Vilken chock

Som befarat sov jag inte så jättebra i natt. Så fort jag var nära att slumra till så rörde sig något av barnen och jag flög upp ur sängen Rädd för att A hade skallskador och att E skulle få det för att han också skulle trilla ur sängen. Morgonen kom och båda barnen mådde utmärkt.
Vi käkade en brakfrukost och gjorde oss sedn i ordning för en dag på Zoo.
När vi kånkade oss ut från hotellrummet som ligger precis bredvid hissarna gick E före och tryckte på knappen. När vi 20 sekunder senare kommer dit är han borta. Panik, M åker ner till foajen, jag ska stå kvar men är för nervös så jag åker också ner. M är inte där och inte E heller, M kom strax efter men fortfarande ingen E. Vi sprang ut och ingen E där heller, jag frågade personalen men ingen hade sett han.
En kvinna som arbetade på hotellet  erbjöd sin hjälp och åkte upp till nian för att sedan ta våning för våning neråt. M åkte till sexan igen och tog våning för våning ner och ropade men ingen E någonstans.
Nu började jag bli riktigt rädd, började tänka tanken att någon tagit han.
Då kommer hotellkvinnan ner med E och lättnaden var enorm. Hon hade hittat han på våning nio stående utanför samma rum som vi har.
Fy faan vad läskigt det var och hade man varit lite smart skulle vi kollat var hissen stannat men det tänkte vi förstås inte på . Vi sa att han aldrig får sticka i väg så där men om det gick in vet i fåglarna, koppel känns som en bra idé just nu.

Efter den läskiga incidenten och gårdagens fall från sängen var det väl tur att vi fick en helt underbar dag på Zoo. E hade så roligt och jag vet inte om jag har sett han så exalterad någonsin.
Jag berättar mer om Zoobesöket när vi kommit hem igen för nu ska jag vara lite social och ta hand om mina trötta barn.

Jag bjuder på en bild från dagen