Det ser ut att bli ännu en vaknatt

E har feber och den vägrar ge med sig.
I går kände vi oss så pass trygga att E inte skulle få kräksjukan att vi bokade en playdate.
När jag satte nyckeln i dörren fick E magknip och han hade riktigt ont i magen det såg jag.
Stackarn var helt förstörd och jag likaså. Jag blev hyperstressad och kände direkt att nu var det kört, här kommer magsjukan.
Så blev det inte men däremot hade han nästan 40 graders feber och den har inte gett med sig.
I natt har jag sprungit in ungefär en gång i timmen och tagit tempen och så har jag gett alvedon lite då och då för att hålla febern i schack.
Det har varit bättre under dagen men han har haft feber och varit lite låg förstås.
Nu i kväll stack den iväg igen så det lär bli ännu en vaknatt är jag rädd.

Det är så himla jobbigt att vara hemma själv när barnen är sjuka. Det finns ingen att dela ansvaret med och det känns jättejobbigt.
I natt kände jag mig hur ensam som helst när han hade 40 graders feber.
Jag sov på soffan för att vara närmre E men ändå inte för långt från A.
Jag vill inte tynga M för mycket heller för han kan ju inget göra och jag vill inte att han ska vara orolig heller.
Han har ju haft tät kontakt med mig förstås för han känner ju mig och vet hur nojjig jag är.

Det sjuka är att jag nojjar även för A bara för att jag inte sov i min säng så jag var tvungen att titta till han hela tiden.

Jag tycker verkligen att det är läbbigt med feber för jag är rädd för feberkramper.

Vi har en tid på vårdcentralen i morgon så får vi se vad det kan vara för något, om de över huvud taget kan säga det.
E vill inte gå till doktorn, jag citerar "Jag vill inte gå till farbror doktorn, jag behöver inte det för jag mår bra nu".
Nu får jag äta upp för alla gånger jag har hotat med doktorn när han hoppat i soffan.
Hur man än bär sig åt och hur goda avsikterna än är får man alltid skit för det någon annanstans.

Jag fattar inte hur ensamstående föräldrar klarar sig, jag kommer vara helt slut när M kommer hem.
Inte bara det att E är sjuk, utan allt. I går matade jag A med gröt samtidigt som jag lagade korvstroganoff och hjälpte E med Ipaden. Detta menar jag bokstavligen, jag satte A i sin stol bredvid spisen så jag kunde mata och laga mat samtidigt. E satt vid bordet med Ipaden och krävde sin del av uppmärksamheten också vilket han givetvis fick för han är ju sjuk stackarn och måste få ta lite plats då.

Resten av kvällen roade sig A helt på egen hand, han låg på golvet och snurrade runt, satt i sin gåstol och spelade musik, låg på soffan och bara var helt underbar.
Likaså när vi precis kom hem och E fick sitt anfall av magont och jag blev hyperstressad så låg han i vagnen och sa inte ett knyst och det tog säkert 10 minuter innan jag kunde plocka upp han.
Han är världens underbaraste bebis. Idag har han sovit mycket så jag har fått ägna tid åt E.
E är faktiskt rätt söt när han är sjuk även om jag föredrar när han är frisk.
Det blir ju av naturliga skäl lite mera lugn över han och så blir han så gosig.

Han pratade med M i telefonen i kväll och nu citerar jag igen " Pappa du är på England och köper en mammabil till mig som jag kan ha i mitt släp, VAD du är gullig, puss, puss "

Nu är det bara att ladda för ännu en orolig natt men det ska nog gå bra.

Mina fantastiska killar

E skulle ha ett plåster på örat igår, tydligen har han ett sår där som inte jag ser men det finns tydligen där.

Han är helt inne på plåster nu och ska ha dem så fort han bara slår i någonstans.

Barn har sina egna ideér och ibland är det bara att haka på :-).