Det finns många saker att göra när man är frustrerad. Bland annat kan man i ett icke noga genomtänkt ögonblick anmäla sig till Tjejmilen.
Jag har aldrig sprungit tjejmilen förut och jag tänkte att det kan få vara min morot i år.
Eftersom att jag har sprungit halvmaran så borde jag ju klara tjejmilen tänker jag. Alltså nu pratar jag bara om det psykologiska. Att jag klarar det rent fysiskt är jag säker på för det handlar bara om träning. Nu har jag något som i alla fall borde motivera mig till träning. Jag är långt i från säker på ATT det gör det men det BORDE göra det.
Att loppet är på min bröllopsdag ser jag bara som en bonus. Jag kan ju se det som en motivation att komma i form så att jag kommer i min brudklänning igen. Jag vet faktiskt inte om den passar men jag utgår från att den inte gör det, det är ju trots allt 11 år sedan jag hade den på mig.
Så gör som jag anmäl er till Tjemilen så ses vi på banan.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar