Det känns så himla bra att sakerna kommer till användning istället för att de kastas.
Jag känner mig verkligen inspirerad nu när jag hört hur mycket de behöver leksaker till barnen.
När de såg att det var ett litet piano med berättade de att det skulle göra succe för barnen älskar att uppträda för varandra.
Det är så mycket mer jag skulle vilja göra för att hjälpa. Det är så kul att träffa några eldsjälar som verkligen bryr sig och blir glad för det lilla vi kan bidra med.
Jag skämmer bort mina barn, jag vet det och helt ärligt så kommer jag att fortsätta med det. Jag har ju insett att jag gillar för mycket när E önskar sig något och blir jätteglad när han får det. Missförstå mig rätt här, det är inte så att jag köper saker till han hela tiden men det blir lätt en födelsedagspresent eller en julklapp mer än vad vi hade tänkt oss, eller en spontanpresent lite då och då. A får inte särskilt mycket saker just nu för han bryr sig ändå inte utan är lika glad att få saker efter E. Men jag vet att det kommer en dag då han också önskar sig saker och lika säkert vet jag att jag kommer köpa till han också, han ska inte behöva ärva precis alla leksaker. Då anser i alla fall jag att det är bättre att skänka bort lite leksaker när det svämmar över och barnen tröttnar. Och visst dövar det mitt samvete för att jag köper saker till barnen men det är väl bättre det att det kommer till nytta någon annanstans än att jag slänger det i hemlighet för att ingen ska märka att jag skämmer bort mina barn. Jag skulle aldrig tolerera att vi går in i en leksaksaffär och E börjar skrika, gapa och härja för att han inte får en leksak, då har bortskämdheten nått en nivå som jag inte tycker är okej. Så är det absolut inte och då tycker inte jag att det är något fel att handla om man har möjlighet till det.
Jag tycker dock att det är viktigt att hjälpa andra som inte har det lika bra och det gör jag genom att ha ett fadderbarn via Plan och skänka leksaker till Project Playground och läsa Calle Schulmas blogg.
Om någon tror att jag enbart gör det för att rättfärdiga mitt eget konsumerande så får det stå för dem, jag vet att det inte är så. Jag gör detta för att jag bryr mig och som jag tjatat om tidigare "Ingen kan göra allt men alla kan göra något". Jag kommer aldrig att be om ursäkt för hur jag har det eller för vad jag handlar men jag kan åtminstone bidra med saker istället för att de slängs och dela med mig av det jag har.
Nu har jag aldrig fått sådan kritik men det har förstås Anitha Schulman fått på sin blogg för att hon skrev ett inlägg. Jag tycker det är synd att en person får kritik för att hon bryr sig men det är väl tyvärr så när man berör så många läsare. Jag tycker det är bra att hon skriver för då kanske fler får upp ögonen och gör det lilla som faktiskt spelar roll i slutändan och det är väl det som är huvudsaken. Det handlar inte om vad man har utan hur man är och att man bryr sig om sina medmänniskor. Ibland känns det som att man får inte göra saker för sig själv men man får inte göra saker för andra heller för då tyder det på falskhet och är bara något man för för att rättfärdiga sitt eget beteende. Överanalyserar man inte lite väl mycket då, varför måste man alltid tro att det finns en baktanke med allt. Kan det inte vara så att folk faktiskt både kan tänka på sig själv och bry sig om andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar