måndag 29 februari 2016

Spänningen stiger denna skottdag


Vilken ur att det var skottår i år för annars hade vi ju fått vänta 4 år på vårt hus eftersom att leveransdatumet var 29 februari.

Nu byggs det för fullt och väggarna är redan på plats.

Lite svårt att se för bilderna blev inte så bra eftersom att solen låg på. Det är ju ett väldigt vackert väder idag måste jag säga.
















Elias: "Mamma, se till att de inte tar bort den högen för den vill jag leka med när vi flyttar in."

Hur många tror att han kommer att få som han vill?...................................
Inte jag!



lördag 27 februari 2016

Vilken tavla jag gjorde

I dag har vi varit hos gammelmormor och hjälpt henne att sätta upp tavlor.




Många tavlor är det
Bra med egen hantverkare
Lite trevligare när väggarna inte är så kala





Barnen fick varsin bok när vi var och handlade. Elias satt nog med näsan i sin i alla fall 80 % av tiden vi var där. En faktabok om Lego Star wars var en hit



En tavla på Mini Me fick också hamna på väggen.



Dessvärre gjorde jag själv en riktig tavla medan vi var där. När vi skulle åka hem började jag leta efter bilnyckeln men hittade den inte. På vägen till bilen fick jag den här riktigt obehagliga känslan av att ha gjort något generalknasigt. Mycket riktigt, i bilen satt nyckeln. Känns som en riktig turdag att inte någon tjyv och bandit var ute på rövarstråt. Detta är inte första gången jag gör en sådan här sak så att beställa keyless system till nya bilen känns plötsligt som ett väldigt klokt beslut.
Jag börjar fundera på om det verkligen bara var bekvämligheten som gjorde att Mattias lade in det i beställningen. Hmm, tål att tänkas på... Eller kanske lika bra att inte veta.

Nu går vi vidare och laddar för Mello!!





onsdag 24 februari 2016

En härlig fuskrunda

Med anledning av det träningsprojekt min chef har dragit igång så känner jag mig tvingad att träna lite extra eftesom att jag är i sämst skick av alla som är med. Jag har ändå en vilja att överleva detta och då måste jag fuskträna lite.
Sagt och gjort så tog jag mig ut på en runda i morse och det var så fint. Skitjobbigt att spinga förstås, men när solen gick ligger på så där ljusrödskrimrande när jag sprang längst Norr Mälarstrand så är det vackert på riktigt. Det är faktiskt en mycket trevlig runda. Om man nu ändå ska plåga sig så kan man ju lika gärna göra det i en trevlig miljö.



tisdag 23 februari 2016

En kick av att gå på bio


Han är ju för Go min kung fu kille. Hittade bilden i telefonen nu. Klipp från Karate kid går varma på youtube, vilket dessvärre också innebär overload av Justin Bieber eftersom att han gjorde ledmotivet. Med det sagt så förstår ni att jag inte pratar om Wax on, Wax off från 1984. Oj vad förälskad jag var i den karateungen när det begav sig. Var tvungen att goggla för att se hur han ser ut nu. Vet inte om det beror på mig eller han men 17 års åldersskillnad känns inte lika hett nu som då. Men tillbaka till bilden så får det nog bli ett biobesök när Kung Fu Panda har premiär, tror att det är i mars. Nu först laddar vi för Zootropolis som har premiär i morgon, måste se den ASAP. Bryr mig inte om barnen vill se, jag ska i alla fall se den.


måndag 22 februari 2016

Home sweet bed

Ser fram emot en natt i min säng. Natten till idag blev det lite stök då den lille mannen i familjen vaknade och tyckte att jag skulle sova hos han istället för brorsan. Att bära en sovande 7 åring är inte så lätt som man kan tro. Att den lille sedan vaknade till lite för mycket och därför hade svårt att somna om var inte heller någon hit. Nu sover Pappa med Lilleman och jag får storsängen. Kanske kommer vi alla så småningom sova där vi hör hemma. Till dess, så alternerar vi lite. Vem vill vara förutsägbar egentligen. Ombyte förnöjer heter det väl.

God Natt på er!

Måndag igen

lördag 20 februari 2016

Svennebanan dags


Uppdukat för mellomys. När lilla landet lagom rustar för Melodifestival så är inget lagom, överflöd av godsaker är det som gäller. Nu ska här snacksas!


Lyckliga gänget joggar

Det här är jag i går nyss inkommen efter en morgonjogg längs Norr Mälarstrand i den kungliga huvudstaden. En kollega fällde en kommentar om att folk som joggar verkar så lyckliga. Min chef tog fasta på det, och nu har vi inbokade joggingturer varje fredag. Jag möte en kvinna i hissen på vägen ut (då var jag löparklädd) och hon började direkt prata med mig på sättet en löpare till en annan. Jag kände mig som en stor bluff med tanke på att gångerna jag har joggat de senaste åren går att räkna på en hand och endast grupptrycket var anledningen att jag stod där i hissen 07:30 i löparkläder. Men joggade gjorde jag.

torsdag 18 februari 2016

Jag fick lyktan ändå

Idag var blodbussen vid jobbet och jag gick dit med avsikt att tappa ur lite och dela med mig till dem som bättre behöver det.
Tyvärr visade det sig att jag tydligen behöver det själv så jag fick inte lämna något.
Förra gången jag lämnade hade tester visat att jag hade för lågt blodvärde och därför tog de ett test innan den här gången. Ett stick i fingret blev det och det visade att jag hade ännu längre denna gång. Jag fick gå utan att lämna blod, men jag fick ändå ta med ljuslyktan jag hade valt. Jag frågade om jag skulle lämna tillbaka den eftersom jag tyckte att jag inte förtjänade den. Men de tyckte datt jag skulle behålla den för jag hade ju ändå gått dit i avsikt att lämna blod. Så då gjorde jag det för jag ville ju ha den. Jag har kommit på att det är trevligt att ha några lyktor i olika färger. Dock verkar det ju inte som att jag kan betala dem med mitt blog längre så jag får väl se efter var jag kan köpa dem för pengar istället. Fördelen då är ju att det går lite fortare att samla på sig.
Nu blir jag kallad igen om tre månader men om inte värdet är bättre då så blir jag avskriven som blodgivare. Det vill jag ju inte nu när jag har tagit modet till mig att bli blodgivare. Det är ju verkligen ett stort steg för mig.
Jag måste nog knapra i mig av de där järntabletterna som ligger i lådan på jobbet. Där gör de ju bevisligen ingen nytta.

Jag får kanske laga lite mer mat i järngrytan också, käka lite mer broccoli och spenat. Eller helt enkelt sätta mig ner och slicka på en hästsko.


onsdag 17 februari 2016

Så trött e jag

Det är så hög stressnivå för tillfället. Det är konstant bearbetning, planering, uppdatering i Hjärnkontoret. Skallen går i spinn snart och jag kommer behöva bota om mig. Jag kommer nu att ta en dusch och sedan gå och lägga mig. Det är så pensionärsvarning på mig.

tisdag 16 februari 2016

Räck upp en hand...

Alla ni som tror att hantverkare som åker kommunalt kommer att byta om innan de åker bara för att Lasse sätter in en annons under veckans buse i Sumpans lokaltidning.



Jag har ett förslag och det är att Lasse sätter på sig ett regnställ innan han kliver på tuben. Det är förmodligen ett säkrare sätt att skydda sina kläder.

Mycket ska man se innan ögonen trillar ur :-D.


måndag 15 februari 2016

Kul att jag fick ett positivt inslag ett tag i alla fall för när jag gick från jobbet hade jag ungefär den här sinnesstämningen.


Nå ja, i morgon är det tisdag och veckans första dag är ett minne blott.
Vad är det med måndagar egentligen?!

May the force be with you!

Måndag igen...

Ny vecka, nya möjligheter.
På mitt jobb står vi inför en rad förändringar just nu och det är ju alltid en utmaning. Det finns en ineboende rädsla för vad som komma skall, vilket man får respektera för det är så klart osäkert innan alla bitar är på plats. Sedan är vi alla olika som individer också och vissa hoppar på tåget snabbare än andra. Många vill förändra men ingen vill förändras brukar man säga och det stämmer nog rätt ofta.


Hur som helst så fick jag en så där lite optimistisk tanke att jag ska börja samla på mig kloka ord och sätta upp på min plats. Som en liten påminnelse om att det allt som oftas kokar ner till att det är jag som måste göra något. Ingen annan gör något åt mig.
Personligen har jag hoppat på tåget för länge sedan gällande förändringarna här men ändå så vill jag påminna mig, och kanske kan jag också sprida lite små klokheter omkring mig och möjligtvis smitta någon mer, det vet man ju aldrig.


Hur som helst så tänkte jag börja med den här.



torsdag 11 februari 2016

Ser stabilt ut

Formen börjar komma på plats. Snart dags att gjuta. Ser så väldigt litet ut bara. Ser inte ut som att det ska få plats ett helt hus där.

tisdag 9 februari 2016

Glad Fettisdag!

Här bakas och kalasas det på semlor dagen till ära. Det är ju populärt med varianter av semla och vi är inte sämre vi så alltså kör vi Hamurgesemlan.

måndag 8 februari 2016

En bilpendlares vardag

I trafiken finns lika många förare som det finns personligheter och nedan ska jag försöka beskriva några av dem som jag uppfattar dem.

Kryssaren är en förare som likt en tennisboll förflyttar sig mellan körfälten när det är kö i tron att hen ska komma fortare fram. Det är så klart lönlöst för kryssaren kommer inte fortare fram än någon annan utan utsätter bara sig själv och andra för onödiga risker och potentiella lackskador.

Den veliga är en bilförare som har svårt att bestämma sig för vilken fil hen ska ligga i och väljer därför att vingla fram och tillbaka över linjen. Jag tror ju egentligen inte att den veliga är särskilt velig egentligen utan har bara ingen koll på var bilen egentligen befinner sig på vägen. Inte allt för sällan kan detta bero på att fokus ligger på mobiltelefonen istället för på bilkörningen.



Den nyfikna föraren: Detta är föraren som är så nyfiken på vad som försiggår i bilen framför att denne kör så nära att hen nästan kan köra rakt in i bagaget om man skulle öppna bagageluckan. Denne förare kan i folkmun också kallas för hetsaren.
Den nyfikna föraren kan också gå så långt att hen börjar blinka i sin iver att du ska flytta dig så denna kommer fram till bilen du har framför dig och kan kika in i bakrutan på den bilen istället.

Sölkorven är bilföraren som står längst fram vid ett trafikljus och först efter det har slagit om till grönt kommer på att denne kanske ska lägga i ettan och därefter i sakta mak rullar framåt. Det kan sedan ta ett tag innan hen hittar de andra växlarna som en normalutrustad bil faktiskt har och hastigheten kan öka en smula.  Lagom vid nästa rödljus har sölkorven kommit upp i normal hastighet och då är det dags att stanna igen och så upprepas proceduren om och om igen. Här kan också en anledning till söligheten vara att fokus riktas till mobiltelefonen när man stannar vid ett rödljus.

Noll koll snubben/snubban : Denne förare är helt clueless på vad som händer runt omkring och byter fil närhelst denne önskar oavsett om det är fritt eller ej. Denne förare vinglar också en del och bryr sig inte om i fall att hen ligger i fel fil eftersom att som jag beskrev ovan denne ändå slänger sig mellan filerna när som helst. Om du har oturen att ha följe med denna förare ända fram till din slutdestination så att du ser när bilen parkeras och personen som framfört fordonet klivit ur bilen, då ser du inte allt för sällan enorma utväxter över personen öron som troligen är det som filtrerar bort all split vision personen skulle kunna ha. Köra med gigantiska hörlurar borde vara förbjudet!!



Räddharen är föraren som per automatik drar ner sin medelhastighet till 32 km i timmen för att det snöar lite. Att iaktta försiktighet är bra, men med måtta. Räddharen borde nog lämna bilen hemma när det snöar eftersom att denne har en tendens att locka fram den sämsta sidan hos hetsaren som vid illa valda tillfällen gör vansinnesomkörningar bara för att komma förbi. Att ha en räddhare framför en hetsare är som att vifta med ett rött skynke framför en tjur.



