Lite senare uppe så sover de lite längre, perfekt. Nu kommer det säkert att spricka i morgon bara för att jag bräker om det här.
Det är en balansgång med sömn. Sprallan har sömnstörningar som är lite annorlunda. Han är inte vaken på nätterna som andra barn kan vara utan han är vaken på nätterna när han lägger sig lite för tidigt på kvällen. Somnar han för tidigt så förvandlas "att gå och lägga sig för natten" till "jag tar en tupplur på två till tre timmar och sedan är jag vaken minst tre timmar till" Den är inte rolig. Den inträffade på nyårsdagen men då var vi ju i alla fall lediga så det gick ju att hantera.
I torsdags slocknade han på soffan 18:30 och min första tanke var Oh No, big No No. Tyvärr är han galet svår att väcka när han väl har somnat och det går fort också så man kan missa det trots att man är i närheten. Därav att jag har lite svårt att bli arg på förskolepersonalen när jag i bland kommer för att hämta och de säger, Alex somnade i dag. Det innebär oftast ett par timmar extra uppe på kvällen så det är inte önskvärt, men han är ju som han är vår minsting. Vill han sova så somnar han, End of story.
Tillbaka till torsdag, han somnade som sagt klockan 18:30 och jag tog av han kläderna, bytte blöja, satte på pyjamas och han visade inga tendenser till att vakna. Det var ju bara att stoppa han i säng och be till högre makter. Jag tänkte att "Det går nog bra i kväll, han är ju så trött" men jag brukar också tänka "jag ska bara ta en godisbit ur skålen"
Ja ni fattar, den smartare delen av mig insåg ju att detta förmodligen skulle gå åt pipsvängen totalt.
Den kritiska tidpunkten brukar vara ungefär vid tio halv elva, förmodligen är han i ett "nu kan jag lätt vakna" stadium i sin sömnkurva just där.
Det var ungefär den tiden i torsdags och vi hade gått och lagt oss, jag låg och tittade på en film på Ipaden och Mattias kollade nyheterna. Då hör vi knarrande från Alex dörr. Jag väser, "STÄNG AV" samtidigt som Mattias väser "LÅTSAS SOVA". Båda slänger sina Ipads åt sidan, jag inte så smidigt eftersom att jag slog armbågen i sängbordet med ett brak. Smärtan fick jag hantera inombords i total tystnad när jag låtsades sova. Alex kom in, jag lyfte upp han i sängen. Jag fick kämpa mot ett fnitteranfall då jag började tänka på att detta är ännu ett sätt att curla. Fast det känns som ett legalt sätt. Det är en förälders vardag att anpassa sig efter sina barn och så även i detta fall.
Det blev ett abrupt avslut på den kvällen men vi somnade och det gjorde även Alex. Dock sov han väldigt oroligt så jag vaknade flertalet gånger den närmsta timmen och en halv. Vid tolvtiden tog jag beslutet att chansa på en överflyttning till hans rum. Även den gick bra, han ville gå dit och han sov sedan hela natten och vaknade pigg och utvilad.
Ibland händer det, även om det inte var helt utan insats från oss denna gång.
Trevlig helg och på återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar