Det gick inte fort kan jag lova och flåsade som en hund gjorde jag.
Jag hade tänkt ta en bild när jag kom hem men det är alldeles för förödmjukande.
Helt ärligt såg jag ut som ett stoppljus i fejjan. Hade jag mött någon bil är jag tvärsäker på att de slagit på en tvärnit.
Jag hade aldrig trott att jag skulle klara det men med September sjungandes i öronen så plockade jag fram min vilja av stål. Lite genant är det att bli så till sig för 3,5 km men det Ä-R mycket för mig. Jag avskyr att jogga och är riktigt dålig på det.
Heja, Heja, mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar