Jag ser ju nu att jag inte varit här inne på nästan en vecka. Skäms på mig.
Det är bara det att jag har en nedräknare till årets utmaning som tickar snabbare än en bomb i Mission Impossible 54, eller hur många det nu finns, har tappar räkningen men bomber finns det i alla fall i typ varje film. Hur som helst så blir jag så jäkla nervös när jag ser hur få dagar det är kvar.
Jag blir så nervös att jag nästan måste spy över tangentbordet och då skulle M inte bli glad alls.
Det är så kort tid kvar att jag inte hinner träna så mycket mer för sista veckan måste jag bara ladda i form av att tryck i mig kolhydrater eller något sådant, vad vet jag. Jag kan INGET om det här, jag är ingen träningsmänniska, jag kan inte springa, jag får psykbryt och måste andas i en papperspåse.
Hur i helvete blev det så att jag anmälde mig till att springa Stockholm Halv Marathon.
Jag fattar inte, jag trodde jag var smartare än så. Jag brukar köra på ett träningskort på något av de större gymkedjorna lägga det i plånboken. Köpa en snygg outfit och sedan är min träning klar.
Det är här är galet, INSANE.
Jag har tränat mer än jag gjort under hela mitt vuxna liv och ändå borde jag ha tränat mer, M-Y-C-K-E-T mer. Undra hur många träningspass jag kan få in innan det är dags om jag kör både morgon och kväll. Fast det är liksom lite för sent för det nu.
BUHUUUUUUUUU!!
Dessutom har jag just nu berättat vad hela utmaningen var så nu har jag blottat mig och kan inte smyga undan i det dolda och bara låtsas som om inget har hänt.
Jag fattar inte vad som har hänt med mig.
Idag är det 2 september, om 13 dagar ska jag springa 21,1 km, två dagar senare börjar jag att plugga och nya vinterkläder har jag redan köpt till barnen.
Vem är jag och vad har jag gjort av ANNA?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar