måndag 8 februari 2016

En bilpendlares vardag

I trafiken finns lika många förare som det finns personligheter och nedan ska jag försöka beskriva några av dem som jag uppfattar dem.

Kryssaren är en förare som likt en tennisboll förflyttar sig mellan körfälten när det är kö i tron att hen ska komma fortare fram. Det är så klart lönlöst för kryssaren kommer inte fortare fram än någon annan utan utsätter bara sig själv och andra för onödiga risker och potentiella lackskador.

Den veliga är en bilförare som har svårt att bestämma sig för vilken fil hen ska ligga i och väljer därför att vingla fram och tillbaka över linjen. Jag tror ju egentligen inte att den veliga är särskilt velig egentligen utan har bara ingen koll på var bilen egentligen befinner sig på vägen. Inte allt för sällan kan detta bero på att fokus ligger på mobiltelefonen istället för på bilkörningen.



Den nyfikna föraren: Detta är föraren som är så nyfiken på vad som försiggår i bilen framför att denne kör så nära att hen nästan kan köra rakt in i bagaget om man skulle öppna bagageluckan. Denne förare kan i folkmun också kallas för hetsaren.
Den nyfikna föraren kan också gå så långt att hen börjar blinka i sin iver att du ska flytta dig så denna kommer fram till bilen du har framför dig och kan kika in i bakrutan på den bilen istället.

Sölkorven är bilföraren som står längst fram vid ett trafikljus och först efter det har slagit om till grönt kommer på att denne kanske ska lägga i ettan och därefter i sakta mak rullar framåt. Det kan sedan ta ett tag innan hen hittar de andra växlarna som en normalutrustad bil faktiskt har och hastigheten kan öka en smula.  Lagom vid nästa rödljus har sölkorven kommit upp i normal hastighet och då är det dags att stanna igen och så upprepas proceduren om och om igen. Här kan också en anledning till söligheten vara att fokus riktas till mobiltelefonen när man stannar vid ett rödljus.

Noll koll snubben/snubban : Denne förare är helt clueless på vad som händer runt omkring och byter fil närhelst denne önskar oavsett om det är fritt eller ej. Denne förare vinglar också en del och bryr sig inte om i fall att hen ligger i fel fil eftersom att som jag beskrev ovan denne ändå slänger sig mellan filerna när som helst. Om du har oturen att ha följe med denna förare ända fram till din slutdestination så att du ser när bilen parkeras och personen som framfört fordonet klivit ur bilen, då ser du inte allt för sällan enorma utväxter över personen öron som troligen är det som filtrerar bort all split vision personen skulle kunna ha. Köra med gigantiska hörlurar borde vara förbjudet!!



Räddharen är föraren som per automatik drar ner sin medelhastighet till 32 km i timmen för att det snöar lite. Att iaktta försiktighet är bra, men med måtta. Räddharen borde nog lämna bilen hemma när det snöar eftersom att denne har en tendens att locka fram den sämsta sidan hos hetsaren som vid illa valda tillfällen gör vansinnesomkörningar bara för att komma förbi. Att ha en räddhare framför en hetsare är som att vifta med ett rött skynke framför en tjur.



Jag försöker fundera ut vilken förare jag är och kan nog med gott samvete säga att jag inte är någon av ovanstående. Jag är föraren som följer trafikreglerna för det mesta. Ibland är det ju fel på reglerna och det är ju inte mitt fel så då händer det förstås att jag bryter mot dem ;-). Jag är också lite glömsk, dvs jag kommer inte alltid i håg vilken fil jag ska ligga i och då händer det att jag byter lite sent. Inte alls vårdslöst men vissa kan tycka att det är att trängas. Jag tycker absolut inte att det är en garanti att veta exakt vilken fil man ska ligga i bara för att man åker där varje dag ;-).
Det här är en bild som säger allt enligt mig.



Nä skämt å sido, om vi ska vara allvarliga för en sekund så anser jag mig inte vara en fullgod bilförare på något sätt men alltså, det finns dårar out there.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar