Jo då, jag lever.
Det är bara galet mycket just nu. Eller har varit i alla fall. M bortrest en hel vecka så när som på 24 h som han landade hemma. Jag har varit på konferens. Vi har varit hos min mormor, Jag har varit sjuk. A har varit sjuk. Det känns som att allt har varit den senaste veckan. Och så det där sabla dagisfotot som har grämt mig i veckor. Inga av mina barn är ens med på gruppfotot. Det blev kaos. Jag tog med mig A till dagis för han var inte så sjuk. Tänk er ungefär 30 tvååringar som på beställning ska sätta sig ner på en av någon annan angiven plats. Sitta still medan alla sätter sig ner. Och se söta ut och det vid en given tidpunkt när fotot tas. Tror ni att det funkar?
Nä så klart att det inte gör. Det blir ju inte bättre av att det dessutom är några föräldrar där. Stackars pedagoger, en stor Eloge till dem att de ens försöker. A satt stilla i tio minuter och sa inte ett pip. Vissa skrek som besatta redan från start. Efter tio minuter av kaos var det nog för A och jag tog han därifrån utan fotografering. Det är jättesynd, men så är det ibland. Om jag hade fått styra upp hade jag i ett tidigt skede plockat bort hysteriska barn som med all önskvärd tydlighet visade att de inte var med på noterna. Kedjeeffekten var nämligen förödande. För en som skrek började två andra osv. osv.
Jag är mycket nyfiken på hur bilden blev för jag snappade ju bara åt mig A och lade benen på ryggen så jag vet inte alls hur det slutade.
E ville absolut inte vara med så med han försökte jag inte ens. Jag gav upp och orkade inte lägga mer energi på det där fotot. Det får bli enskilda foton någon annanstans och gruppfotot blir nya tag nästa år.
Vad har vi lärt oss av det här? Jo att det hjälper inte ett skit att planera minutiöst och oroa sig i förtid för man vet ändå inte vad som händer.
Nu ska jag försöka att inte oroa mig så mycket och släppa mitt kontrollbehov. Det talade min magkatarr om för mig att jag måste göra och på ett mycket jobbigt sätt måste jag säga.
Tyvärr är jag inne i en kronisk orolig fas just nu vilket gör det hela lite mer utmanande.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar