tisdag 20 december 2011

Har man inga bekymmer så skapar man sig

Vi har julmingel på jobbet idag, och jag kan inte bestämma om jag ska gå eller ej.
Jag är anmäld och har absolut haft ambitionen att gå hela tiden, men nu har jag börjat tveka.
Jag vet inte riktigt heller varför jag tvekar.
Är det för att jag är trött?
Eller för att jag har saker att göra hemma och julen närmar sig med stormsteg?
Är det kanske för att jag bara vill vara hemma med familjen och julstöka för att det är så mysigt?
Kanske är det för att jag tycker lite synd om M? Jag har varit borta en del under december och jag vet själv hur det är när man går hemma hela dagarna. Man längtar jättemycket efter att få hem den andra, både för avlastning och för att ha någon annan vuxen att prata med.
Jag kanske helt enkelt inte tror att festen kommer bli så himla rolig och då känner jag att det är slöseri med tid. Tid som jag kan använda bättre då tillsammans med familjen.
Men samtidigt så är jag ju skiträdd att jag ska missa något. Tänk om jag kommer till jobbet imorgon och så har det varit världens roligaste julmingel. Det bästa genom tiderna, t.o.m bättre än när vi hamna på Gondolen klockan två på natten och hinkade champagne (kanske inte hinkade, men all champagne klockan två på natten ger samma effekt som att hinka). Det kanske är det som skrämmer mig, som ett barn som vägrar gå att lägga sig i rädsla att missa något kul.
Helt ärligt så vet jag inte, jag vet bara att jag har sådan beslutsångest och känner mig jättedum. Snacka om I-landsproblem, ett uttryck som jag vanligtvis avskyr men som faktiskt passar in väldigt bra på den här helt absurda situationen jag själv har satt mig i.
Bara för att det egentligen inte är en så stor grej så har jag gjort det till en stor grej.
Jag menar vad kan hända, det finns ju knappast något rätt eller fel här så det är ju liksom bara att bestämma sig.

Nu ska jag gå och ta mig i kragen och tvinga fram ett beslut....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar