fredag 31 januari 2014

Nu börjar det...

Jag skrev ju om att vi hade besök av en mäklare i måndags. Jag skrev då att det ännu är ett bra tag till försäljning.
Glöm vad jag sa...

Vi bokade nytt boende för mer än två år sedan. Inflytt var planerad till Q1 2015.
Det kändes som en evighet när vi bokade.
I tisdags fick vi veta att inflytt är i november........... 2014
DET ÄR JU I ÅR!!!

Plötsligt är det ingen evighet kvar. Plötsligt känns det stressigt istället.
Alla valen ska vara klara den 7 mars. Det är ju för bövelen bara 5 veckor dit och man hade kanske kunnat kunnat förvänta sig lite längre framförhållning när man bokade tre år i förväg.
Inget att göra åt nu dock, det är bara att fokusera.
Köksluckor, kakel, klinker, golv, innerdörrar, vitvaror, färgen på väggarna, badkar, dusch, bänkskivor, handtag etc. Det är ju inte så mycket..


Vi var i väg och kikade på lite tillval idag och det känns ändå ganska bra. Fast det kan nog bero på att jag inte riktigt fattat ännu att det är dags.

Efter helgen kommer jag kanske att känna mer så här....


Barnen får åka till morfar i helgen för vi måste fixa här hemma också. Nu blir det plötsligt fotografering av lägenheten om två veckor istället för om två månader och vi har en del att fixa.


Jag säger ju det....

Det är en farsot som inte är att leka med. Det är att jämföra med Digerdöden på 1300-talet.
Ja förutom att den pesten tog död på halva Europas befolkning förstås. Det gör ju inte Galna kräksjukan. Men ändå, den är vidrig.

Läs här Lyxkryssning som slutade i kräkfest



tisdag 28 januari 2014

Karma is a bitch....

När jag hämtade barnen i dag så gick vi som vanligt in för att hämta Hoppsan. Hoppsan har ju varit med ett tag nu och blir man snuttad på, slängd överallt, tappad från biltak, glömd, gömd, släpad i grus , snö och slask så blir man lite sliten. Hoppas börjar bli ordentligt sliten nu.
Men jag hade aldrig förr sett att han höll på att tappa huvudet, det var nytt.
Jag förklarade för Alex att han fick vara försiktig med Hoppsan nu eftersom att han höll på att bli Huvudlöse Hoppsan. Något sade mig att han inte skulle vara lika uppskattad utan huvud.
Jag visade det för Mattias lite senare på kvällen och han tittade på mig och förklarade vänligt att det var mitt fel. Tydligen så klarade inte Hoppsan att jag dängde han i bordet upprepade gånger under gårdagskvällen. Jag hade glömt bort att jag tog ut en del av den frustration jag kände över att min yngsta son valde att förvandla sig till ett monster just precis vid middagstid på stackars Hoppsan. Just då kändes det som ett bra alternativ.
Nu undrar ni förstås varför jag berättar det här.
Här kommer förklaringen.

I går kväll när jag satt och tittade på Revenge på tv så kände jag hur något bokstavligen växte i mitt öga. Det gjorde ont som attan och var extremt obehagligt.
Jag kikade i spegeln och såg en liten röd bulle på kanten av ögonlocket.
När jag vaknade i morse fick jag mig en chock, den jäkeln var kvar och det gjorde sabla ont och jag såg för jäklig ut. Den fortsatte att växa och nu ska jag berätta lite för er vad en Vagel i ögat är.

Saxat från 1177 Vårdguiden

Allmänt

På kanten av ögonlocken har man talgkörtlar, som mynnar ut vid ögonfransarna. En talgkörtels mynning kan bli inflammerad och då bildas en liten böld. 
Check på den


Symtom

En yttre vagel syns som en liten röd svullnad på ögonlockskanten. Ibland kan man se en gul prick i mitten. 
Check på den och att jag såg ut som Quasimodo i ögat. För att inte tala om att den växte rakt in i mitt synfält.


Behandling

Den inflammerade körteln brister ofta av sig själv och det brukar komma ut lite var och blod. 
Check på den också, och på tunnelbanan på vägen hem. Men så jättekul det var när jag kände att det började svida i ögat. Jag fick ta fram telefonen, slå på kameran, vända bilden och använda den som spegel för att se att det forsade var ur min vagel rakt in i mitt öga. 
Allt detta bara för att jag var lite omild mot Alex snuttefilt i går, kom igen liksom.
Det var ju bara att ta fram nål och tråd och börja tråckla. Det var det iof värt eftersom att Alex såg på mig som att jag var dagens hjälte och utbrast "Du har lagat Hoppsan". För en hantverkshandikappad person som jag känns det rätt bra.
Men för att återgå till vageln så hittade jag även detta på vårdguiden.
Så småningom skrumpnar vageln ihop.
Och det är det jag väntar på just nu. Än så länge har den inte skrumpnat och den stör mig enormt. Jag ska aldrig vara elak mot Hoppsan igen, jag lovar. Jag sydde ju faktiskt tillbaka huvudet igen.

måndag 27 januari 2014

Pustar ut...

Det känns som att jag har städat i ett och ett halvt dygn ungefär. Dra bort 8 timmars sömn och 8 timmars jobb så blir det 20 timmar. Dra bort lite moms på det så är vi ganska nära sanningen.
I går städade jag förrådet i lägenheten och det tog sina timmar kan jag säga men nu är det ordning där. Så bra ordning som det kan vara i ett förråd i alla fall. Jag städade även vår Walk in Closet så nu är den så fin den kan vara för närvarande. Det finns hur mycket som helst att slänga ut bland mina kläder och det ska jag göra så snart det är möjligt, helst till helgen men jag får se om jag orkar. Jag är inne i en släng, släng, släng fas just nu. Vi har gått ut med så mycket sopor att jag skäms. En hel massa till vårt soprum och så en hel massa till bilen som ska till tippen. Vi har några kassar som ska till Stadsmissionen och så har jag minst en kasse med barnsaker som jag ska ta med till en kollega på jobbet. Var kommer alla grejer i från!!!

I dag jobbade jag som sagt men efter det så städade jag lite till för vi hade en mäklare på besök. Det är fortfarande länge kvar till försäljning men vi vill vara ut i god tid, bilda oss en uppfattning får lite tips och råd på hur vi bör göra när vi gör om i Elias rum. Ska väggen stylas a la häftigt barnrum eller ska vi gå på det neutralt vita. Neutralt vitt var svaret och det var väl det jag var inne på själv också. Känns mest säkert faktiskt. Jag var säker på att hon skulle dissa min röda vägg med rosa rosor som jag har i köket men det gjorde hon inte. Hon tyckte den var häftig och livade upp men jag kunde kanske tona ner de rosa tillbehören. Host, host jag förstår inte vad hon menar.
Jag har ju bara en hel del rosa i köket, en del ljus, kuddar, blommor i vardagsrummet och typ hela lilla toaletten. Det är väl inte sååå mycket...
Hon har definitivt en poäng och det är väl därför vi anlitar mäklare. Vi måste ha någon som talar om för oss det vi egentligen redan vet i bakhuvudet men inte släpper fram.
Så nu har vi lite mer fix framför oss med målning av vägg, färdigställa Elias rum, sätta upp lite lister, fixa minigarderoben i hallen osv. osv.

Men det blir en annan gång och en annan historia.
Nu soffa och några avsnitt Revenge. Där snackar vi interna problem och intriger.

På återseende

onsdag 22 januari 2014

Snabba beslut...


Det finns många saker att göra när man är frustrerad. Bland annat kan man i ett icke noga genomtänkt ögonblick anmäla sig till Tjejmilen.
Jag har aldrig sprungit tjejmilen förut och jag tänkte att det kan få vara min morot i år. 
Eftersom att jag har sprungit halvmaran så borde jag ju klara tjejmilen tänker jag. Alltså nu pratar jag bara om det psykologiska. Att jag klarar det rent fysiskt är jag säker på för det handlar bara om träning. Nu har jag något som i alla fall borde motivera mig till träning. Jag är långt i från säker på ATT det gör det men det BORDE göra det.



Att loppet är på min bröllopsdag ser jag bara som en bonus. Jag kan ju se det som en motivation att komma i form så att jag kommer i min brudklänning igen. Jag vet faktiskt inte om den passar men jag utgår från att den inte gör det, det är ju trots allt 11 år sedan jag hade den på mig.

Så gör som jag anmäl er till Tjemilen så ses vi på banan.

På återseende!




Ny dag

Jag är på bättre humör nu. Jag blev på bättre humör i går kväll också efter jag hade ätit.
Även i dag är jag hemma och tokförkyld. Jag mår bättre i dag men inte så att jag bör vara på jobbet.
Alex är hemma i dag också. Han är på god väg att bli ordentligt förkyld så tanken är att vi ska förekomma detta men vi får väl se.
Det var väldigt veligt innan jag bestämde mig i morse att han får vara hemma. Det är så klart ett bra läge när jag ändå är hemma men meningen är ju att jag ska ta det lugnt så att jag blir frisk också. Dock är ju han ett enkelt barn, sätt en Ipad framför näsan på han så rör han sig inte förrän du tar den i från han. Inte så bra egenskap men kan komma väl till pass ibland.

Jag undrar hur man blir av med den här ständiga prestationsångesten, eller vad man nu ska kalla det. Nu när jag är hemma ser jag ALLT som jag skulle behöva göra hemma men tanken är ju som sagts tidigare att ta det lugnt så att jag blir frisk. Samtidigt har jag ångest över att jobbet hopar sig och jobbar därför lite också men åter igen, är man sjuk så är man. Det går liksom inte att styra över.
Hur ska jag få in det i mitt huvud?! I går var jag mer eller mindre däckad så då kunde jag inte göra mycket annat än ta det lugnt. Dock med stressen i bakhuvudet för den finns alltid där.
I dag är jag piggare, men det betyder inte att jag är pigg för det. Men då infinner sig det dåliga samvetet för att jag borde nog kanske jobba lite mer, fixa lite mer osv. osv.

VARFÖR ÄR VI SÅ!! Jag skriver vi för jag är helt säker på att jag inte är ensam med dessa känslor.
Varför är det sådana krav på oss själva hela tiden? Varför kan vi inte bara vara och släppa allt för stunden.
Här och nu är jag sjuk och då får allt annat vänta. Det kommer en dag i morgon också och då blir det nya tag.

Det mesta ordnar sig ju, det är ju inga värdsliga saker direkt. Det är ju inte så att allt står och faller med att jag viker ner mig ett par dagar, ingen är ju oumbärlig även om man gärna vill tro det.

På återseende

tisdag 21 januari 2014

Suck, pust och stön

Jag är så galet förkyld.
Middagen gick åt helvete rent ut sagt så den fick vi kasta.
Som tur är hade vi rester sedan i går så att barnen kunde utfodras i rimlig tid ändå men nu är jag ashungrig och jättesur.
Jag har varit hemma idag och det är frustrerande som attan för jag kommer efter på jobbet och det är negativt när man redan ligger efter.
Jag kommer troligtvis att behöva vara hemma i morgon också och det gör mig galen.
Jag mådde hur bra som helst i söndags. Jag nös en hel del vilket gjorde en del av mig misstänksam, och det med all rätt för i går small det till rejält. Från noll till genomförkyld på 8 timmar.
Så nu är jag alltså, trött, sjuk, hungrig och på riktigt dåligt humör.

Buhuhu....

Återkommer när jag är på bättre humör

söndag 19 januari 2014

Vilken dag

Idag har det varit aktiviteter från morgon till kväll vill jag lova.


Först tunnelbana in till stan och så förhandsvisning av filmen Frost på biografen Park.
Schyssta svägerskan och Kussen Julle bjöd med mig och Elias. Så kul för jag har verkligen set fram emot den filmen. Jag är ju Disneyfantast.



Därefter en snabb lunch på Mackie Dee. 
Tuben tillbaka hem och så i väg på bästisen Williams 6 års kalas.
Det var 15 ungar i en jympasal så det var livat värre och världens fart och fläkt.
Efter kalaset blev vi hämtade av Mattias och så åkte vi alla för att hämta Alex som har varit på julgransplundring med farmor och farfar på deras jobb idag. 

Sedan blev det en sväng till Bromma blocks och jag köpte nya skridskor vilket ledde till att jag naturligtvis var tvungen att prova dem på den nya skridskobanan som vi fått i området. Så jag och Elias tog en skridskosväng efter middagen.



När vi kom hem möttes vi av denna synen.


Lilleman slocknade framför teven. Pappa också för den delen.
Elias skulle absolut köra ett träningspass också. Jag försökte verkligen slippa undan men kunde liksom inte undvika det eftersom att jag hade lovat han. Dessutom har jag ju sagt en kvart om dagen så jag slog upp Paolos bibel och valde ut ett överkroppspass. Elias gav upp efter tre minuter och jag efter nio.

Nu sover barnen, jag har laddat med godis (jag vet, jag veeeet att jag inte ska äta godis men i dag vinner den dåliga sidan av mig. Den gör ju så ofta den ändå) så nu är det horisontellt i soffan som gäller.

God Natt!

På återseende!



lördag 18 januari 2014

Nog brann det allt....


Sjukt jobbigt pass. Att en kvart kan kännas så lång.
Nu är det bara att vänta ut de härliga eftersvettningarna så ska jag göra mig redo för 60 års middag hemma hos svärföräldrarna.

Ha en trevlig lördagkväll!

På återseende!

Helg är trevligt!

Sovmorgon är aldrig fel. Det är nog den jag saknar mest när jag jobbar. Jag är en extremt morgontrött människa och som tur är så har det smittat av sig på våra barn.
Lite senare uppe så sover de lite längre, perfekt. Nu kommer det säkert att spricka i morgon bara för att jag bräker om det här.
Det är en balansgång med sömn. Sprallan har sömnstörningar som är lite annorlunda. Han är inte vaken på nätterna som andra barn kan vara utan han är vaken på nätterna när han lägger sig lite för tidigt på kvällen. Somnar han för tidigt så förvandlas "att gå och lägga sig för natten" till "jag tar en tupplur på två till tre timmar och sedan är jag vaken minst tre timmar till" Den är inte rolig. Den inträffade på nyårsdagen men då var vi ju i alla fall lediga så det gick ju att hantera.
I torsdags slocknade han på soffan 18:30 och min första tanke var Oh No, big No No. Tyvärr är han galet svår att väcka när han väl har somnat och det går fort också så man kan missa det trots att man är i närheten. Därav att jag har lite svårt att bli arg på förskolepersonalen när jag i bland kommer för att hämta och de säger, Alex somnade i dag. Det innebär oftast ett par timmar extra uppe på kvällen så det är inte önskvärt, men han är ju som han är vår minsting. Vill han sova så somnar han, End of story.
Tillbaka till torsdag, han somnade som sagt klockan 18:30 och jag tog av han kläderna, bytte blöja, satte på pyjamas och han visade inga tendenser till att vakna. Det var ju bara att stoppa han i säng och be till högre makter. Jag tänkte att "Det går nog bra i kväll, han är ju så trött" men jag brukar också tänka "jag ska bara ta en godisbit ur skålen"


Ja ni fattar, den smartare delen av mig insåg ju att detta förmodligen skulle gå åt pipsvängen totalt.
Den kritiska tidpunkten brukar vara ungefär vid tio halv elva, förmodligen är han i ett "nu kan jag lätt vakna" stadium i sin sömnkurva just där. 
Det var ungefär den tiden i torsdags och vi hade gått och lagt oss, jag låg och tittade på en film på Ipaden och Mattias kollade nyheterna. Då hör vi knarrande från Alex dörr. Jag väser, "STÄNG AV" samtidigt som Mattias väser "LÅTSAS SOVA". Båda slänger sina Ipads åt sidan, jag inte så smidigt eftersom att jag slog armbågen i sängbordet med ett brak. Smärtan fick jag hantera inombords i total tystnad när jag låtsades sova. Alex kom in, jag lyfte upp han i sängen. Jag fick kämpa mot ett fnitteranfall då jag började tänka på att detta är ännu ett sätt att curla. Fast det känns som ett legalt sätt. Det är en förälders vardag att anpassa sig efter sina barn och så även i detta fall.
Det blev ett abrupt avslut på den kvällen men vi somnade och det gjorde även Alex. Dock sov han väldigt oroligt så jag vaknade flertalet gånger den närmsta timmen och en halv. Vid tolvtiden tog jag beslutet att chansa på en överflyttning till hans rum. Även den gick bra, han ville gå dit och han sov sedan hela natten och vaknade pigg och utvilad. 
Ibland händer det, även om det inte var helt utan insats från oss denna gång.

Trevlig helg och på återseende!


torsdag 16 januari 2014

Sockerbrist...

Jag är säker på att jag lider av sockerbrist. Jag måste lida av sockerbrist. Jag tänker näst intill oavbrutet på sötsaker.
I natt drömde jag om att jag var inne i en affär och köpte godis, kakor och allt möjligt gott som innehåller socker i kopiösa mängder. Det är ju iof trevligt att jag drömmer om det, men självklart visste jag i drömmen att jag gjorde helt fel så jag kunde ju inte njuta av det.
Vad är poängen om man ska vara förnuftig i drömmar. I en dröm ska man väl kunna äta vad man vill utan att gå upp i vikt, i en dröm behöver man inte träna men ändå är man i sin livs form. I en dröm kan man shoppa hela dagarna och ändå blir det aldrig tomt på kontot.
Det är väl själva poängen men en dröm trodde jag. Alltså måste det vara något fel på mig och då ställer jag diagnosen sockerbrist.

Att sockeravtända är inte kul.

Nu ska jag gå och titta när Mattias kör ett PP (Paolo-Pass), kanske ska jag skratta lite i smyg och sedan filma lite. Man ser helt klart nördig ut när man tränar hemma. Tur att vi har noll insyn.

Dags igen...

onsdag 15 januari 2014

tisdag 14 januari 2014

Innebandy idag

Dagens träning blev innebandy. Det är så roligt, så galet jobbigt och samtidigt lite läskigt.
Killar kan skjuta extremt hårda bollar som träffar i bästa fall benen, och det är väldigt oskönt.
Det är högt tempo så pulsen ligger på max större delen av tiden.
Jag har inte spelat på väldigt länge och då är det extra jobbigt.

I går blev det ingen träning så mina femton minuter om dagen sprack i princip direkt. Fast om vi nu ska snitta tiden så ligger jag ändå på plus med mina 35 minuter i söndags och 45 minuter idag så jag låter udda vara jämt och ger mig på Paolos träningsbibel och 15 minuters träning i morgon.
Kanske en powerwalk på torsdag fast det lockar inte särskilt mycket när det är så här kallt.
Ja jag tycker att det är sjukt kallt, jag gillar ju inte alls det här vädret.
Jag tror att jag kommer att bli en sådan där pensionär som lever livets glada dagar på Rivieran när jag blir stor. Eller så spelar jag bara canasta på en kanarieö men varmt ska jag ha, även på vintern. När jag blir stor alltså.

Nu ska jag försöka hitta nya gardiner till vardagsrummet. Jag har ingen aning om vad jag ska ha för gardiner men jag vet att jag vill ha nya.

På återseende!


söndag 12 januari 2014

Multifunktionellt vardagsrum

Det går att göra mycket i ett vardagsrum trots att det inte är så stort.
Vårt förvandlades i dag på eftermiddagen till Spelhall, bio och Fitnesscenter.
Elias satt på fotpallen framför soffan och spelade tv-spel, Alex satt i soffan och kollade på Ipaden medan jag stod bakom soffan och körde ett Bodycombat pass.

Det är nu det börjar, eller det började förra veckan med ett pass Body Pump egentligen fast nu börjar hemmaträningen. En kvart om dagen it is. Idag blev det mer än en kvart, kanske 35 minuter ungefär men det är ju bara en bra bonus.

Tänk om jag faktiskt kan lyckas hålla motivationen uppe nu i mer än tre veckor, det skulle ju faktiskt vara riktigt jäkla nice. Bloggen får bli min träningsdagbok.
Här ska jag skriva vad jag göra varje dag. Eller vad jag inte gör och gör jag inget så ska ursäkten vara riktigt vattentät. Det är ju inte så lätt att komma undan en kvart om dagen faktiskt. Det finns inte allt för många ursäkter som håller då.
Jag är ju lat in i märgen och kommer förmodligen försöka att hitta på alla möjliga ursäkter men skam den som ger sig. Någon gång vill jag ju få känna känslan att jag måste träna till varje pris, den där känslan som gör att man går upp en timme tidigare på morgonen eller ger sig ut och springer på midsommardagen, tar med sig joggingskorna på semestern. Hittills har den aldrig lyckats att infinna sig hos mig men någon gång ska ju vara den första.

