Allvarlig fundering

Jag är inte blodgivare, inte för att jag inte tänkt på det utan för att jag har blodskräck.
Jag svimmar när jag ser mycket blod, inte på film utan på riktigt.
För många, många år sedan vaknade jag av att M blödde näsblod. Han hade blodat ner ganska kraftigt och jag gick ner för att hämta mer papper och svimmade på hallgolvet. Sådan är jag i närheten av blod.
Detta har då hindrat mig eftersom att själva tanken på att gå in i en buss där X antal personer ligger och tappas på blod känns för mig nästan övermäktigt. Blodbussen brukar komma till mitt jobb och jag känner mig darrig bara jag går förbi.
Det här är något som stör mig, det är så viktigt att det lämnas blod och jag är störd att jag inte kan hjälpa till med denna lilla, lilla sak. Den är inte liten för mig egentligen men eftersom att det är så oerhört viktigt så känns det futtigt att inte göra det bara för att man är rädd.

TV4 Kör nu en kampanj som ni kan läsa om HÄR och det har fått mig att börja tänka på detta igen.

Jag har på allvar börjat fundera på att ta steget. Jag kan tänka mig att gå till en blodcentral istället för en blodbuss. Jag tror att det skulle kännas bättre.
Jag har inte bestämt mig helt ännu men jag tror att jag ska ta mig i kragen för det känns oerhört viktigt. Om jag har möjlighet att hjälpa till att rädda liv så måste jag ta mitt ansvar och göra det på det sätt jag kan.