Jag trodde i mitt stilla sinne i går kväll att nu när helgen är över kan jag vila upp mig lite. Ni vet E går på dagis så det är bara jag och A hemma. A sover sina lurar och då kan jag passa på att komma i kapp hemma, och göra detta i sakta mak så att jag samtidigt tar igen mina stressade nerver lite.
Det var ju dumt att jag trodde det. Först och främst kan jag summera natten lite snabbt, A vaknade vid tolvtiden i natt och var världens lyckligaste, och vaknaste???!! Låg bara och jollrade, slumrade till lite men vaknade snart igen.
Upp med han i min säng, tröttnade på att bli sparkad och pillrad på, hämtade en flaska, slurp, slurp och tillbaka till hans säng. Hostattack och därefter somnade han, klockan kanske var ett, halv två nu.
ÄNTLIGEN!! Fick jag sova..... ett tag i alla fall.
Tick, tack, tick, tack, klockan slår.... fram till tre då E drar till ett vrål....
Han var näst intill panikslagen stackarn och bara skrek på mig. Jag sprang in för att hitta han sittandes i sängen " Mamma, mamma, det är en MYRA i min säng". Suck kände jag då och inte bara för att jag tyckte synd om han och för att jag blev väckt och för att han skulle sova i min säng, utan för att den där myrincidenten tog hårdare än jag trodde. Det blir till att bearbeta nu för stackarn ska inte behöva vara rädd för myror.
Så när vi vaknade, lite senare än vanligt i morse var vi alla lite efter med sömnen.
Lämnade E på dagis och gick hem, A somnade och allt var frid och fröjd.... Ända till det gick upp för mig att det var det enda A tänkte sova på hela dagen??!! Mer eller mindre i alla fall. Han brukar vanligtvis ta ordentliga tupplurar men idag var det halvtimmes lurar som stod på agendan och de var inte många.
Han var supertrött tidig eftermiddag och jag var galet frustrerad för att jag inte fått något gjort och det var snart dags att hämta E. För att inte tala om hur otroligt trött jag själv var. Jag var så arg på han och han var ledsen och skrek och allt blev bara jobbigt och fel. Till slut lugnade vi ner oss båda två och jag talade om vänligt men bestämt att det inte var tal om att jag skulle gå runt och bära på han. Ville han vara vaken så visst, men då fick han ligga på sin filt och leka....
Det är ju rätt svårt att vara arg särskilt länge på en sådan här....
I parken efter dagis sov han en mikrolur igen och då kände jag att nu är det klippt. Det här kommer inte bli en rolig kväll, jag visste ju att även E var supertrött.
Kanon, tre supertrötta personer under samma tak och jag som kanske är den tröttaste ska försöka hålla ordning.
A har varit som ett ljus hela kvällen, han har bara legat på sin filt och skrattat och lekt. Jag fattar inte hur det är möjligt, jag är faktiskt mållös. E har tagit det väldigt lugnt han med, suttit och tittat på tv och mest kämpat med att hålla sig vaken tror jag. Jag vet att jag är rätt bortskämd med mina barn men detta trodde jag inte, jag hade inte räknat med att kvällen skulle flyta på så här bra.
När A hade ätit kvällsvällingen skrattade han som en galning. När jag lade han att sova låg han bara och gapskrattade. Jag började tro att han var full. Det var så gulligt att jag inte ville att han skulle sova, jag ville bara leka med han och gosa. Men jag ville också ha lite egen tid så båda barnen skulle i säng och det var inte några protester från någon av dem kan jag säga.
Nu hoppas jag på en lugn natt så att vi alla kan få sova ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar