Första dagen är avklarad och den gick väl ungefär som förväntat.
Alex skrek hysteriskt och en fröken fick bända loss han från mig. När jag kommer till Tunnelbanan så står det 1 minut på informationstavlan, förstås. Jag tar all min packning i form av datorväska, handväska, en stor kasse innehållandes matlåda och frukost och löper som en Tjur på gatorna i Pamplona för att hinna med tåget. När jag kommer in i tåget så frustar jag även som Tjuren och jag kan slå vad om att det stiger ångor från mig. Åtminstone så känns det som att det gör det.
Då känns plötsligt ledigheten ganska avlägsen. Easy come, easy go.....
Jag har lite svårt att släppa tankarna på barnen första dagen efter semestern. Jag som är en hönsmamma undrar förstås hur de har det på dagis. Med tanke på hur bra det gick att lämna Sprallan så vet man ju inte. Fast så klart hade det gått jättebra och de hade haft hur kul som helst med sina kompisar.
Sprallan var trött i kväll dock. Han vägrade äta middag, inget ovanligt i och för sig men han storbölade så fort någon tittade på han och efter ett tag så somnade han rakt upp och ner på sin stol. Önskade jag hade fått en bild på det.
Så nu kan ju jag erkänna att i morse var jag beredd på att säga upp mig på stående fot och leva på nudlar resten av livet men nu känns det rätt okej. Jag har till och med jobbat lite i kväll.
I morgon är en annan dag och då kommer jag kanske ha hjärnan med mig lite mer också hoppas jag.
Den borde ha botat om sig från slowmood till Workmood nu.
Nu är det dags för några avsnitt av Homeland. Riktigt bra serie, se den om ni inte redan har gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar