Slutet är nära....

2012 har som sina föregångare flugit förbi och nu är det snart 2013.
Denna afton kommer att firas i goda vänners lag så alldeles strax ska vi ta vår nyinköpta flaska Bubbel och bege oss.

Med nyinköpt menar jag att den är köpt idag. Man skulle kunna tro att det enkom är vi som är så korkade att vi väntar med bolaget till nyårsafton. Det är inte bara vi kan jag meddela för där var alldeles fullt av folk. Men det gick smidigt ändå och jag fick tag i det jag skulle ha. Hoppas bara att den är god, den ska inte avnjutas vid tolvslaget för det skulle verkligen vara slöseri. Nej den ska avnjutas så tidigt som möjligt på kvällen.

Jag var också tvungen att köpa ett par nya skor, stackars, stackars mig.

Men det går ju bara inte för sig att jag förstör värdparets fina golv med smala klackar så jag var helt enkelt tvungen att hitta ett par skor med klackar som är bättre lämpade för inomhusbruk. Jag gjorde det ju bara för att jag var tvungen, det förstår ni va? 

Hoppas ni alla får en härlig nyårsafton vad ni än har för er och gott slut (känns så jäkla märkligt att säga så men alla gör ju det, eller?!)

 Hur som helst..

SKÅL

Och

Vet ni....

Hur man vet att hösten varit intensiv?
Jo man blir förkyld så fort man stämplar ut från jobbet.
Vi är mer eller mindre förkylda hela bunten här hemma. Jag och Sprallan är värst drabbade.
Detta gör mig en smula bitter eftersom att vi skulle göra så mycket på jullovet.
Bada bland annat men det kan vi ju glömma nu, inte minst för Sprallans händer förstås.
Men om E inte vore förkyld och inte jag och M vore förkyld så kunde vi i alla fall ha åkt och badat för han behöver verkligen det eftersom att han är lite rädd för vatten. Lite vattenlek hade varit perfekt men, icke då. Personligen har jag köpt nytt gymkort och skulle köra en rivstart nu på ledigheten för att VERKLIGEN komma igång. Det får visst bli en annan gång..
BLÄ!!!!!
Det är riktigt uselt väder också. Grått, trist och bara en massa is överallt. Absolut inget som lockar till utomhuslek.

Tycker ni jag är negativ?! Jo en smula kanske...

I dag får det bli en bio för mig och min förstfödde.
Vi ska se

Det ska bli riktigt mysigt.

Nyss hemkommen

Efter ett återbesök på sjukhuset med A.
Jag ska alldeles strax gå loss på E´s rum som har förvandlats till en mindre krigszon med alla nya leksaker som julen har fört med sig. Där är en oreda av sällan skådat slag och jag behöver alla krafter jag har för att bringa ordning igen.
Därför har jag slagit mig ner vid datorn med en kopp kaffe och några punschpraliner för att berätta om vår dagen före doppardan. Alltså det som resulterade i ett återbesök på sjukhuset idag.

A vägrade i vanlig ordning att gå och lägga sig och det hjälpte inte alls med vår försäkran att tomten inte kunde komma och lämna klappar så länge små barn var vakna. Det struntade han blankt i så länge han fick vara och kladda i tomtens gröt som stod under granen. Gröt med Cayennpeppar på eftersom att M inte hittade kanelen. Jag undrar jag vad tomten egentligen hade att säga om det.

I alla fall så stod A med mig vid spisen och höll på att blaska med vatten och en halv lök som blivit
över.
Jag lämnar han där för att "bara" gå i väg jättesnabbt och hämta en sak.
Vi hör ett illvrål och när vi kommer ut i köket hänger han halvt på bänken och halvt på stolen. Jag trodde att han blivit rädd för att han höll på att trilla men insåg snabbt att han hade bränt sig. Händerna under kranen, därefter en påse frysta ärter och sedan en kall handduk. A var hysterisk, jag var hysterisk.
M ringde grannen och bästa bästa Johanna kommer upp och är så där kolugn som bara en sjuksköterska kan vara. Det är helt ovärderligt för det gör att jag också blir lite lugnare per automatik.

TACK SNÄLLA JOHANNA FÖR ATT DU STÄLLER UPP NÄR JAG KLANTAT MIG OCH ÄR HYSTERISK!!! KRAM

Ner i bilen och i väg till sjukan. Det gick jättesmidigt när vi var där, vi fick snabb hjälp. Att komma in till akuten klockan 22:00 dagen före julafton är ju ingen drömsituation direkt.
Vi fick lite mer smärtlindring till han och sedan fick vi vänta på ett rum i knappt en timme och därefter kom doktorn. Jättebra doktor, en ung tjej som var lugn, noggran och berättade för oss hur det var, vad de skulle göra osv. Sedan kom två fantastiska sköterskor som fick göra grovjobbet (inte för att förringa läkarens jobb absolut inte men det här var tufft). Fy fan vad jobbigt det var. Jag led så med A att jag skulle kunnat skjuta mig på fläcken om jag inte hade behövt finnas där för honom. Han skrek och vi var tvungna att pinhålla han. Jag försökte vara så lugn jag kunde och tycker nog att jag lyckades bra men det gick inte att hålla tillbaka tårarna. När händerna var väl inpacketerade somnade han som en sten i min famn.
Jag sov inte mycket den natten. Det är så jäkla onödigt att det ska hända. Jag visste ju att plattan fortfarande kunde vara varm. Tanken fladdrade förbi men jag skulle ju "bara"......
Men gjort är gjort och kan inte göras ogjort hur mycket man än önskar.

Han fixar det ändå ganska bra trots att han har händerna i paket. Högerhanden är ganska lindrigt lindad så den kan han göra mycket med medan vänsterhanden är helt i paket.

Rött bandage eftersom att det är jul.

Idag har vi varit på återbesök och det blev jobbigt det med för då skulle bandagen bort. Det skulle göras rent och blåsorna skulle bort. Det var tufft det med men han fixade det och valde blått bandage denna gång. Efter blev det nuggets på McD som är i princip det enda han äter just nu. Han är förkyld också och i kombination med händerna antar jag att matlusten inte är den största men nuggets slinker ner.

Pappa var inte helt obekväm med att A behövde närhet och ville sova på hans bröst. Tråkigt att han också fick ta en liten tupplur...

Så medan de två slaggar på soffan ska jag ta mig an E´s rum.

Önska mig lycka till!

På sjukt dåligt humör....

Klockan är 22:40 och A sover inte.
Jag är i desperat behov av soffhäng.
Det har varit jul i dagarna tre och med det en massa fara och flänga, fixa och dona.
Jag hade VERKLIGEN behövt lite tid i soffan med med ögonen på tv-apparaten och handen i en stor godispåse.
Men så blev det inte eftersom att A vägrar att sova.
Därför är jag på ruskigt dåligt humör och hör ni någon skrika så är det förmodligen jag.

A ligger på soffan med M och jag och mitt dåliga humör har gömt oss inne vid datorn.

Julen är här....

Och lyser frid på jorden, glädjen är stor, i ett barns klara ögon lyser....

Ja låt oss hoppas att det är så för de flesta i alla fall.

Jag vill önska alla en riktigt

Vi hörs i mellandagarna då ska jag berätta om vår dagen före dopparedagen.......

Galna mamman

A ville inte äta middag i går kväll. Han gick och lade sig i soffan och klagade på magont.
Min första tanke var KRÄKSJUKAN ÄR HÄR!!!! och gick igång på alla cylindrar.
Vrålade till M att hämta hinken och glömde alldeles bort att den stod där jag hade gömt hans julklapp.
Täcker soffan med handdukar, drar undan mattan från golvet och gör mig redo.
Första dagen på jullovet, jo men självklart och visst var det väl idag jorden skulle gå under. Den kunde väl för sjutton gjort det innan kräksjukan kom i så fall.
Magknipen verkade gå över och A ville bada. Han fick bada lite och när han satt i soffan sedan igen kom magontet tillbaka. Jag skriker till M, NU KRÄÄÄÄÄKS HAN, NU börjar det.....
Trycker A´s huvud över hinken för jag tycker att han hulkar lite. Han gnäller, jag vill inte, jag vill inte och blir lite ledsen. Han lägger sig på soffan igen och somnar nästan.
Jag vakar som en hök.

Vi lade han i sängen och jag satt bredvid med hinken i högsta hugg.

Den här gången ska jag vara redo. Jag vill inte bli tagen på sängen med spyor över hela rummet.

Han somnar, jag sitter kvar.

Han sover hårdare och jag vågar lämna rummet för att i nästa minut springa in med en handduk som jag lägger under hans ansikte.

Jag går ut.....

Går in igen efter fem minuter....

Han sover, jag går ut....

Går in igen efter tio minuter.....

Han har ändrat ställning men sover fortfarande hårt....

Jag går ut.....

Går in igen och nu sover han i sin favoritställning, och han sover riktigt tungt.

Jag går ut ännu en gång.

Efter ett tag skickar jag in M...

Därefter går jag inte in igen förrän det är dags för mig att gå och sova... Eller kanske att jag var inne någon mer gång.

Han sov hela natten och verkade inte må dåligt när han vaknade förutom en förkylning.

Ni fattar att jag har problem med kräksjukan va?! Jag mår uppriktigt dåligt den här tiden på året och den härjar som värst. Jag blir orolig och inte minst besatt. Stackars barn med en mamma som sitter bredvid med en hink i högsta hugg.

Jag tror det mest är för att den där jäkla sjukdomen är så okontrollerbar och jag gillar att ha kontroll.

Kontrollfreket har talat!!!

Svenska hjältar

Slog på TV 4 och Svenska Hjältargalan. Det tog inte tio sekunder innan tårarna sprutade. Vilka fantastiska människor det finns.
Det finns ju självklart en massa fantastiska människor som inte uppmärksammas på en sådan gala. Ett fantastiskt gäng kommer att vara i Björns Trädgård på söndag för att ge lite till dem som behöver. Jag fick en inbjudan till "En termos kaffe och en plåt lussebullar". Helena en fd. kollega till mig har tagit initiativet till det. Jag själv kan inte närvara men många andra kommer att ansluta. Jag beundrar dessa människor.
Det finns också de som har till yrke att hjälpa andra människor och det är också beundransvärt.

Det är så lätt att gräva ner sig i all julstress och missa hela poängen. Jag är inte annorlunda jag. Men vad spelar det för roll egentligen om vi har en hel massa hemlagad mat och tio sorters hemmagjort godis. Ett perfekt pyntat hem och julklappar i massor.
Det är klart det ska vara både mat, godis, pynt och klappar, men kanske inte så mycket. Vi kanske inte heller måste göra allt själv. Det finns ju faktiskt utmärkta ställen att handla på.

Passa på att njut av familj och vänner i jul. Stressa inte, det som inte hinns med kommer ingen sakna ändå.

Själv har jag gått på julledigt nu och kommer inte att jobba förrän i januari.
Hoppas ni också får lite ledigt.
Ta hand om varandra

Kram & God Jul


Skickat från min iPhone

Ta da!!!

Jag har fyllt på min tatuering med Alex namn och ett kinesiskt tecken som betyder ödet.
Så himla nöjd är jag med resultatet.
Nu är det nygjort och med det lite svullet och bläckigt på sina ställen men det kommer att lägga sig.
Det känns så jättebra att äntligen ha gjort det. Har haft dåligt samvete att jag bara skjutit det framför mig.
Jag hade tänkt göra en egen till Alex men det här blev så mycket bättre. De hör ju i hop och ska därför självklart dela tatuering.

Om ni vill tatuera er någon gång ska ni absolut gå till Carneval Tatoo i Birkastan.
Håkan Åkerman är suverän.

I dag....

Ska jag göra något skoj och efterlängtat. Titta in senare så får ni se vad det är.



Skickat från min iPhone

Favorit

Det kan lätt misstolkas att jag favoritiserar den lille i familjen med tanke på bildflödet. Han är med på 98% av mina instagrambilder. Det finns en förklaring till det. Han är en linslus, storebror är det inte. A lägger huvudet på sned och fyrar av ett stomatol-leende (med en glugg). E vänder ryggen till. Det är rackarns svårt att fota E nu för tiden. Borde ta bilder på han också när han sover.
Eller så får jag börja släpa runt på systemkameran igen.

Ett nyårslöfte för 2013 kanske. Släpa tung kamera, få bra bilder. Ja varför inte.


Skickat från min iPhone

(see full image)

Skickat från min iPhone

(see full image)

Skickat från min iPhone

Undra när de är på samma nivå?!

Idag var A väldigt samarbetsvillig när jag hämtade. Jag fick till och med sätta på han vantarna vilket är en väldigt udda förekommande händelse.
Det kändes som att jag hade flyt.....
Ända till E märkte att snowracern inte var med till dagis och att han skulle få gå hem.
Ilskna tårar heeeeela vägen hem. Kasta sig i en snöhög mellan varven och så lite ve och fasa över oss andra för att vi gick så fort. Att han stannade i tid och otid och halkade efter tycktes inte spela så stor roll i sammanhanget.

Mer ilskna tårar hemma för att han var tvungen och ta av sig kläderna själv.
Det är ju faktiskt förfärligt att han ska behöva göra en sådan sak det stackars barnet. Endast fyra och ett halvt år gammal. Har vi curlat lite för mycket? Äsch! nej då inte har vi...... Hrrrm

Sedan kommer han ändå och kryper upp i knät och säger förlåt och då är allt förstås glömt.

Jag är i så desperat behov av JULLOV nu!!
Mina krafter är slut, jag har ingen energi till något. M är trött, barnen är trötta.
A går knappt att lämna på dagis nu. Han som mer eller mindre brukar knuffa mig ut genom dörren på dagis skriker som besatt när jag ska gå. Han vägrar att somna i sin säng, vill antingen att jag ska vara med och hålla han i famnen eller så ska han ligga på soffan och somna.

Låt dessa dagar gå fort.

Partyprinsessan slår till igen....

I fredags var det julfest med M´s jobb. Eller rättare sagt så var det julmiddag.
Det var mycket trevligt. De är inte så många på hans företag så det blir lite familjärt på något sätt. Dessutom var vi på Huvudsta gård som är en liten herrgård med mycket charm och det kändes lite som att sitta hemma i någons matsal. Ja alltså hos någon med väldigt stort hus då, kanske inte en matsal hos gemene man direkt.

Hur som helst när middagen var slut så var det ett gäng som drog vidare och på gott och ont var M och jag några av dem. Tanken var att vi skulle ha åkt hem efter middagen för vi skulle ha gäster i lördags men det blev inställt så då följde vi med ut och julfestade istället.
Det var jättekul men det blev både drinkar och jägershots så igår var det lite uppförsbacke måste jag erkänna.

Jag iof trött även idag, det funkar inte riktigt med frostnätter längre. Det sitter i så länge efteråt.
Nya gymmet öppnade i går så jag har tänkt ta mig dit en sväng sedan men vi får väl se hur det går med det.

I övrigt så har jag faktiskt en önskan också...

KANDETINTEBARASLUTASNÖANÅGONGÅNG!!!!!

En krallig Pepparkaksgubbe

(see full image)

Skickat från min iPhone

En liten Pepparkaksgubbe

(see full image)

Skickat från min iPhone

Lussevaka

Nja, det var några år sedan man orkade hålla på med sådant.
Den enda lussevakan nu är att se till att barnens kläder är i ordning inför morgondagens framträdanden.
Jag är ju bara glad att det till slut blev bestämt vad killarna skulle vara. A har inte bestämt själv förstås, han får vara det brorsan valde. Att få E att välja något visade sig vara svårare än jag hade trott. Ända fram till förra veckan var han tvärbestämd att han skulle vara djävul. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt att tala om att en djävul inte riktigt passade in i ett Luciatåg.
Ni vet Lucia är ett helgon, en kristen jungfru, dog martyrdöden pga. sin kristna tro eller något åt det hållet.
Han var bestämd så in i bängen, inte alls sur, arg, ledsen eller grinig utan svarade bara lugnt och sansat djävul varje gång jag frågade om han ville vara, tomte, tärna, stjärngosse, lucia eller pepparkaksgubbe. Ni som har huvudet på skaft noterade nu att det fanns fem valmöjligheter och djävul var inte med bland dem. Det spelade bevisligen ingen roll för E, ända fram till slutet på förra veckan då han helt plötsligt kom med ett tillkännagivande att han skulle vara pepparkaka.
Så bra tänkte jag och vände mig till A för att fråga om han också skulle vara pepparkaka då.
Han blev överlycklig vilket jag tog som ett godkännande och han fortsatta att tjata om kaka och till slut började han peka på köksskåpet. Då gick det upp för mig varför han blev så glad. Det slutade med ilskna tårar när det gick upp för honom att han inte skulle FÅ en kaka. Han har nog fortfarande inte fattat att han ska VARA en kaka.
Men han kommer vara en bedårande liten pepparkaka.
E å andra sidan kommer troligen att se ut som en ganska dåligt kavlad pepparkaka.
Eftersom att de ska vara utomhus så fick jag köpa en pepparkaksdräkt som är typ fem nummer för stor men det kommer nog ändå se lite buckligt ut när vi knölar den ovanpå ytterkläderna.

Det är alltid lika spännande med sådana här händelser.

Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon blir det upp tidigt. Jag måste ju hinna klä mig i alla sjutton lager kläder så att jag klarar av att stå still 45 minuter utomhus.

Silly me!

Jag borde gå och sova. Har galet svårt att komma upp på morgonen. Borde gå upp mycket tidigare än jag gör men det gåååår bara inte. Det är dessutom apkallt hos oss vilket inte hjälper till ett dugg.
Hur som helst så blir det inte heller bättre av att jag inte går och lägger mig men jag kan inte riktigt slita mig. Har nog saknat bloggen mer än jag trodde och nu när vi har hittat tillbaka till varandra kan jag inte riktigt slita mig. Knäppt som sjutton men likafullt sant.
Men nu vet jag ju vad jag kan skriva om i morgon.
Att jag är så trött för att jag satt uppe sent och blajjade på bloggen.
Det är som ett kretslopp.....

God Natt!

En bloggpost för att utrota polio

Monayaguek Mayen är en månad gammal och ligger i sin mammas famn där han får en dos poliovaccin. Han är på en vårdcentral som erbjuder hälsovård, rent vatten och näringsbehandling till människor som har återvänt till Rubkona i Sydsudan efter att ha varit tvungna att fly undan inbördeskriget.
Bilden tillhör UNICEF.

Världsdel efter världsdel blir poliofri och möjligheten att helt radera den dödliga sjukdomen från jordens yta är inom räckhåll. Det är ingen lätt uppgift men det går. Och du kan hjälpa till. 

Förra året upptäcktes endast 650 fall av polio i världen. Det är inte många men bara några få fall gör att sjukdomen sprids och skördar barns liv. För att helt utrota polio krävs att man vaccinerar varenda unge i varje by. Det gör UNICEF. Genom världens största hälsokampanj ser de till att miljontals barn världen över får vaccin och skyddas mot sjukdomen. Köp vaccin och hjälp till att utrota polio!

unicef.se/gavoshop/poliovaccin 

För att barn ska få ett fullgott skydd behövs tre doser vaccin. I UNICEFs gåvoshop kostar 60 doser 72 kronor. Det räcker för alltså för att rädda livet på 20 barn.

ps. Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

UNICEF/Pelle Bergström

För att ett barn ska få ett fullgott skydd krävs tre doser vaccin. I gåvoshopen kan du köpa 60 doser för 72 kronor, vilket ger 20 barn skydd mot den dödliga sjukdomen.

Jo men visst

Hon lever!!
Det skulle man inte kunna tro men som tur är så är min hjärtfrekvens bättre än frekvensen på mina inlägg här.
Det har bara varit en tung höst helt enkelt. M har rest mycket, jag har varit höst-trött, inte haft någon ork eller energi till att komma på något att skriva och när jag har gjort det har jag ändå inte orkat ATT skriva.
Jag läste en tidning om kännetecknen för en vinterdepression och jag hade alla symtomen, mer eller mindre.
Jag gillar inte kyla, inte snö, inte mörker och inte alla vinterkläder som skall på samtliga familjemedlemmar innan det går att lämna hemmets trygga vrå.
Det här är inte min bästa tid på året alltså.
Det finns en sak som är bra med vintern dock och det är JULEN!!

Jag ÄLSKAR julen och allt vad den för med sig. Ljus, tomtar, glögg och pepparkakor. Pynt i drivor och godis i massor. Klappar och karameller, julgran och julmat. Även om jag förstås inte äter så särskilt många av rätterna på julbordet eftersom att jag är en så matkänslig liten ( inte så liten som jag skulle vilja) människa.
Men köttbullarna, och prinskorvarna och laxen (det vill säga allt man äter alla andra 364 dagar om året) smakar så mycket bättre den 24 december.
Julmusten icke att förglömma. Denna ädla dryck som får mig att frångå mina principer att inte dricka så mycket läsk och framförallt inte i veckorna. Julmusten den lille rackaren får mig att glömma alla sådana tankar.

Jag måste ju passa på att flagga för UNICEF´s gåvoshop så här i juletider.
Det är superbra presenter istället för en massa onödigt. Nu menar jag inte att man inte ska köpa julklappar, inte alls men till de personer som man köper lite mer för köpandets skull så kan man ge bort ett gåvobevis från UNICEF som gör gott på flera olika håll.
Ex. är det en bra gåva till förskolepedagogerna som kan vara lite svåra att köpa till annars. Det är ju ändå trist att alltid ge en blomma, eller en ask choklad.

Tjingeling!

Gullunge...

Som bomull för mina fötter

Jag är förälskad.
Förälskad i ett par skor med ett utseende bara mamma sko kan älska.

I tonåren skulle jag aldrig drömma om att sätta på mig en mössa för att det var fult och förstörde frisyren. Det kunde inga minusgrader i världen ändra på.

Nu efter att ha passerat 30 strecket med några år så är det bekvämlighet före skönhet som gäller. Så därför använder jag både mössa och nu alltså ett par skor som gör att mina fötter ser ut som Bart Simsons.

Jag har förstås också ett par nyinköpta stövlar som har ett lite mer angenämt utseende i mina ögon. Det jag inte förstår bara är hur jag ska kunna få dem över mina UGGS som jag aldrig mer kommer att ta av mig.

Inga barn får hamna utanför

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.  

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar. 

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!

UNICEF/Frank Aschberg

Vad säger man

Jag har hört en person säga en ganska bra sak en gång. Jag har hört ganska många säga ganska bra saker men nu tänker jag på en specifik.

"Om du ser ett problem så äger du problemet."

Det vill säga har du sett det så kan du inte ignorera det och bör göra vad du kan för att lösa det.

Det går ju inte att leva efter till 100 % förstås som så mycket annat men tänker vi så så kanske vi löser några fler problem här i världen.

Det jag egentligen ville komma fram till var att här har vi en tant som verkligen tagit fasta på den filosofin.

Läs HÄR

   

Jag är okej

Bara så att ni inte tror att jag grävt ner mig. E verkar lite bättre (peppar, peppar) och har gått och lagt sig nu. A är på gott humör. Maten puttrar nu på spisen. Jag tar ett glas rött med liten bit schysst parmesan toppat med en gnutta Balsamico. Mitt bitterinlägg gjorde visst susen.

Att det ska vara så jävla svårt....

Det här kommer att vara ett bitterinlägg utan dess like men jag är så förbannat less nu.

Jepp det kommer att innehålla en hel del svordomar också så den som inte gillar fula ord bör sluta läsa pronto.

Det är fredag och här är noll känsla av fredagsmys. Får jag se ett endaste inlägg om fredagsmys på fejjan kommer jag att gå bananas. Nä det kommer jag förstås inte men jag kommer låtsas att jag gör det. Jag kommer att gå bananas i mina tankar och hitta på ett inlägg som är omysigt att FB tror att det blivit attackerat av virus och stänga ner sig med omedelbar verkan.

Det är bara så jävla oglamouröst ibland. Jag har ju varit sjuk av min magkatarr vilket har gjort att jag hängt över toastolen halva nätterna och vridit mig i plågor. I måndags kväll körde A en av sina kvastar igen och detta hemma hos grannen till råga på allt. Stackarn har något knas med sin mage och nu måste vi försöka utreda det. E har haft ordentligt magont från i onsdags så idag blev det några timmar på akuten. Förstoppning är hans diagnos och då tänkte jag att det är väl bra med lite katrinplommonpure vilket jag tvingade i han. Efter fjärde skeden säger jag glatt.

- Lyssna, nu rör det sig i din mage. Så bra!

Nog fan rörde det sig allt, han spydde som en galning.

Det var väl kanske bra för hans mage men det är så jobbigt. Han har ont och vill inte äta ett smack. På akuten hörde jag han skrika ända ut i väntrummet när jag hade gått dit en sväng med A.

Fick stålsätta mig för att inte springa in som en galning, vilket förmodligen inte hade hjälpt situationen ett dugg. Jag önskar att han vill äta lite Päron eller något annat som får fart på magen men inte ett dugg äter han.

Så fredagsmysigt är det knappast här hemma. Middagsplanerna känns helt omotiverade nu. Inte så kul att laga mat och sedan sätta sig för att äta en god middag när man när som helst kan behöva springa upp för att E mår dåligt.

Jag hatar magont, magen är det värsta som finns att ha problem med. Jo det finns nog säkert en hel del andra saker som är värre jag vet. Men just nu är magar den här familjens största problem och det innan den där jävla galna kräksjukan ens har börjat härja.

Vi har så få helger tillsammans den här hösten pga. M:s alla resor och få dem förstörda av sjukdomar gör mig en smula ledsen faktiskt.

Jag vill bara ha lite jävla lugn och ro, ska det vara för mycket begärt!!!

Förlåt, förlåt för surt inlägg jag ska bli snällare nästa gång.

Tror jag.........

Andningspaus

Jo då, jag lever.
Det är bara galet mycket just nu. Eller har varit i alla fall. M bortrest en hel vecka så när som på 24 h som han landade hemma. Jag har varit på konferens. Vi har varit hos min mormor, Jag har varit sjuk. A har varit sjuk. Det känns som att allt har varit den senaste veckan. Och så det där sabla dagisfotot som har grämt mig i veckor. Inga av mina barn är ens med på gruppfotot. Det blev kaos. Jag tog med mig A till dagis för han var inte så sjuk. Tänk er ungefär 30 tvååringar som på beställning ska sätta sig ner på en av någon annan angiven plats. Sitta still medan alla sätter sig ner. Och se söta ut och det vid en given tidpunkt när fotot tas. Tror ni att det funkar?
Nä så klart att det inte gör. Det blir ju inte bättre av att det dessutom är några föräldrar där. Stackars pedagoger, en stor Eloge till dem att de ens försöker. A satt stilla i tio minuter och sa inte ett pip. Vissa skrek som besatta redan från start. Efter tio minuter av kaos var det nog för A och jag tog han därifrån utan fotografering. Det är jättesynd, men så är det ibland. Om jag hade fått styra upp hade jag i ett tidigt skede plockat bort hysteriska barn som med all önskvärd tydlighet visade att de inte var med på noterna. Kedjeeffekten var nämligen förödande. För en som skrek började två andra osv. osv.

Jag är mycket nyfiken på hur bilden blev för jag snappade ju bara åt mig A och lade benen på ryggen så jag vet inte alls hur det slutade.

E ville absolut inte vara med så med han försökte jag inte ens. Jag gav upp och orkade inte lägga mer energi på det där fotot. Det får bli enskilda foton någon annanstans och gruppfotot blir nya tag nästa år.

Vad har vi lärt oss av det här? Jo att det hjälper inte ett skit att planera minutiöst och oroa sig i förtid för man vet ändå inte vad som händer.

Nu ska jag försöka att inte oroa mig så mycket och släppa mitt kontrollbehov. Det talade min magkatarr om för mig att jag måste göra och på ett mycket jobbigt sätt måste jag säga.

Tyvärr är jag inne i en kronisk orolig fas just nu vilket gör det hela lite mer utmanande.


Skickat från min iPhone

Minisemester

(see full image)

Skickat från min iPhone

Födelsedagsbilder

Jag är så nöjd för mamma, pappa och E sjunger för mig.

Det är så spännande.....

Ohhhhhh!

Å nu sjunger alla för mig...

Fin fina tårtan

Vadå, vad ska jag gör nu sa du?
Okej, jag klappar väl tårtan då.
Men du får ju inte dra undan den när jag ska peta, mamma.

Baka, Baka, liten kaka....

Kapten Sabeltand käkar tårta

Fullt ös medvetslös....

Veckan och helgen har bara rusat iväg.
Vi har firat A som fyllde två år i går med ett kalas idag. Bilder utlovas men får bli lite senare.
I går var det dop för lilla Emma och man vet att man varit på ett gäng dop när man vet vilka psalmer det är bara genom att se vilka nummer de har.

Idag har min kära svägerska sprungit Berlin Marathon och det är så jäkla stort.
Så galet imponerad även om jag aldrig har trott att hon skulle göra annat än klara det.
Min svåger har sprungit han med men han har gjort det flera gånger förut så det är inte lika stort ;-).

Grattis till er båda!

Jag återkommer, lovar. Inte så förtroendeingivande jag vet men jag lovar.

Bara så att ni vet...

E kom hem utan Finn McMissile på knäet idag, det var samma gamla hål som gapade öppet igen.
Det var visst inte så revolutionerande som jag trodde med lappar och strykjärn.
Jag tänkte att det är bäst att säga till så att ni inte sticker i väg och gör av med hela lönen på Blixten Mqueen lappar i morgon.
Att det ska vara så svårt med genvägar.
Men det var det enda försök jag gjorde att återanvända de där jeansen.
När lappen lossnar åker jeansen i soporna så är det bara, ett försök får räcka.

Den här mamman kan också

Tre par jeans har förvandlats till tre par hela jeans. Allt som behövdes var lite merchandiseprodukter och ett strykjärn. Rena magin och precis i min smak. Alla gånger jag kan undvika symaskinen är en seger för mig Och för det jag ska sy. Jag är tacksam att även vi hantverkshandikappade kan få laga ett par brallor då och då.

Tolkningsfråga

På mitt jobb finns en toa med en damskylt. En toa med en herrskylt. Och en handikapptoalett. Dessa talar ju för sig själv. Men sedan har vi toan med skylten på bilden, vad betyder det? Att en man och kvinna ska vara där inne samtidigt, eller?!?
Det är ju väldigt open minded måste jag säga.

Det var så länge sedan..

Så jag kände att det var dags för en dagens outfit igen. Casual fredag, top från Hollister, byxor från MQ, Stockhlm närmare bestämt. Sjal/halsduk också från MQ men 365 Sunshine heter märket. Skorna kommer från scorett tror jag. Impulsköp gjort på vägen till Husdjursmässan. Jag impulsköpte 3 par skor den gången vilket är bra jobbat till och med för mig.
Lite kuriosa kring dagens klädval.

Ha en Lovely fredag!

Ehhh nä men jag tror inte det va.....

Jag vet inte vad den när nedräknaren har fått för sig men nu är det jag som släcker ner den för, jag tänker inte göra någon mer årets utmaning detta år.

Education

Jag vet att jag har nämnt det förut men det gick säkert förbi eftersom att jag mest tjatade om det där sabla loppet. Mitt liv kan delas in i före och efter Halv Marathon känns det som. Och som tur är har vi förflyttat oss till efter i skrivandets stund.
Hur som helst så har jag ju börjat utbilda mig en smula, inget allvarligt alls utan bara en liten kurs på distans men den tar ju ändå lite av min kvällstid i anspråk och därför blir bloggen kanske lite lidande framöver. Jag säger kanske för man vet aldrig hur det blir. Men ni vet att jag alltid kommer tillbaka.
Nu kommer jag säkert få massa inspiration och vilja skriva massor och bara därför kommer att publicera flera inlägg om dagen och så blir detta lilla meddelande bara töntigt och fel.

Det kanske tar lite tid för mig så här i början också för att jag inte har pluggat det allra minsta på en förfärligt massa år och vet knappt hur man tar till sig information som är skapad i utbildningssyfte.
Jag har ju berättat om att jag kan vara en smula prestationsbenägen ibland och ni kan ju tänka er att det blir lite jobbigt för mig när jag får en uppgift som säger att jag ska skriva en text, inte arbeta med den utan bara skriva och det ska ta typ 20 minuter.
Äsch men lägg av säger lilla jaget då. Lilla jaget klarar inte alls att släppa i väg uppgiften utan att ha granskat, omarbetat, ändrat, granskat och ändrat lite till och det tar mer än 20 minuter.
Själva poängen med att lära sig saker är att inte göra det rätt från början för då kan man redan och behöver inte lära sig. Lilla jaget fattar inte det där, lilla jaget vill göra rätt på en gång, lilla jaget gillar inte att göra fel och lilla jaget köper inte alls när någon säger att det finns inget rätt eller fel.
Klart det gör säger lilla jaget, det där är bara ett påhitt för att alla ska känna sig duktiga fast de inte är det, jag vet att du bara är ute efter att sätta dit mig nu.

Ni fattar va att det inte är så lätt med lilla jaget. Lilla jaget kan vara sjukt störigt ibland.

Jag gjorde det..

Mot alla odds skulle jag vilja säga.
Efter 15 km så la mina knän av helt och jag fick lunka och linka in i mål.
Mellan 16 och 17 km så tog det tvärstopp, benen vek sig och jag trodde att loppet var kört.
Trodde att jag skulle bli fast där till någon funktionär kunde komma och hjälpa mig men efter lite stretchade så kunde jag ta mig framåt för egen maskin igen. Självklart borde jag ha brutit men det är så surt att ha tagit sig så långt och sedan tvingas bryta. Jag gav mig inte och folk längst vägen peppade mig när jag kom linkande.
Sista biten in i mål joggade jag av ren och skär vilja och glädje över att komma i mål, och när jag passerade mållinjen så grät jag både av lycka att vara framme och att ha klarat av det.
Samtidigt var jag grymt besviken att det blev som det blev med knäna för mellantiderna fram till 15 km var helt okej.

Men jag har i alla fall gjort det och här är lite bilder från gårdagen.

Laddad make

Nervös jag

Extremt sliten jag.

Min fina medalj

Trötta jag vid lägerelden på hotellet.

Det kan ju tyckas vara lite märkligt att bo på hotell så nära hemmet men vilken fröjd det var.

Så nice att få käka en middag i lugn och ro, få världens sovmorgon och sedan en hotellfrukost.

Helt underbart!

Så nu vill jag förmedla till alla där ute att kan jag springa Stockholm Halvmarathon så kan alla det.

Efter att ha gjort det igår och sedan tittat på avslutsningscermonin för Paralympics i dag så blev det för mig ett hallelujah moment med känslan att man fasiken klarar nästan vad man vill bara man ger sig sjutton på det. En sanning med modifikation men visst klarar man mycket med rätta viljan.

Vill ni ha lite inspiration så kolla på videon.

Nobody said it was easy

Visst är det vackert

Humor

Skillnaden mellan Iphone4 och Iphone5

IIiiiiiiiiiiix!

Det var så väldigt många dagar kvar när jag startade nedräknaren.
Det är så otroligt få dagar kvar nu.
Det går liksom inte att komma närmre utan att vara på just den dagen som avses.

Usch!! Jag har haft ågren hela veckan, jag är ju en liten smula förkyld vilket känns oerhört otajmat men inget att göra åt.
Jag är hur nervös som helst, M skrattar åt mig när jag sitter och viftar med händerna framför ansiktet och ojjar mig.
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att bara släppa allt och köra i morgon.
Det kan bli så att jag springer rakt in i väggen efter 5 km men då får det blir så.
Det är ju antingen eller, köra eller ställa in och i ärlighetens namn är jag lite för mycket tävlingsmänniska för att vika ner mig innan jag ens har försökt.
Skulle jag varit duktig och jagat en bra tid hade jag ställt in men så är ju inte fallet med mig, mitt mål är ju bara att ta mig runt.

Håll tummarna för mig 16:35 för då startar jag.
Men om ni inte orkar hålla tummarna i dryga två timmar så kanske det är bättre att ni håller dem runt 18:45 för då lär jag behöva det ännu mer.

Jag återkommer med rapport.

Bra tänkt

Jag anser definitivt att den här killen befinner sig alldeles för nära kodpanelen. Tur att jag har en son med goda ideér, han blåste lite på spindeln så flyttade han på sig en liten bit.

Den som säger att det finns en mening med allt ljuger.

Detta läser jag på twitter idag.

Självklart blir jag berörd och kan inte göra annat än gå in och läsa texten.

Jag läser det på jobbet vilket medför att jag biter i hop så mycket att jag får ont i nacken.

Hade jag varit ensam hade jag låtit tårarna flöda.

Det gör så ont i mig att hela mitt inre skriker att det är fel.

Var finns meningen med att en ung mamma dör och lämnar två döttrar kvar att sörja henne och sakna henne, att undra var hon är och när hon kommer tillbaka. Var finns rättvisan i att någon tvingas förklara för dessa små liv att mamma aldrig kommer tillbaka, aldrig någonsin.

Jag blir livrädd för egen del, tänk om jag blir sjuk en dag. 

Tänk om jag måste lämna min barn.

Så kan man inte tänka, man kan inte leva så och det förstår jag, men i ett ögonblick som detta tar skräcken för det värsta överhand för ett tag och nästan dränker mig i katastroftankar.

För att i nästa sekund gå över till en ödmjukhet för allt det fina jag har och jag tänker att jag måste vara bättre på att vårda det. Inte vara så stressad jämt, inte bli arg för att jag är trött och barnen just då bestämmer sig för att testa den yttersta gränsen.

Sedan plingar telefonen till och jag inser att jag är sen till ett möte. Jag grabbar tag i block och penna, rusar mot hissen och ögonblicket är förbi, jag är inne i ekorrhjulet igen.

Jag tror ändå att det fastnar någonstans.

Se på mig nu till exempel, jag skriver om det flera timmar senare. Jag gör det för att det berörde mig och jag tycker att det är viktigt.

Hur fruktansvärt och hemskt det än är så finns det där och får inte glömmas bort.

Jag uppmanar alla att gå in och läsa den fina text som skrivits om en tjej som gått bort i helt fel skede i livet. Förintad av en sjukdom som inte borde existera men gör det ändå.

Jag såg Svenska Hjältar galan förra året och föreningen Ung Cancer berörde mig redan då.

Läs mer om föreningen HÄR

Inlägget om Johanna hittar ni HÄR