Heron City med Madde och Freddan. Det är inte lätt att hitta någon som vill gå och se HP filmerna och efter tio år har jag lärt mig att syrran är den enda som också vill se dem och bevisligen har hon hittat en kille som också gillar Potter.
Det finns alltså tre av oss, ja det finns nog ganska många fler än vi som gillar killen med ärret i pannan och de allt annat än snygga glasögonen när jag tänker efter.
Det brukar ju vara Potter hysteri så det finns nog en hel del som gillar gänget från Hogwarts i ärlighetens namn.
I tio år har vi fått följa gänget med trollstavarna och filmerna har blivit mer och mer obarnvänliga vart efter åren gått. Men det är ju så att de som började följa Harry Potter har ju växt upp de med så det är väl inte mer än rätt.
Jag har läst alla böcker men kommer faktiskt inte i håg hur det slutar för det är så länge sedan jag läste den.
Faktum är att jag till en början vägrade att befatta mig med Harry Potter när böckerna började komma.
Jag ville vara den där bokmalen som vågade vägra Harry Potter.
När första filmen kom tittade jag på den och blev fast som genom ett trollslag.
Jag som både läst böckerna och sett filmerna vet ju att man bör vara något äldre för att förstå, inte bli rädd och gilla Harry Potter men en vacker dag kommer jag att introducera "Pojken som överlevde" och "Han som inte får nämnas vid namn" för både E och A.
 |
| Första filmen |
 |
| Sista filmen |
Det har hänt en del på tio år och det ser man inte minst på filmaffischerna.
Så i kväll när Kronprinsessan firas med pompa och ståt på Öland kryper jag in i biomörkret och avnjuter The End of an Era.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar