måndag 5 december 2011

Det sitter hårt inne

Det känns så surt att behöva erkänna att han fixade pannkisarna. Det är ju bara att konstatera, jag är skitdålig. Tur för mig att vi så sällan äter pannkakor.
Fast nu kan jag ju iof steka pannkakor, jag har ju lärt mig. Fast med närmare eftertanke lär jag aldrig göra det igen. Med tanke på hur snabbt M lärde sig och på ett mycket oödmjukt sätt satt och gav mig pannkakstips under middagen kan ju lika gärna han fortsätta steka. Varför ändra på ett vinnande koncept. Med det upplägget känner jag mig ändå som en vinnare. Moahahahahaaaaaa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar