Mulle Meck

Vi tog en sväng till Mulle Meck parken idag. Vi var inte ensamma där. Jag får lite hybris när jag är på lekplatser och det är mängder av barn där. Jag får ett slags kontrollbehov och ett behov att styra upp saker och ting. Det finns föräldrar som har ungefär samma filosofi som jag och det finns föräldrar som inte har det. När det är en lekplats som Mulle Meck som har mängder av roliga saker men ändå inte lika många roliga saker som där är barn krävs det ett visst mått av hänsyn för att det ska fungera. Exempelvis kan man inte ta patent på en sak så ingen annan får chansen. Det upplevde jag inte att någon gjorde i dag vilket gör mig positivt överraskad. Min kontrollklocka för ordning och reda började alarmera väldigt mycket i huvudet på mig när en mamma inte bara låter sin telning (1,5 år ca. ) klättra upp för rutschkanan, utan hjälper henne dessutom på traven. Bra jobbat tänker jag, lär henne att det är så man ska göra så alla andra som vill åka ner (vilket rutschkanan faktiskt är ämnad för) får vänta. Detta resulterade ju i att tjejen när mamman var upptagen med annat gjorde samma sak igen, och ramlade förstås. Men självklart knep jag i hop för det är inte min stil att påtala för andra föräldrar hur de ska göra med sina barn. Den här parken är ett paradis för alla barn och en mardröm för alla föräldrar, den som påstår något annat ljuger. Ja ja det finns säkert de som klarar av det mycket bättre än jag, för mig är det i alla fall en mardröm. Jag har kanske ett lite för stort kontrollbehov för att trivas riktigt bra i den där parken.

En nackdel till med Mulle Meck är att det blir sådant jäkla liv så fort man ska åka hem. E är astrött förstås och klarar inte alls av att behöva bryta upp och åka hem. När jag sedan slår bygeln till A´s babyskydd rakt över näsbenet är måttet rågat och jag som tror att vi är ensamma drar till med världens svordomsramsa för det gjorde ont som f.....
Vi var inte ensamma, familjen i bilen bredvid höll visst också på att packa in sig i sin bil.
Så då är man väl känd som värsta sortens morsa i Mulle Meck parken nu då.

Men lite mysigt hade vi i alla fall måste jag väl avsluta med att säga, A sov en liten stund och M och E var i väg och lekte så jag satt och bara tittade på folk och drack kaffe, det var rätt soft måste jag säga.
Jag tror att E gillar mer när pappa är med och leker för han leker med han, jag bara tar en massa kort och stör han hela tiden.
Det var en incident till, när vi skulle natta A upptäckte vi att Hoppsan saknades. Som tur var hade någon vänlig själ hänt upp han på grinden så jag hittade han ganska snabbt och A kunde slumra in i lugn och ro.

M kallades för Figge när han var yngre.

Nu måste jag sätta lite fart här hemma för här ser ut som ett riktigt rövarnäste. Vilket väl iof passar in på rövarmorsan som svär i Mulle Meck parken ;-).