Jag är på bättre humör nu. Jag blev på bättre humör i går kväll också efter jag hade ätit.
Även i dag är jag hemma och tokförkyld. Jag mår bättre i dag men inte så att jag bör vara på jobbet.
Alex är hemma i dag också. Han är på god väg att bli ordentligt förkyld så tanken är att vi ska förekomma detta men vi får väl se.
Det var väldigt veligt innan jag bestämde mig i morse att han får vara hemma. Det är så klart ett bra läge när jag ändå är hemma men meningen är ju att jag ska ta det lugnt så att jag blir frisk också. Dock är ju han ett enkelt barn, sätt en Ipad framför näsan på han så rör han sig inte förrän du tar den i från han. Inte så bra egenskap men kan komma väl till pass ibland.
Jag undrar hur man blir av med den här ständiga prestationsångesten, eller vad man nu ska kalla det. Nu när jag är hemma ser jag ALLT som jag skulle behöva göra hemma men tanken är ju som sagts tidigare att ta det lugnt så att jag blir frisk. Samtidigt har jag ångest över att jobbet hopar sig och jobbar därför lite också men åter igen, är man sjuk så är man. Det går liksom inte att styra över.
Hur ska jag få in det i mitt huvud?! I går var jag mer eller mindre däckad så då kunde jag inte göra mycket annat än ta det lugnt. Dock med stressen i bakhuvudet för den finns alltid där.
I dag är jag piggare, men det betyder inte att jag är pigg för det. Men då infinner sig det dåliga samvetet för att jag borde nog kanske jobba lite mer, fixa lite mer osv. osv.
VARFÖR ÄR VI SÅ!! Jag skriver vi för jag är helt säker på att jag inte är ensam med dessa känslor.
Varför är det sådana krav på oss själva hela tiden? Varför kan vi inte bara vara och släppa allt för stunden.
Här och nu är jag sjuk och då får allt annat vänta. Det kommer en dag i morgon också och då blir det nya tag.
Det mesta ordnar sig ju, det är ju inga värdsliga saker direkt. Det är ju inte så att allt står och faller med att jag viker ner mig ett par dagar, ingen är ju oumbärlig även om man gärna vill tro det.
På återseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar