E kom in till oss ganska tidigt, det var ett tag sedan han sov hos oss men denna natt ville han tydligen det.
Han tar plats när han sover hos oss och jag vet inte varför men han ska alltid ligga åt fel håll i sängen.
Ni vet på tvären istället för längden, A gör likadant i sin säng, varför är det så egentligen.
Om någon har ett bra svar eller en intressant teori så får ni gärna berätta om det.
Hur som helst så vaknade A vid halv fyra och ville ha mat.
Jag lovar att jag han knappt lyfta huvudet från kudden innan E hade invaderat HELA min säng.
Det var som att han var programmerad att flytta sig när jag gjorde det. En robot med uppdrag att roffa åt sig så mycket sängplats som möjligt.
Jag hämtade flaskan, hämtade A och satte mig på sängkanten. Eftersom att E är så liten OCH sover på tvärsan så finns det ganska gott om plats i fotändan. Jag sitter där med A i mina armar och funderar på om jag helt enkelt ska kura ihop mig och sova i fotändan som en annan Labrador. Jag är nog ganska lik en labrador om jag får säga det själv.
Ganska snäll, trofast och lite lagom lönnfet.
Då börjar M snarka och det går inte att ignorera, jag avskyr snarkande. Jag har många gånger försökt att räkna snarkningarna och på så sätt somna. Göra det till något positivt både för mig och M. Positivt för mig för jag slipper reta mig på det och jag kan somna och positivt för M för jag slipper puckla på han när han snarkar. M´s snarkningar väcker aldrig mig, jag kan vakna av minsta knyst från barnen men aldrig av att M snarkar. MEN jag klarar inte av det i vaket tillstånd, jag blir helt besatt av att få tyst på han.
När jag då sitter och ger A mat är jag förhindrad av att fysiskt få tyst på M.
Några gånger tidigare har jag försökt att sparka på han men det är så otroligt krävande och förutsätter en vighet som inte jag besitter. Jag får alltså ta till ett väsande istället och det måste vara på en så låg nivå att bara M hör och inte E för jag vill ju inte väcka han. Det ska alltså vara ett väsande som går rakt in i M´s undermedvetna. Tro det eller ej men jag lyckades.
Börjar så smått få upp hoppet att jag kanske ska få sova lite så fort A ätit upp i alla fall.
Då det plötsligt händer....
A ryser till och jag känner något varmt rinna längst mitt ben.
Tankarna gick ungefär så här.
- Vad i h..vete var det där!!!
- Ahh A kissade ner mig.....
- Va fan har han ingen blöja??!!
- Jo men det är ju klart han har.
- Den måste ha halkat på sniskan.
- Åhhhh han är dyngsur, jag är blöt.....Golvet är blött.
- Måste byta kläder på A, måste tvätta av mig själv, måste torka upp på golvet.
- Klockan är fyra på morgonen.
SUCK!!!
Dessa tankar inom loppet av några tiondels sekunder.
Då jag stod och bytte på A funderade jag på om det är så här det ska vara.
Jag kom fram till att det ska nog det.
Torka kiss mitt i natten medan man funderar på om det finns plats kvar i sängen för mig och om det är så pass tyst att jag kan somna om.
Det är det som kallas FAMILJELIV och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Jo jag kanske kan klara mig utan att bli nerkissad mitt i natten när jag tänker efter men summan av kardemumman är att jag älskar min familj och ALLT vad det innebär även om jag gnäller ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar