Luciatåg

När det här inlägget publiceras så står jag och tittar på min förstfödde som är tomte i luciatåget. Jepp detta inlägg är skrivet i går kväll och publiceringen är tidsinställd.
Jag ska nämligen sia om min reaktion på detta Luciatåg.
Jag tror att jag kommer börja grina redan när de kommer gående, innan jag ens ser E kommer jag att grina. Herregud jag kommer bergis grina bara jag klär på han tomtekläderna.
Sådan här ät så känslosamt, det är nästan jobbigt känslosamt men ändå härligt förstås. Odefinierbar känsla kanske jag ska kalla det.
Jag älskar julen, jag älskar Lucia och att då få titta på ett luciatåg med sin egen avkomma med i tåget, det är oslagbart.

Jag återkommer med grinfacit.