Jag försöker fundera ut vilken förare jag är och kan nog med gott samvete säga att jag inte är någon av ovanstående. Jag är föraren som följer trafikreglerna för det mesta. Ibland är det ju fel på reglerna och det är ju inte mitt fel så då händer det förstås att jag bryter mot dem ;-). Jag är också lite glömsk, dvs jag kommer inte alltid i håg vilken fil jag ska ligga i och då händer det att jag byter lite sent. Inte alls vårdslöst men vissa kan tycka att det är att trängas. Jag tycker absolut inte att det är en garanti att veta exakt vilken fil man ska ligga i bara för att man åker där varje dag ;-).
Det här är en bild som säger allt enligt mig.



Nä skämt å sido, om vi ska vara allvarliga för en sekund så anser jag mig inte vara en fullgod bilförare på något sätt men alltså, det finns dårar out there.



söndag 7 februari 2016

Gremlins?

Jag brukar lite då och då skryta lite så där lagom mycket över mina två gossar som inte bråkar något nämnvärt. De håller sams och leker väldigt bra i hop. Bygger legostäder, flygplatser och kör race med bilarna. Storebror hjälper lillebror att komma vidare i spel på Ipaden och Lillebror stöttar storebror med läxläsningen genom att sitta med stora öron och lyssna på högläsning.

Det finns dock ingen regel som inte har ett undantag och det här undantaget stavas V-A-T-T-E-N.


Likt gremlins förvandlas de till små monster så fort de bryter vattenytan i badkaret. De KAN inte hålla sams. Ljudet går mellan skratt och gråt och det skvallras som aldrig förr. Orden Nej och sluta slits nästan ut. Jag kan inte förstå varför, vad är det som händer?! Kemisk reaktion? 
Trolldom?! Film?!

lördag 6 februari 2016

Lite rörigt är det

När vi lämnade barnen hos farmor och farfar passade vi på att ta en sväng förbi tomten. Där har det pålats och lagts rör.
Grunden är på G.

fredag 5 februari 2016

No No No Nooooo




Det här är ett meddelande man inte vill mötas av när man hämtar barnen.
Jag får ren och skär panik av detta meddelande. Det kommer varje år, jag vet det men ändå blir jag bestört när jag ser det. Förskolepersonalen får ju panik även dem och skickar hem barn till höger och vänster. Vilket jag någonstans kan förstå eftersom att det är så sabla smittsamt så vi snackar damage control så gott det går.

Jag förlitar mig på min ingefärashot nu, dags för den att verkligen visa vad den går för. Det här är .det ultimata testet

Be safe out there, och trevlig helg!

torsdag 4 februari 2016

Tänk om man ändå var en proffsbloggare

Jag har så mycket att göra, barn som ska duscha, tvätt som ska fixas, hemmet ska städas inför helgen för det vill jag verkligen inte hålla på med i morgon. Sedan ska kidsen i säng också och Mattias är på möte med elektrikern så jag är pretty much


Det är ju förstås inte så jättesynd om mig men jag har ett problem och det är att jag tycks ha växt fast på stolen. Rompan vill liksom inte flytta sig. Så galet omotiverad och skulle kunna sitta här heeeela kvällen och bara skriva blaj, blaj och blaj. Men nu är ju inte jag en proffsbloggare och drar inte in en jäsikens massa kosing på min blogg så det duger ju inte alls om ursäkt.



Jag får väl masa mig upp då rå.
Ha en trevlig kväll alla!


Sådana dagar har vi alla

Det finns dagar då man känner lite mindre för sitt arbete. Man kanske känner sig lite avogt inställd till sina arbetsuppgifter och kanske har man till och med lite söndagsångest ibland. Man kan känner sig irriterad eller trött på sina kollegor, kanske är det för mycket att göra, eller för lite.
Är det stressigt eller inte tillräckligt utmanande, kanske är det för utmanande.

Hur som helst, det jag vill komma till är att om du känner att du har en sådan dag så vill jag att du läser följande tips på hur du snabbt kommer tillbaka till ditt vanliga sprudlande arbetsglada jag.



onsdag 3 februari 2016

I am going in..






I kväll är det min tur att krascha bredvid lilleman.
Vi testar ett nytt sätt att försöka få han att sova i sin säng i stället för i vår.
Vi sover helt enkelt bredvid honom istället. Varannan natt sover vi på en inte lika skön madrass som den i vår säng men vad gör man inte.

Detta är fas I, fas II går ut på att låta honom sova själv men om han vaknar så ska han ropa på oss så kommer vi ilandes och lägger oss. Vi vet ju att fas I funkar men vi vet inget om fas II, inte heller när den kommer att inledas. Det är som ett projekt helt utan roadmap kan man säga.

I natt hoppas jag att jag ska slippa slåss mot leksaker som låter i alla fall.


tisdag 2 februari 2016

Definitivt ett feltänk

Jag vill rikta ett tack till en välkänd leksakstillverkare för att jag fick min nattsömn rubbad.
Låt oss gå tillbaka till tidigare på kvällen men tillräckligt sent för att barnen skulle ha somnat.
Något alarmliknande ljud hörs från Alex rum. Mattias springer upp för att genast eleminera det störande momentet innan Alex vaxnar. Så klart har ljudet upphört när han kommer in i rummet och det är helt omöjligt att veta vilken av alla 752 fordon som hade gett i från sig detta avgrundsvrål (det var det förstås inte men det kändes som det just då).
Fem minuter senare upprepas samma procedur och eftersom att det försöket att hitta ljudkällan också misslyckades så var det samma sak ännu en gång. Denna tredje gång sprang vi båda upp och jag tog sikte på en ambulans. Jag ställde mig utanför Alex rum och provade lite knappar. Dåligt beslut, mycket dåligt beslut för den där ambulansen lät ju som en hel armada av uttryckningsfordon, tjutet var öronbedövande och jag fick slänga mig in i vårt sovrum och kasta ambulansen under täcket till den behagade sluta med sin serenad.


Vid läggdags hade vi alltså inte identifierat ljudet ännu och således inte kunnat eliminera ljudkällan, vilket jag blev varse om exakt 2 timmar efter det att jag hade lagt huvudet på kudden och somnat.
Jag började leta (och ni fattar ju hur bra man letar i ett mörkt rum med en sovande unge som har mängder med fordon som skulle kunna vara den potentiella källan).
Plötsligt hör jag en sämndrucken röst som säger "mamma, tänd lampan så att du kan hitta det som låter". Se där ja, så bra gick det med mitt försök till tyst letande. Till slut lyckades jag få fatt i den och min gissning är att den börjar spökspela helt okontrollerat för att batterierna börjar ta slut. Jag stänger av den tänkte jag. Men se där, det gick ju inte för där fanns ingen avstängningsknapp. Men åååhh, suck, får väl ta ut batterierna då. Nääää men den luckan var ju väl tillsluten med en pytte, pytteliten skruv.
Att gå ner i förrådet och leta skruvmejsel var förstås hel otänktbart och att dränka biljäveln i badkaret skulle även det tagit mer än 2 minuter så jag gjorde det bästa av situationen och begravde den i soffan under både filt och ett berg av kuddar för att bedöva eventuella oljud och så gick jag tillbaka till sängen och sov igen...


Såå vad har ni haft för er i natt?


Jag tycker att det lilla folket borde lära sig att ta bättre hand om sina renhållningsfordon och underhålla dem så att batterierna inte tar slut.

måndag 1 februari 2016

Kul initiativ

Jag låtsas att ballongerna på gymmet är där som en uppmuntran till mig. En slags," - vi tror på dig Anna! Och vi tror inte att du har gått vilse bara för att du är här". Sprungit och simmat i dag, trot eller ej. Allt hade varit bra om inte tanten filat fötterna i duschen. Äckligt!!! Fy, kan inte va okej! Säkert en snäll tant men Nej, äckligt, Uäääk!

Köket är klart

Göta Petter vad det är många val när man ska välja kök. Och vad det är mycket man vill ha. Och vad DYRT det blir.

Förutom skåp, luckor, bänkskiva, belysning, handtag så är det vitvaror, inredning och......



Spishäll


Diskho
Här pågick det mycket diskussioner om vi skulle ha en eller två hoar.
Jag ville ha en och Mattias två. Han skickade till och med sina jobbarkompisar på mig med en övertalningskampanj men jag stod på mig och jag fick igenom min Ho.





Blandare



Som sagt, många funderingar, bollande, ändringar osv...
Men så klart jättekul och nu tror vi att vi att pusslet är lagt i alla fall. 





Det är ju fortfarande ganska lång tid kvar så vi hinner nog ändra oss några fler gånger...