Något som aldrig inträffat i Svensk historia, ja inte i någon historia över huvud taget.
Jag har inte gröna fingrar, jag har så långt i från gröna fingrar någon kan komma. Jag dödar blommor, jag borde spärras in, blommor darrar i min närhet.
I somras fick jag en paprikaplanta av min mamma. Jag vet inte varför jag tog emot den för jag hade verkligen ingen förhoppning om att den skulle överleva, än mindre förära mig med en paprika.
Jag menar tänk er själva, om ni blir misshandlade vill väl inte ni skänka misshandlaren frukten av er.
Här är min paprika planta..... Jag kallar henne Petronella...
Ser ni!, SER NI! Petronella håller på att föröka sig för min skull. Det hänger små Paprika bebisar i hennes sköra små grenar.
Jag ska ta så bra hand om Petronella och hennes små barn, jag ska köpa jord och plantera om Petronella så att hon får mera space. Jag ska vattna Petronella när hon är törstig och skydda henne mot kyla.
Jag ska inte svika henne... Jag ska klara det här.
Ni ska få se..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar