Inte riktigt men nästan.....

Fy sjutton vad trött jag är idag, precis som jag trodde när jag inte kunde lägga mig i tid i går heller.
Jag är inte gjord för att vara uppe sent.

Jag är så där mjukisklädertrött så jag har mjukisbrallor och en myströja. Egentligen är jag pyjamastrött men då jag ändå måste klä på mig när det är dags att hämta E i eftermiddag kan jag lika gärna göra det nu fast i myskläder som är det närmsta man kan komma en pyjamas.
Jag tar ut mitt behov av att bära pyjamas på A istället för han kan jag gömma i en overall när det är dags att hämta E så ingen ser om han fortfarande har pyjamas.

Jag hade tänkt plocka undan i hallen, ta bort lite vinterkläder och frakta bort en del av det ton med grus som ligger där men nu vet jag inte hur det blir med det.
Jag är så där bomullstrött, så där lite lagom luddig i huvudet som man kan vara när man är bakis men inte efter en praktfylla utan mer efter en sommarkväll med x antal glas rosé.
Vilket känns otroligt orättvist, att känna sig bakis utan att ha druckit vin är ett enormt resursslöseri.

Från det ena till det andra så kan A nästan sitta nu. Man kan säga att han är så nära man kan att sitta utan att verkligen kunna sitta.

5 1/2 månad gammal

E satt när han var lika gammal som A är nu, i alla fall enligt hans bebisbok.

I ärlighetens namn känner jag mig inte så säker på det så här i efterhand.

Han satt nog ungefär som A gör nu men eftersom att han var första barnet så räknade jag nog det som att sitta.

Det är ju lite taskigt egentligen för A kommer hela tiden framstå som lite efter E om man kikar i bebisböckerna. Men det är väl en lillebrors kors att bära antar jag. Det blir en del att ärva, både leksaker och kläder och så har föräldrarna sansat sig lite och är inte på jakt efter det där speciellt underbarnet som ju ändå inte existerar. Man bryr sig inte lika mycket om att jämföra sitt barn med andras barn och därför är lite mer "ärlig" om när de verkligen sitter, rullar runt och vinkar etc.

Fast E är ju fortfarande min förstfödda och måste därför jämföras med andra barn och detta har lett till att jag nu känner lite frustration över det här med blöjor.

Jag har lovat mig själv att inte hetsa och inte pressa men han är ju totalt ointresserad av potta och toalett. När han går utan blöja säger han till, men först efter han har kissat.

Egentligen gör det inget men jag har mina svackor och just nu är jag i en sådan och därför känner jag frustration över det här med blöjorna.

Jag vet ju att han är lite senare med motoriken och har alltid varit och kanske sluta med blöjor har lite med finmotorik att göra, vad vet jag.

Han pratar ju desto mer, hmm undrar vem han ärvt den egenskapen av.

Det är lite jobbigt med en treåring som har talets gåva, när han trotsar så pratar han omkull mig.

Han har framtiden för sig som politiker det är då ett som är sant.