Be care of what you wish for

När jag satt och tittade på Så mycket bättre igår ( som för övrigt inte var det sista som jag trodde) började vi prata om hur högt diskmaskinen lät. Vi gillar inte alls den där maskinen. Den är omöjlig att packa i, låter högt och tar en jäkla tid på sig. Hur som helst så pratade vi om att vi så småningom vill byta ut den mot en integrerad istället.
Efter ett tag när jag satt och tittade började den brumma som attan, alltså värre och konstigare än vanligt. Jag vände mig om och upptäcker till min fasa hur det ryker som sjutton från maskinen.
Jag sprang upp från soffan och började vifta med armarna samtidigt som jag vrålade på M. Han kom rusande och stängde av diskmaskinen medan jag kom på att brandlarmet troligtvis snart skulle gå igång av röken och började genast vifta med armarna igen, peka på brandvarnaren och yla, ta bort, ta bort, ta bort.
När kaoset lagt sig (läs, när jag hade lugnat mig) så tog vi en närmare titt på maskinen som för övrigt luktade som hell, bränd plast eller något liknande. Utan att veta så gissar vi att någon krets eller vad fasiken det nu heter har brunnit upp.
Så mina vänner, nu står vi utan fungerande diskmaskin och får diska för hand.
Somliga blir straffade med detsamma, gissa om jag kommer vara långt hemifrån nästa gång jag talar illa om någon av våra maskiner här hemma. Den var ju bara lite drygt två år gammal så man kan ju tycka att det känns lite onödigt att den gick paj så där. Så där lagom efter att garantin har gått ut och slutbesiktningen av lägenheten har varit. Svensk kvalitet när den är som bäst.