Nyårslöfte

Ska man ha nyårslöfte eller ej, det är den stora frågan. De senaste åren har jag haft som löfte att inte ha några löften och de har jag lyckats hålla.

Nu har jag bestämt mig för att ändå satsa på några löften inför 2012.

1. Jag ska gå ner de där efterhängsna kilona som gör att jag inte kan klämma ner röven i mina favorit jeans.

2. Sparkontot ska få första hjälpen efter föräldraledigheten.

3. Jag ska sluta vara så hönsig när det gäller barnen. Ett rent löjligt löfte för det kommer jag absolut inte att hålla. Men rent statistiskt sett kommer jag i alla fall omöjligt att klara av att hålla alla och då kan jag lika gärna bestämma på förhand vad jag kommer misslyckas med. Att planera är A och O.

4. Jag måste börja röra på mig mer. Hur jävla svårt kan det vara egentligen, det är ju inte ens någon vinter att prata om. Ut i spåret med dig din lata kossa!!! Att jag ska lyckas med löfte nummer ett är ganska avhängt att jag lyckas med detta.

5. Jag ska säga upp mitt medlemskap på SATS. Det är ganska motsägelsefullt om man tänker på löfte fyra men ligger i linje med löfte nummer två. Jag måste ha ett billigare alternativ om jag ska vara stödmedlem för jag kommer nog försöka att utnyttja motionsspåret så mycket som möjligt.

När jag summerar mina löften så ser jag ju att merparten går i hälsans tecken vilket talar för att jag kommer att misslyckas. Men friskt vågat hälften vunnet sägs det ju.

Jo just det, en sak till. Jag har ett löfte nummer

6. Jag lovar att inte lägga ut på facebook varje gång jag har tränat, för i ärlighetens namn, vem faan bryr sig egentligen.

Med det sagt så har jag bara en sak kvar, önska ett riktigt riktigt

 Jag önskar er alla ett underbart 2012 fyllt med kärlek, vänskap och lycka.

Roligt mail!

Detta mail fick jag, och M också för den delen.
Vi fick det för att vi har köpt julklappar i deras gåvoshop, inget mer avancerat än så.

Det är alltid kul att få läsa att det lilla man gör faktiskt gör skillnad. Det är så lätt att tänka att det är så lite att det inte spelar roll men det gör det. Många bäckar små......

Lite lugnare nu

Nu har jag lugnat ner mig lite och kan berätta om dagen.
Vi tog en tripp till Leklandet med goda grannarna. Där var det high life och A fick för första gången vara med och leka. Då kan det se ut så här....

Många bollar på Bengt....

Eller på A i alla fall...

Jihaaaa!!!

Nu hoppar jag....

Se upp i backen.......

Efter lekhuset blev det Hamburgare på Max och båda barnen åt som att de inte hade sett mat förr vilket är en ganska trevlig upplevelse som omväxling.

På väg ut mötte vi kusinerna som vi ska och hälsa på i kväll. E pratar inte om annat så det var väl bra att han fick en försmak av dem.

So far har jullovet visat sig från sin bästa sida och jag hoppas att det fortsätter i samma stil. Det enda mitt mammasamvete är lite skadat av är att vi inte varit ute något alls. Men vem har lust att vara ute när Dagmar härjar och det mest är blött och skitit överallt. Vi får se till helgen, då kanske vi kan vara ute och skita ner oss lite i parken.

Skitförlag

Som konsument är man konstant lurad. Det spelar ingen roll vad man än gör så är man lurad.
Villkor och dylikt skrivs så att ingen ska orka läsa dem och på så sätt kan företagen göra precis vad som helst.

Om jag startar en prenumeration på en tidning låt oss säga yourlife exempelvis. Eller låt oss vara ärliga här, det är Yourlife jag pratar om.  Jag nappade på ett erbjudande, tre tidningar, en pocket bok och två biljetter till valfritt yourlife event. Allt detta för 349:- eller liknande, kommer inte i håg exakt.
Biljetterna tappade jag bort och pocketboken har jag inte beställt. Men det är inte Bonnier Tidskrifter AB´s fel, det är helt och hållet mitt. Summan 349 kr betalade jag in på en gång med hjälp av mitt visa kort. Bonnier Tidskrifter AB fick alltså pengarna för alla tre tidningar i förskott. Varsågod jag bjuder på lite ränta där, inga problem alls. Är jag knäpp om jag tror att prenumerationen ska upphöra efter dessa tre nummer?
Jag menar, jag har köpt tre nummer. Betalat för tre nummer i förskott. Jag vill ha tre nummer. Vill jag ha fler så hade jag valt alternativet med 6 nummer, eller varför inte en helårsprenumeration. Nä jag valde alternativet med tre nummer. Lite som en test och så kan jag därefter bestämma mig om jag vill förlänga min prenumeration genom att avtala om en ny prenumerationstid.
Så kan man ju lätt tro att det ska vara i alla fall, men så var det inte minsann inte alls. Bonnier Tidskrifter AB bestämmer åt mig. De bestämmer att efter dessa tre nummer som jag så vänligt nog har betalat i förskott så rullar min prenumeration på under obestämd tid, men nu får jag betala för ett nummer i taget, i efterskott. Men det var väl snällt.

Jag fattar att en prenumeration rullar på om man tecknat sig på det sättet och betalar, nummer för nummer i efterskott. Det har jag gjort med massor av tidningar, senast Vi föräldrar som för övrigt var sjukt svår att bli av med. Efter uppsägning tror jag att jag fick fyra nummer och det är ju lite märkligt det också.
Jag kan däremot absolut inte fatta att det går till så när jag har betalat för tre nummer i förskott, det är som att jag hade gått in i en affär och köpt tre tidningar över disk och de säger att jag måste ta några fler nummer när jag har handlat de där tre. Sådana är villkoren.........

Nä men bra jobbat Bonnier Tidskrifter AB, som för övrigt inte helt otippat äger även Vi föräldrar.
Jag måste ändå tacka för det här som gjort att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att starta en prenumeration. Jag kommer köpa mina tidningar löst i de fall jag vill ha dem och gissningsvis kommer det inte att bli allt för ofta.

Bevis

Nu i mitt 501:a inlägg så lägger jag upp en skärmdump bara så att ni vet.

Nä ärligt, nu ska jag sluta larva mig och gå och sova. Det är bara det att jag är så trött att jag inte ens orkar gå och sova. Moment 22 eller vad.

God Natt, igen, på riktigt denna gång.

#500

Inlägg nummer femhundra.
Detta är mitt femhundrade inlägg.
Hur kan jag skriva om annat än att detta är mitt inlägg nummer 500 i mitt inlägg nummer 500.
Det känns ganska stort, att ha skrivit 500 inlägg i just denna blogg. Jag har inte ens haft den ett år.
Undra hur många gånger jag kan skriva 500 i ett inlägg. Kanske ska jag göra det femhundra gånger.
Nä det känns överambitiöst, eller korkat kanske är ett mer passande ord för en sådan handling.
Nu ska jag sluta skriva mitt femhundrade inlägg och gå och knyta mig istället.

500 gånger God Natt!

Titta på det här

Jag har blivit "Bloggare för varenda unge" vilket innebär att jag på det sätt jag kan och via min blogg sprider budskapet som Unicef vill förmedla vidare.
Jag tycker att det är viktigt och jag vill göra det jag kan även om det inte är mycket.
Ett av mig något överanvänt uttryck men jag säger det igen.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Hur som helst så vill jag egentligen bara länka till en bloggpost hos Unicef.
Kolla in DETTA så kan ni se vad Unicef amassadörerna har att säga.
Amassadörer som jag för övrigt gillar skarpt och inte bara för att de är Unicef amassadörer.
David Hellenius, Eva Röse, Mark Levengood, Liza Marklund och Lill Lindfors berättar om sina upplevelser runt om i världen.

Sjungande ekorrar

Idag har vi haft en mamma, pappa och E dag.
Morfar kom hit och tog hand om A så åkte vi till Kista och käkade Sushi och gick på bio.
Alvin och gänget 3 blev det och E satt still hela tiden. Det gick jättebra så bevisligen fixar han längre filmer också. Inte så konstig kanske eftersom att han är tv besatt.

Mums!

Ännu mer mums!

E mellan Theodor och Alvin

E och Theodor

E mellan Simon och Simon

E håller i Alvin och Simon

Supermysig dag med stora killen. Det blir inte så ofta att han får ha mamma och pappa helt för sig själv.

Nu ska jag fixa lite Creme Brule (hur det nu stavas). Är det jullov så är det ;-)

Julen i Bilder

Eller så var det tänkt i alla fall.
Tyvärr verkar det vara något som inte funkar som det ska så det blir inga bilder nu.
Det får bli en annan dag.
Julen har varit bra, lite jobbig men bra. Det är ju alltid ett meck när man ska iväg och man släpar på grejer och det blir fullt ös hela tiden, men det är väl det som hör julen till.
Barnen har haft jättekul och vi med och det är ju huvudsaken. Jag ska dock inte sticka under stol med att det har varit fantastiskt skönt att bara ha varit hemma och slappat hela dagen idag.

Barnen har blivit överrösta med julklappar. Det är helt galet mycket och jag skyller inte ifrån mig för vi köper också mer än vad vi borde. A bryr sig inte så mycket, jag fick jaga han med paketen och till slut gav jag upp, öppnade själv och ångrade mig som sjutton att jag hade suttit natten innan och slagit in dem. Jag hade ju lika gärna kunnat placera ut dem i hans rum direkt och på så sätt kapat några steg på vägen.
Men det hade iof varit lite svårt att förklara för E eftersom att han tror att det är tomten som levererade paketen på natten till julafton.

E är supernöjd med sina klappar, och med A´s också för den delen.
Han är såld på Blixten 2 och blev därför superglad för sitt attackskepp från filmen som han fick från tomten. Han är även besatt av poliser och därför gjorde polisbilen modell XC90 självklart succé.
Polisstationen med en hel massa ljud gjorde förstås sitt till den också, för att inte tala om lek och lär - datorn, motorsågen, garaget, poliströjan och ja allt vad det nu var.
Han fick jättemycket fint och jag har ägnat hela kvällen åt att organisera om så att allt får plats.
Nä nu måste en del gammalt rensas ut och till födelsedagen så får det nog lov att bli lite mindre saker. Hoppas att jag kommer i håg det när det är maj månad.

Ätit har vi gjort, även det mer än vi borde men det hör väl också julen till. En massa god mat och en massa godis. En marsipangris av modell större fick sätta livet till i går kväll när jag tittade på Morden i Midsomer.
Polkagriskäppar är himla goda har jag kommit på och julmusten har flödat från en aldrig sinande ström.

I morgon är det dags att jobba men sedan är det ledig igen så morgondagen kommer nog att passera förbi utan några större problem hoppas jag.

Jag återkommer med lite bilder.

So long, good bye........

Puh...

Ber om ursäkt för dålig uppdatering men nu går det för runt.
Som vanligt har man häcken full så här inför julen och det verkar inte spela någon som helst roll att vi inte ens ska vara hemma.
Dessutom har vi en liten en här som vägrar sova om kvällarna så egentiden är näst intill obefintlig just nu.
I går ville jag gå och lägga mig men A var vaken så det var bara att bita ihop.

Men trots detta så känner vi oss ganska redo för julen nu.

Vi har bakat pepparkakor..

Vi har ätit pepparkakor...

Vi har klätt granen....

Vi har klätt av granen.....

Vår gran har av någon konstig anledning alla kulor, polkagriskäppar och dyl. hängandes på den övre delen av granen numer.

Tomten får sin gröt, med kanel.

Massor av kanel...
Låt oss hoppas att han kommer och äter upp
den för annars har jag en del att förklara i morgon.

Julporslinet är framtaget inför julfrukosten.

Så nu vill jag passa på att önska alla en riktigt

Är ni nyfikna nu?

Om jag gick på julfesten eller ej.
Troligtvis inte och ni få som följer mig på twitter vet redan.
Strunt samma jag tänker berätta ändå.
Jag tog ett (och jag väljer detta tillfälle att citera en kollega till mig) tjänstemannabeslut och skippade julminglet och åkte hem istället.
Jag är nöjd med mitt beslut och ångrar mig inte. Jag var (bevisligen) inte på partyhumör och då hade jag förmodligen ångrat mig om jag hade gått. Hade jag varit taggad hade jag inte velat och fånat mig så där under dagen.

Jag är så himla trött just nu, åker till jobbet i ottan för att kunna gå hem i tid.
I morgon är sista dagen innan det är dags för lite ledigt. Känns det trist? Inte så värst va!
Jag jobbar en dag nästa vecka men det är alles.
M är inte hemma och A har feber. Han vill inte äta och inte sova, puh.
Stackars lilla älsklingen ropar på mamma nu så det är bäst att jag går.

Trevlig kväll på er!

Har man inga bekymmer så skapar man sig

Vi har julmingel på jobbet idag, och jag kan inte bestämma om jag ska gå eller ej.
Jag är anmäld och har absolut haft ambitionen att gå hela tiden, men nu har jag börjat tveka.
Jag vet inte riktigt heller varför jag tvekar.
Är det för att jag är trött?
Eller för att jag har saker att göra hemma och julen närmar sig med stormsteg?
Är det kanske för att jag bara vill vara hemma med familjen och julstöka för att det är så mysigt?
Kanske är det för att jag tycker lite synd om M? Jag har varit borta en del under december och jag vet själv hur det är när man går hemma hela dagarna. Man längtar jättemycket efter att få hem den andra, både för avlastning och för att ha någon annan vuxen att prata med.
Jag kanske helt enkelt inte tror att festen kommer bli så himla rolig och då känner jag att det är slöseri med tid. Tid som jag kan använda bättre då tillsammans med familjen.
Men samtidigt så är jag ju skiträdd att jag ska missa något. Tänk om jag kommer till jobbet imorgon och så har det varit världens roligaste julmingel. Det bästa genom tiderna, t.o.m bättre än när vi hamna på Gondolen klockan två på natten och hinkade champagne (kanske inte hinkade, men all champagne klockan två på natten ger samma effekt som att hinka). Det kanske är det som skrämmer mig, som ett barn som vägrar gå att lägga sig i rädsla att missa något kul.
Helt ärligt så vet jag inte, jag vet bara att jag har sådan beslutsångest och känner mig jättedum. Snacka om I-landsproblem, ett uttryck som jag vanligtvis avskyr men som faktiskt passar in väldigt bra på den här helt absurda situationen jag själv har satt mig i.
Bara för att det egentligen inte är en så stor grej så har jag gjort det till en stor grej.
Jag menar vad kan hända, det finns ju knappast något rätt eller fel här så det är ju liksom bara att bestämma sig.

Nu ska jag gå och ta mig i kragen och tvinga fram ett beslut....

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

UNICEF/Josh Estey
En liten pojke vaccineras mot mässlingen i Indonesien.

UNICEF/ Donna DeCesare
Tonio Jorge 6 år, i El Salvador fyller små plastpåsar med kol
som hans familj säljer på marknaden där de bor.

UNICEF/Georgina Cranston
Smutsigt vatten dödar fler barn än krig.

UNICEF/Kate Holt
Många barn i Etiopien har förlorat en eller båda sina föräldrar.

Det här inlägget kommer från UNICEF. Jag väljer att lägga in det på min blogg för att jag tycker att det är viktigt. På det här sättet kan jag vara en av dem som gör någonting. En av dem som inte tittar bort.

Är det så fult att ljuga egentligen?

Jag har tänkt på en sak. Det här med tomten som vi tutar i våra barn. E pratar jättemycket om tomten, han har mailat till tomten och har önskat sig saker. Bl.a har han önskat sig en båt som vi tänkte köpa. För att hålla illusionen vid liv tänkte jag skriva på paketet att det är från tomten. Men sedan började jag tänka att det faktiskt betyder att jag ljuger min son rakt upp i ansiktet. Jag vilseleder han å det grövsta. Är inte det ganska fult. Jag menar att ljuga verkar ju vara en av de värsta synder man kan begå.
Men så tänker jag så här. Varför ljuger vi för våra barn om tomten, varför bygger vi upp den illusionen. Det är ju knappast för att vara elaka. Åtminstone jag gör det för att det är en ganska trevlig illusion. En magisk illusion om önskningar och att få dem uppfyllda. Tids nog blir det så stora att det inte längre tror på tomten. Då är de också så stora att de vet om att världen kan vara en ganska grym plats att leva på. Att alla inte har det lika bra och att alla människor inte är snälla mot varandra. Tyvärr  kommer den tiden fortare än man önskar och därför tänker jag fortsätta att ljuga mina söner rakt upp i nosen så länge jag kan. Under vår gran kommer det att ligga ett paket som är från tomten, rätt eller fel men så blir det.

Nu är inte jag en förespråkare för att ljuga så där till vardags men om jag spinner vidare lite på det här som kallas vita lögner. Många tycker nog att en lögn är en lögn oavsett och det är fel.
Jag tycker nog att man måste se till varför man ljuger. Ta följande hypotetiska scenario som ett exempel. Jag kommer till jobbet och träffar en kollega som har klippt håret i en ny frisyr. Kollegan är supernöjd och frågar vad jag tycker. Om jag tycker att det är jättefult, ska jag säga det då? Eller ska jag säga att det är snyggt och att det klär henne eller något annat som egentligen inte är sant.
Vilket gör henne gladast tror ni? Gissningsvis inte det ärliga svaret om att jag personligen inte tycker att hon ser klok ut. Vad vinner jag på att vara ärlig i en sådan situation. Mår jag bättre av det, nä knappast. Mår hon bättre av det, skulle inte tro det. Men den vita lögnen förutsätter ju att du håller det för dig själv för annars är det ingen vit lögn med syfte att inte såra, då känns det som att det bara en lögn.