Go Go Gooooooooooooooooo!
2014 året då allt tightar till sig, musklerna jag inte trodde fanns visar sig och konditionen toppas!!!

Okej, lite sektvarning på den men fasiken nu kör jag...


fredag 10 januari 2014

Åhhh vad jag vill ha en sån....


Den är ju så snygg att jag blir alldeles kär.
Tänk vad fin den skulle vara på min köksbänk.
Den är så fin att den kan få stå där alltid, den behöver inte gömmas i ett skåp.
Den är matberedarnas Julia Roberts. Den får alla andra matberedare att krympa i hop och känna sig lite mindre värda.

Awwww! Vad är väl en matberedare, alldeles, alldeles, underbar.... och alldeles, alldeles, ALLDELES för dyr.
Vid 5 999 kr för en matberedare drar till och med jag gränsen.

Men fortsätta att drömma om den kan jag ju alltid göra för det kostar ju inget.



torsdag 9 januari 2014

Tidigt

Det är så väldigt tidigt nu. Klockan är 06:54 och jag har redan varit på jobbet en kvart. Det var så tidigt när jag gick upp ur sängen att jag fick göra saker i omvänd ordning, ex klä på mig innan jag satte in linserna. Ögonen behövde lite mer tid på sig att gå från springläge till öppet läge.
Nu ska jag jobba lite och sedan träna. Visst är jag väl riktigt jobbig. I går hade JAG hatat mig för det.
I går hade jag ställt klockan för att gå upp tidigt och åka till jobbet. Det gick inte, det gick verkligen inte. Jag bara ställde om klockan och sov en timme till och i det läget kändes det som högsta vinsten.
Men nu sitter jag alltså här med gänget på Mix Megapol i öronen och skall nu sluta skriva och börja leverera lite så att jag kan fortsätta gnälla på att jag underbetald.

tisdag 7 januari 2014

Första hindret

Första dagen är avklarad och den gick väl ungefär som förväntat.
Alex skrek hysteriskt och en fröken fick bända loss han från mig. När jag kommer till Tunnelbanan så står det 1 minut på informationstavlan, förstås. Jag tar all min packning i form av datorväska, handväska, en stor kasse innehållandes matlåda och frukost och löper som en Tjur på gatorna i Pamplona för att hinna med tåget. När jag kommer in i tåget så frustar jag även som Tjuren och jag kan slå vad om att det stiger ångor från mig. Åtminstone så känns det som att det gör det.
Då känns plötsligt ledigheten ganska avlägsen. Easy come, easy go.....

Jag har lite svårt att släppa tankarna på barnen första dagen efter semestern. Jag som är en hönsmamma undrar förstås hur de har det på dagis. Med tanke på hur bra det gick att lämna Sprallan så vet man ju inte. Fast så klart hade det gått jättebra och de hade haft hur kul som helst med sina kompisar.
Sprallan var trött i kväll dock. Han vägrade äta middag, inget ovanligt i och för sig men han storbölade så fort någon tittade på han och efter ett tag så somnade han rakt upp och ner på sin stol. Önskade jag hade fått en bild på det.

Så nu kan ju jag erkänna att i morse var jag beredd på att säga upp mig på stående fot och leva på nudlar resten av livet men nu känns det rätt okej. Jag har till och med jobbat lite i kväll.
I morgon är en annan dag och då kommer jag kanske ha hjärnan med mig lite mer också hoppas jag.
Den borde ha botat om sig från slowmood till Workmood nu.

Nu är det dags för några avsnitt av Homeland. Riktigt bra serie, se den om ni inte redan har gjort det.

måndag 6 januari 2014

Dan före dan....

Sista dagen på ledigheten och jobbångesten infinner sig utan undantag.
Det finns nog ingen dag som jag är så kluven som sista dagen av en lång ledighet.
En del av mig säger - Skönt att få återgå till vardagen och få lite rutiner. Den andra delen svarar - Jo visst, en dag och så är du inne i ekorrhjulet igen, J-Ä-T-T-E-K-U-L, verkligen....
 - Jo men det är faktiskt skönt att få komma till jobbet och få lite egentid, få tänka på lite andra saker än vad som ska ätas till frukost, lunch och middag och hur jag bäst roar barnen.
 - Mmm det är skönt men du vet väl att du kommer att få jobba häcken av dig för du har minst tre deadlines att ta hänsyn till första veckan tillbaka, och glöm inte allt det du inte hann med innan du gick på ledighet svarar den jobbiga delen av mig själv.

För att inte tala om att jag i dag började tänka på allt jag hade sagt skulle fixas under julledigheten och blev mer än lovligt stressad. Vi har gjort 1 av 10 saker ungefär. Jag blev så stressad att jag på stört rensade och städade skafferiet så nu har vi gjort 2 av 10 saker i alla fall.

Vi skulle också jobba på barnens matvanor under lovet och det har vi gjort, som bara den under hela dagen.

Nu sliter jag som besatt av att plocka ner tomtar, gran och vissna blommor som vittnar om att det har varit jul. Ett missbruk har alltid en baksida och den negativa sidan av mitt missbruk visar sig när det är dags att plocka bort julpyntet. Jösses att jag aldrig lär mig, men när jag inför första advent, i mitten av december och precis innan jul river i mina kartonger så är det inget jag förmår att lämna kvar att ligga i sin ensamhet i en tom kartong i källaren. Hemma hos oss får alla vara med när det är jul.
Lite får vara kvar nu också för annars blir det allt för grått och trist. Jag är inte redo att släppa julen helt ännu. Det är förresten inte tjugonde Knut ännu heller för den delen så det är helt legalt att ha pynt kvar.

Nu ska jag försöka få bort alla kartonger som står överallt i vägen innan jag letar reda på busskort, dator, passerkort, mobiltelefon och annat som kan tänkas behövas i morgon när verkligheten knackar på dörren.



söndag 5 januari 2014

Inte mycket har förändrats...

Just precis idag kom jag på hur mycket jag saknar bloggen och bestämde mig att nu är det dags att ta upp detta igen. Jag ser ju att det är nästan ett år sedan jag skrev ett inlägg senast och samtidigt konstaterar jag att där har ju inte mycket förändrats, det är fortfarande jobbigt att komma på maträtter, äta nyttigt och framförallt att få barnen att äta. Nu har vi varit lediga i 2,5 vecka och det har varit jul så nu är det värre än någonsin.
Men, det är också nytt år och nya möjligheter. Nu jäklar ska det bli åka av. Nu ska jag komma i gång med träningen och därför har jag sagt upp mitt träningskort.
Är sjukt trött på att vara stödmedlem. Jag har alla möjligheter att träna både på jobbet och att ge mig ut i löparspåret så varför ska jag betala varje månad. Jag har kommit på att jag kan betala engångsavgift för de gånger jag vill gå på ett pass och förmodligen ändå komma billigare undan än jag har gjort hittills. Det enda mitt gymkort har tillfört mig är Ågren för att jag aldrig utnyttjar det.

Julen då vad kan jag säga om den. Det har varit full fart och ingen fart om vartannat. Vi har helt vänt på dygnet så hur vi ska lyckas få rätsida på det innan barnen ska vara tillbaka på dagis i övermorgon är en gåta jag ännu inte har lyckats lösa. Men det ordnar sig nog det med.

Det sägs att det ska komma snö till helgen. Jag protesterar våldsamt inombords. Jag säger precis som alla andra att det är så trist när vädret är så här grått men inombords jublar jag över att jag kan gå ut utan att behöva pälsa på mig som en galning. Jag behöver inte skotta snö på parkeringen och jag halkar inte när jag går ner för backen till jobbet.
Visst är det synd om barnen som inte kan åka pulka, men i ärlighetens namn så kan de ju cykla istället. Det säger jag inte högt dock, bara här för annars får ju alla veta vilken egoistisk mamma jag är.

Jag har varit förkyld hela ledigheten men det bjuder jag så gärna på. Jag har ju faktiskt haft en helt godkänd anledning att inte träna så varför gnälla.

Nu ska jag gå och plocka lite av allt som ligger där det inte ska ligga. Det har jag faktiskt inte gjort på några timmar nu så det känns som att det är på tiden. Sedan ska jag nog äta lite mer för jag har inte käkat något godis på säkert två timmar så det är också verkligen på tiden.
Än är inte jullovet slut och jag ska se om jag kan lägga på mig ytterligare lite extra vikt så jag verkligen har en utmaning och något att jobba på när vardagen gör entré igen. Allt annat är ju bara mesigt.

Tjingeling!