi alla inte kan få som vi vill.
De som vill glasa in gör det och de som inte vill låter bli, end of story.

På det stora hela är det klimatet som stör mig mest. Är det så här vi ska ha det.
Om jag inte får grilla med kol så får du inte grilla med gasol och det hela slutar med att ingen får grilla alls, vem vinner på det. Jag vill inte glasa in så jag har ingen lust att betala för det bygglovet, okej men då tänker inte jag betala för staketet mellan uteplatserna.
På vägen hem i går hörde jag de två personer som var mest emot inglasningen och också de som vägrade låta mig säga min åsikt, prata om att skaffa katt. Då tänkte jag, hm.. katter kissar och bajsar i sandlådor samt fäller hår på utemöbler på andras terasser. Det vet inte jag om jag vill ha här i vår förening.

Åter igen så är inte jag så som person så jag skulle inte göra på det sättet och då blir jag så förbannad för att det finns andra som agerar så.
Jag vill att vi ska samarbeta i den här föreningen och på det stora hela handlar det om givande och tagande.

Jag har gått med i trädgårdsgruppen för att jag vill engagera mig och förhoppningsvis bidra till en trevlig miljö runt omkring huset här. Exempelvis vill jag gärna ha en samlingsplats utanför vårt hur precis för där är i dag en gräsplätt som inte används. Det vore trevligt med lite bord och bänkar och en lekplats för barnen.
Jag kan ju bara gissa hur det kommer att tas emot och för att vara ärlig, efter gårdagens möte känner jag inte riktigt samma sug att engagera mig.

Varför är det så svårt för folk att komma överens? Jag hörde en annan liten historia från en annan del av området här. Byggföretaget hade avsatt 200 000 kr till de boende att gemensamt komma överens om vad dessa pengar skulle läggas på. De gick inte, förslaget var en lekplats men några satte sig emot det, vet inte om det var platsen i sig eller att det var en lekplats men det hela slutade med att pengarna brann inne.
Är inte det riktigt synd?!

Nä dags att sluta låta bitter, jag säger sluta låta för jag är inte bitter bara ledsen men jag låter bitter jag vet.
Jag låter som hon i Fyra bröllop om ni har sett det. Hon är typ skitsur för att hon hade det tråkigaste bröllopet. Hon skulle dansa in men vaggade in lite lätt som en äggsjuk höna så det blev kanske inte riktigt den effekten som var tänkt. Blev väldigt lamt och töntigt istället för roligt och häftigt.

Kolla själva! Bruden kommer in ungefär efter tre minuter.

Får inte jag så får inte du!

Ännu en gång har man fått se prov på den svenska egomentaliteten, jag vill inte så då får du inte. Eller enkel tjurighet att  får inte jag göra som jag vill så får inte du göra som du vill.
Det har varit årsstämma i vår bostadsrättsförening och visst visade den sig där som på så många andra ställen i vårt avlånga land, den berömda Jantelagen.

Den stora frågan för stämman var huruvida vi ska få glasa in våra balkonger. Först blev det en väldig diskussion om allehanda saker såsom grillning med gasol etc. Ansvarsfrågan om något går på tok med ecentuella markiser som sätts upp så att fasaden skadas. Den största frågan även om den till viss del var inlindad var " Får jag som inte har markis betala om någon annas markis sabbar fasaden", med andra ord är det föreningen som kommer stå för kostnaden och på så sätt indirekt den enskilde medlemmen.
Så blir det ju inte förstås, så klart att ingen annan kan betala för en skada som uppkommit för att jag väljer att ha markis (som jag personligen inte ska ha förstås eftersom att jag har balkong men jag använde mig själv som exempel).
Detta i sin tur ledde till den ekonomiska frågan gällande bygglovet för inglasningen, vem betalar det, ska jag betala som inte vill ha inglasning bla, bla, bla. Då blev jag sur för det är väl lite så här det är att bo i bostadsrätt. Jag får vara med och betala plank mellan uteplatserna fast det inte gynnar mig ett dugg men inte börjar jag grina för det. Är inte det typiskt ego att inte vilja betala för något som inte gynna mig själv. Då är mitt tips att välja en annan boendeform.

Till slut kom vi fram till röstningen och majoriteten var för inglasning men vi var ändå inte tillräckligt många som sa ja, det fanns för många nejsägare även om de var i minoritet.
Så nu gissar jag att det sitter en mängd personer runt om i lägenheterna här som vill glasa in men får inte för att de inte var på stämman. De finns säkert de som det inte spelar någon roll för och de kan jag förstå om de inte prioriterar stämman men de som faktiskt vill glasa in, varför kommer de inte när det ska röstas.

Det fanns en väldig naivitet här att det skulle bli ett ja eftersom att alla enkäter i ämnet har tydligt visat på att majoriteten vill ha inglasning. Det var två personer som sade nej då, och dessa båda var representerade på stämman. De sade sin mening om inglasning och när jag ville bemöta det på ett sakligt sätt så fick jag inte det. Jag fick höra att de minsann fick säga sin åsikt vilket jag absolut håller med om och undrar då ännu mer, varför fick inte jag säga min.
Så här löd en kommentar, jag citerar " Om man ska sälja en dag så kommer det folk och står här och tittar och ser att bara några balkonger är inglasade och säger, vad fult här vill inte jag bo" slut citat.
Så kan man se på det, eller så kan man se på det så här, någon kommer för att titta på en lägenhet som är till salu och får se inglasningen och säger " Åhh här får man glasa in, vad bra, här vill jag bo".
Det går väl inte att sia om vad eventuella köpare kommer tycka i framtiden. De kan ju lika gärna strunta i att köpa för att man INTE får glasa in. Det var kommentaren och jag fick inte lov att kommentera den, en annan var att värdet på de andra lägenheterna sjunker. Det är ju inte heller särskillt troligt, mer troligt är att värdet på min lägenhet ökar i så fall men det beror ju också på vem den potentiella köparen är i såf all.
Om jag ska sälja och det kommer tio personer varav endast en gillar inglasning och vill köpa, då blir det ju inte ens budgivning. Eller så vill alla tio ha lägenheten med inglasning och så blir det slagsmål.
Herregud det där är ju bara Zaida spekulationer om saker som kanske inte ens kommer att inträffa.

Dessutom tror inte jag att alla vet hur det kommer att se ut. Jag fick uppfattningen av att de skulle vara okej om alla glasades in. Det verkar ju rimligt, eller kanske inte för om majoriteten vill glasa in så ska vi tvinga alla medlemmar att glasa in. Verkar det vettigt, nej knappast om ni frågar mig. Och hur blir det då om jag väljer att ha mitt glas stängt och grannen fullt öppet, blir det fult då. Måste vi ha ett öppnings och stängningschema så att det ser enhetligt ut. Enhetligt med de genomskinliga glasburar som kommer pryda några av balkongerna, så som det ser ut i de flesta områden runt om i stockholm. Åk till Järvastaden exempelvis, där finns det inglasning på vissa lägenheter om jag inte minns fel.

Det som störde mig mest var att det var vi som vill glasa in som pekades ut som bovarna, det var de som inte vill glasa in som det var synd om. Någon sa, det är ju inte meningen att folk ska bli missnöjda och flytta för att det glasas in. Det känns mer troligt att de som inte får glasa in som kommer att flytta. Det är ju mig det drabbar mest. De som inte vill glasa in glasar inte in vilket som. Vi betalar själva så det balastar inte föreningens ekonomi. Jag har sett fram emot detta i snart ett helt år och jag är sjukt besviken idag.
Jag kunde inte gå och lägga mig förrän klockan ett i natt för att jag var så upprörd.
För att vara ärlig så tror jag inte att det var beslutet i sig som upprörde mig mest. Det var att vi inglasare inte fick göra oss hörda, vi blev utpekade som bovar i hela detta drama och det blev en sandlådenivå som inte hör hemma på en föreningsstämma.

Jag har inga problem med att förlika mig med ett nej beslut om det tas på sakliga grunder. Jag vill inte att det ska tas pga. okunskap eller siande om eventuella situationer i framtiden som kanske inte ens inträffar.
Det är en stor sak att göra men SÅ stor är den inte ens för mig som vill glasa in. Hur någon som inte ens vill glasa in kan göra en så stor sak av det vet i fåglarna.

Jag vill inte på något sätt föringa någons åsikter för alla har rätt att tycka och säga vad de vill men detta borde rimligtvis gälla även mig och jag är upprörd ända ut i tånaglarna nu.

Överlistad av ett spjälskydd

Se så sött han sover med sin Hoppsan under Laban och Labolinas vakande ögon.

Han fick ett nytt spjälskydd i går och jag tycker att de tar oförskämt bra betalt för dem men måste erkänna att det är både bra och gulligt.
Dock var det uppenbarligen lite för svårt för mig att sätta upp för jag fick göra om tre gånger. Sätter man den upp och ner, bakvänt och på något annat sätt så blir det till att göra om. Gör om, gör rätt!
Det var ett av de tillfällen jag verkligen kände mig otroligt korkad, jag vill gärna tro att jag hade gjort rätt om jag bara hade tänkt efter innan. Misstaget jag gjorde var att jag trodde att det var så lätt att det inte gick att göra fel. Det var ett misstag i sig.

Mina tankars fristad

Jag har kommit på att duschen är mitt tankekontor. I duschen planerar jag E´s kalas, vad jag ska köpa för sommarkläder till barnen eller vad jag själv ska ha på mig när jag ska på bröllop om en månad.
Eller så går jag igenom allt jag måste hinna med hemma när A sover, eller vad som ska fixas till i kväll när farmor och farfar kommer för att ta hand om barnen. Jag funderar också på hur det kommer att gå på bostadsrättsföreningens stämma i kväll, kommer det att röstas för att vi får glasa in balkongen.

Detta resulterar dock i att själva duschandet kommer i skymundan. Jag kommer på mig själv att stå med balsam i handen när jag inte har sköljt ur schampot ur håret ännu. Idag kom jag på mig själv stå med balsamflaskan i handen för att i nästa sekund komma på att jag redan haft balsam i håret, eller har jag verkligen det?!

Barnarbete och en klapp på axeln.

Idag när jag hämtade E på dagis blev jag chockad. Han var grå från topp till tå. Han var så dammig att jag knappt ville ta i han. Han hade svarta kläder på sig men det syntes inte pga. allt damm. Han var svart i hela ansiktet, precis som en riktig sotarunge. Det enda som lyste upp han var halsbandet han hade på sig, som han hade gjort själv idag.

Se själva, om det går. Det är lite svårt att se och jag lovar att bilden inte gör rättvisa över hur han verkligen såg ut.

Sotarungen

Jag börjar nästan tro att det pågår barnarbete på dagis. Det kanske finns en dold kolgruva som barnen får arbeta i på dagarna när vi föräldrar inte ser.

Men är det så så verkar de ha kul i alla fall för E är alltid jätteglad när jag kommer för att hämta och han vill sällan gå därifrån.

När vi kom hem var det sanering och så tänkte jag att eftersom att vi bara ska åka till IKEA så får han sina nya jeans på sig och sin coola Cheap Monday tröja som han aldrig får använda på dagis just för att han jämt blir så smutsig där. Det är ju kul att passa på och använda de snygga kläderna också. Det var dumt tänkt av mig för på IKEA åt vi middag och flottiga köttfärsåsfläckar passar inte på kläderna.

Byxorna fick Vanish och blev rena, tröjan är inte klar men jag hoppas, hoppas, hoppas att den går att få ren. Vi försökte täcka så gott det gick men den där förrädiska såsen slinger igenom både här och där.

Vi tittade på Cykel också men han ville bara kliva av den och när M frågade om han inte vill ha en cykel sa han bara "Nej jag vill ha en sådan här" och pekade på trehjulingen.

Jag måste också ge mig själv en klapp på axeln idag. Jag har äntligen rensat upp lite på A´s rum. Stackarna får bo i ett förråd, allt som ska ställas ner i förrådet får en temporär plats i A´s rum tills det att förrådet är färdigrensat. Tvättade men ovikta kläder läggs i A´s rum i väntan på att bli vikta. A´s smutsiga kläder (det är många plagg det, ofta flera plagg per dag) läggs i en hög för sig. Och så har vi förstås, babygym, bilbarnstol osv. osv. där också. Idag tog jag tag i det för att jag annars är rädd att jag ska tappa bort A i oredan där inne. Det roliga var att när jag väl tog tag i det så gick det ganska fort, det trodde jag inte när jag såg röran men det var snabbt avklarat. I alla fall om man bortser från den stora högen med rena kläder som jag måste vika. Det är något av det tråkigaste som finns, att ta hand om tvättade kläder.

Avslutningsvis bjuder jag på två nya sköna kommentarer från mitt lilla troll.

1. Från i söndags, hemma hos farmor och farfar. 

Scenario, några hjul till en leksaksbil låg på gräsmattan nedanför altanen. Farfar ber E att hämta dem. E svarar kort och gott "Det kan du göra själv". Kaxig unge men vad svarar man på det. Man kan förvänta sig ett nej, eller tillochmed ett "jag vill inte" men man förväntar sig inte att få höra "det kan du göra själv".

2. Idag satt A i sin säng och lekte, jag höll på att fixa i köket. Jag frågar E " Kan du gå in och titta vad A gör?" E svarar " Fälvklart kan jag det" och tågar in till A. Han har lite problem med sche-ljud så han byter ut det mot F. 

Förövrigt var det ju kul att det var så självklart att han skulle titta till sin lillebror.

Har jag en gåva?

Vi har precis tittat på en Maria Wern film. För er som inte känner till dessa så är det Svensk kriminalhistoria som utspelar sig på Gotland. Baserat på böcker skrivna av Anna Jansson.

Tio minuter in i filmen säger jag vem mördaren är. Jag kan inte säga varför det är så jag bara vet.
Under filmens gång tvivlar jag någon gång på min teori men i slutändan var jag säker, med all rätt för visst var det som jag sa.
Det är en gåva jag har, det är inte första gången detta händer mig.
Det bara kommer till mig, en röst i mitt huvud som säger, där, där Anna har du mördaren.
M tycker jag är astråkig för att jag så ofta har rätt.

Jag kanske borde ha blivit Polis. OM jag hade blivit det så kanske jag inte hade haft en sådan skräck för poliser. Jag har verkligen det, hur märkligt som helst. Det känns ganska ogrundat också för den delen. Eller är det kanske inte det?! Vem vet jag kanske var värsta boven i ett tidigare liv.

Maria Wern, hon skulle behöva mig

Söndagmåndag

Idag är det måndag men en röd dag så det blir som en söndag. Mycket förvirrande måste jag säga. Jag kommer tro att det är måndag i morgon så hela veckan kommer att bli skev.
Jag är förstås glad att det är helgdag idag för då har hela familjen varit hemma hela dagen. VI började med att slappa oss igenom mer än halva dagen. Jag skulle få sovmorgon men A var inte helt nöjd med detta och gjorde morgonen så sur som möjligt för M. Bara det faktum att han avverkade 4 bajsblöjor talar sitt tydliga språk om hur morgonen var. Han vägrade gå och lägga sig igen fast tröttheten lyste i ögonen på han. Till slut avbröt M min sovmorgon och då blev A nöjd. Vi måste visst jobba lite på mammigheten tror jag bestämt.
Eftermiddagen har tillbringats ute och med en promenad till Restaurang Gyllene Bågarna för lite glass.
Därefter började vi rensa i förrådet och kom en bra bit på väg, det är långt kvar men vi gjorde en bra början i alla fall.
Middagen är avklarade nu med ett gigantiskt psykbryt hos mig när E i vanlig ordning skjuter tallriken i från sig och säger att han inte vill äta. Efter argsinta hot om att barn som inte äter får åka till sjukhuset och att jag gick med på att mata han så åt han tre portioner med ris och korv (bacon), kycklingen ville han inte ha men det var väl okej då. Ganska bra jobbat av någon som inte ville ha mat måste jag säga.
Det där är en fix idé som han har fått för sig och den gör mig galen på riktigt.

Nu har han fått ny energi och leker som bäst på sitt rum, nu kommer han väl inte gå och lägga sig alls bara för det.

I kväll är det körslaget och jag hejar på Team Gabriel. Eftersom att jag är uppvuxen i Katrineholm så ser jag det som min skyldighet.

HEJA! HEJA!

De har ju den finaste färgen också.

Do it!

Gå in på Calle Schulmans blogg, denna månads pengar går till Alla kvinnors hus och deras barnavdelning.
Mycket viktigt tycker jag och bra om det blir en massa pengar dit.

Länk bidrar jag med HÄR.

Lätt som en plätt att göra en god gärning.

Glader Påsker!

Vi ska hem till M´s föräldrar och äta i dag och istället för att köpa blommor eller choklad så har jag bakat en tårta att ta med.

Så kom han då äntligen hem.

Vår älskade M och det var så kul att se glädjen i barnens ögon. Jag trodde faktiskt inte att A skulle bli så glad som han blev. Han är ju så liten och har ingen som helst tidsuppfattning men ändå blev han extra glad när han såg M, det syntes verkligen.

Som alltid när M varit Over there så blir det rena julafton här hemma. E hade beställt en Mamma bil och det fick han. En mammabil är en bil som är lite annorlunda, typ en Beetle eller en Cab.
Detta var den bil M kom hem med och för mig är det ingen Mammabil men den blev godkänd av E och det är ju huvudsaken.

E´s mammabil från LA

Detta fick jag..

Matchande skor, väska och Plånbok från Guess

Två tröjor

Lite modellande, jeansen är också nya.

Jag fick ytterligare två par jeans och det är riktigt skönt för hur hårt det än sitter inne att erkänna så kommer jag ännu inte i mina gamla jeans. Jag behöver byxor om jag säger så.

Skorna jag fick är gudomligt sköna, en chansning att köpa skor men de sitter som gjutet. Som så mycket annat i USA var de superbilliga så M tyckte det var värt att chansa och ingen är gladare än jag för det.

Barnen fick också lite nya kläder, kolla in A´s lilla smäck.

Gulle!!

När vi var i USA förra året köpte vi en tröja till E (vi köpte många men det är en speciell som jag tänker på) och M hittade en likadan till A nu. Jag tycker det är lite gulligt att de har likadana kläder när de är så här små.

A fick också en nalle som han blev väldigt förtjust i.

Vadå får man inte äta den?!

Det är en förmån att kunna handla så billigt. Nackdelen är att det är lätt att bli köpgalen. Det som hindrade mig förra året (många skulle nog säga att jag inte blev särskilt hindrad) var att jag var gravid. Jag hade förmodligen blivit galen på riktigt om jag inte haft en stor mage och det faktum att det var 35 grader varmt. Det är också lätt att bli bortskämd, det är jobbigt att handla i Sverige när man vet hur billigt det är någon annanstans. (Många skulle nog säga att det inte verkar hämma mig så mycket.)

Jag är hur sugen som helst på att åka till New York, undra vad som skulle hända om jag tog med mig några tjejkompisar och åkte dit. En renodlad shoppingresa, skulle vara som balsam för själen.

Jag flippade lite redan -98 när jag var där och då var dollarn högre än nu. Jag skulle inte ha något speciellt men kom hem med en massa användbart.

Det är något magiskt med att handla där, det är nästan som att man får betalt för att shoppa.

Långfredag fortsätter

Efter lekhuset åkte vi hem till morfar för lite påskamat och även detta inlägg kommer att präglas av bilder då jag verkar ha fått uppfattningen av att jag är någon form av proffsfotograf.
Detta är en helt felaktig uppfattning förstås eftersom att jag tittar och trycker, vilket resulterar i en mängd bilder och så väljer jag ut de som jag tycker är lite fina. M har föreslagit att jag ska lära mig lite mer om fotografering då jag tycker att det är så kul. Tydligen kan man göra en massa inställningar för att få vissa saker mer framträdande, använda blixten för att motverka blänk i bilden osv. osv. Jag tittar och trycker och litar på kameran jag.

Nog om detta här kommer bilderna...

Jag vill smaka...

Släpp flaskan....

Snål Werner.....

Promenad i det härliga vädret...

En lekplats...

Mycket fart ska det vara.

Jaaaaaaa!!!

E strategiskt utplacerad
för fotografering.

Stor & Liten

Fick dem av E

Fina killen

E och Morfar leker grävskopa.

Jag leker paparazzi...

Madde, Fredrik och Morfar

E fixar grushögen på morfars gård...

Något som också inträffade när vi var vid lekplatsen var att jag skulle visa E hur man hängde knäveck. Det var inte alls som jag mindes det från mellanstadiet. Inte var det så jobbigt, och inte var jag så rädd för att ramla ner. Jag minns inte heller att det var så tungt att ta sig upp och inte att det gjorde så ont i knävecken. Kommentaren från E var bara, "Meen mamma, vad gör du?".