Jag tror nog att ärlighet varar längst men jag tror också att en vit lögn då och då inte skadar.
Å andra sidan, finns det några bevis för att tomten inte existerar??
Ho Ho Ho.......

Svenska hjältar

Alltså jag säger bara det, Svenska hjältar. Vilket program, vilka människor. Mark Levengood, vilken man. Fntastiskt rolig och alldeles, alldeles underbar. Man får dubbla känslor av den där galan. Vissa saker som dessa människor råkat ut för får en helt att tappa tron på mänskligheten. Men å andra sidan så är det just dessa Svenska hjältar som också får en att fortsätta tro på mänskligheten.
Ondska kommer alltid att finnas i form av sjukdomar, eller ondsinta människor men förhoppningsvis kommer det också alltid att finnas de som gör gott och förhoppningsvis är de fler.

Här hemma blev det i alla fall gråtfest och självklart gick jag in och gillade Bullhjälpen på facebook. Kan man göra annat.

Slappna aldrig av

M hade möte på jobbet idag. A skulle vara en timme hos grannen eftersom att jag jobbar.
E vaknar och hostar en hel del, A är fökyld och jag är förkyld vilket får mig att ta beslutet att vara hemma idag så kan E också vara hemma och A likaså när M är på möte. Alla nöjda och glada.
M frågade mig om det funkade för mig, det går bra sa jag, har bara ett möte men det ordnar sig. De andra kan uppdatera mig i morgon.
Allt detta var innan jag pratade med en kollega och öppnade ett mail med ganska stora förändringsnyheter.

http://www.dn.se/ekonomi/skandia-liv-koper-skandia

Det går tydligen inte att vara hemma en enda dag utan att det händer saker. Det är alltid jobbigt att vara hemma när det sker stora förändringar. Nu är jag ju tillbaka i morgon så det är väl knappast någon fara på taket men jag blir rastlös av det. Jag blir nervös när jag inte hör korridorssnacket, när jag inte är med på de extrainsatta små informationsmötena. Det brukar inte vara så mycket info så här i början för när en sådan här nyhet kommer ut så vet ingen egentligen så mycket men ändå.

Jag får försöka använda min energi till att få saker gjorda här hemma istället.

Facit

Blev ganska nervös när jag så smått började läcka redan när det var Luciatåg på Bolibompa i morse.
Klädde på lilla tomten som blev så här fin.

Vi promenerade till förskolan och där drällde det in, Lucior, tärnor, tomtar, stjärngossar, pepparkaksgummor & gubbar

A väntar på att brollan ska visa sina talanger.

A hann tröttna ur och jag fick ila hem i full fart och hämta vällingflaska och Hoppsan. Kunde inte tvinga M eftersom att han hade feber, attans otur för mig.

Jag han tillbaka till tåget och hör och häpna så lyckades jag hålla tårarna borta genom att gå all in med fotografering. Som vanligt fokuserar jag så mycket på att fota att jag inte tittar på det som utspelar sig framför mig. Det är ju kul med foton men det är ju kul att faktiskt titta och lyssna också.

Min lilla bustomte som precis har fått syn på mig.

Efter tåget var det bara att skynda till bussen. Jag fick beröm av chauffören för mitt löpsteg men var helt slut när jag väl kom på plats.

Om jag fick välja skulle jag mycket hellre ha lucia på eftermiddagen för jag tycker att det är så stressigt när man ska i väg till jobbet efteråt.

Men vi får väl se nästa år, då är det ju två tåg så då är det nog lika bra att ta ledigt den här dagen.

Jag kan i alla fall konstatera att Luciatåg kan man inte få för många av. Såg ett på jobbet också och jag måste säga att de var lite mer skönsjungande men inte i närheten av lika fina som alla förskolebarn som var så duktiga. 

Nu känner jag mig rätt hängig så jag ska ta ett bad, en kopp lakritsglögg och läsa min bok.

Trevlig Luciakväll på er alla!

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto: UNICEF