Vi hade kupe och det var klockrent, jag kommer aldrig att åka över utan kupe igen.
Gott om plats för bara oss, ingen stress upp från bildäck för att hinna få bra platser. Vi kunde gå ut på däck tillsammans för ingen behövde stanna och passa bagaget. När sedan A fick psykbryt av trötthet och maxtestade lungkapaciteten var det skönt att ha lite privacy.
Han var så trött att han förmodligen hade somnat om han bara hade vett nog att slappna av i fem sekunder. Det hade han inte utan vred sig som en mask med tarmvred och det krävdes en rejäl urladdning för att han skulle somna. Ett tag var jag frestad att gå upp till restaurangtorget och auktionera ut han, men med tanke på hur han lät hade jag nog inte lyckats något vidare. Han hade nog sabbat matsmältningen hos de flesta.
När han sedan plötsligt tystnade, lade ner huvudet mot mitt bröst, darrade till och drog en djup suck, slöt sina ögon när jag sakta drog läpparna över hans panna och somnade, då är allt förlåtet. Det är inte ofta jag får sitta och mysa med ett sovande barn och jag njuter av varje sekund trots att både arm och rumpa somnat ungefär samtidigt som A.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar