lördag 18 juni 2011

Anna och Tystnaden

Jag har packat i hop min familj som precis har gett sig iväg. Kvar blev bara ljudet av Nallepuh´s sjungande röst då någon sprang över en leksak i sin iver att komma ut genom dörren.
A´s satt i sitt babyskydd och skrattade med sin Hoppsan tryggt i famnen, E gav mig pussar och kramar medan han ivrigt berättade att de ska åka och fiska hos morfar. M klädd i golfkläder, piké och svarta byxor. Jag sa att han kommer bli jättevarm i svarta byxor, han svarade att han hade andra med sig. När jag stod i vårt sovrumsfönster och vinkade hej då slogs jag av tanken att M glömt sin telefon. Ska jag ringa den, men vad gör jag om den ringer här hemma då kan jag inte kontakta han för att säga att telefonen är kvar hemma. Mitt i mina tankar så tittar M upp och vinkar, jag kunde då forma handen som en telefon mot örat och peka på M som nickade och jag blev lugn igen. Vad kan jag säga är man mamma så är man, är man hönsmamma så är man värre. Jag tar min tillflykt till bloggen och skriver några rader för att jag inte ska grabba tag i telefonen, ringa M och säga - Vi struntar i det här, kom hem. Tjejkväll kan man väl ha någon annan gång, herregud barnen växer väl upp och flyttar hemifrån. Något måste jag väl ha att göra då också.
Jag vet ju att det bara är min separationsångest som pratar. Jag har längtat som en galning efter den här dagen. Jag behöver en kväll med prat skratt och vin utan avbrott från något. Jag behöver nog det mer än mina barn just idag i alla fall. Men jag är en hönsmamma och kommer nog alltid att vara. Mina tankar vandrar till det jag packat ner, borde jag tagit ännu ett par byxor till A, han kan ju ställa till med bajsfest flera gånger om dagen om det vill sig illa. Men troligen så räcker det med de två jag packade ner, och så har han ett par i skötväskan, han har ju ett par på sig också. Fyra par bör väl räcka, de kommer ju hem i morgon. Men maten då, räcker verkligen den, tänk om han slår till med att äta exceptionellt mycket just nu. Jag har till och med givit M direktiv om hur de bör sova för att det ska vara bäst och alla får sova så mycket som möjligt.
Det är fel på mig jag vet.....

Därför bestämmer jag här och nu att jag släpper allt annat än mig själv och min tjejkväll.
Nu ska jag passa på att njuta av ensamheten och att kunna göra saker med vetskapen att jag inte blir avbruten av att någon ska ha lunch eller att en blöja ska bytas.
I kväll korkar vi upp champagnen och käkar snittar i solen på balkongen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar