Nu är måttet rågat även för mig

Fårö är ett paradis på jorden. Naturen är underbar och stranden fantastisk.
Här har jag tillbringat en vecka i snitt per år de senaste femton åren, ja så länge som jag och M har hängt i hop i princip.
Under dessa femton år har jag sett ön exploateras mer och mer, säkert till många Ur-Gutars stora förtret.
Samtidigt är säkert många Fåröbor glada åt alla turister för de är ju till syvende och sist oss turister många lever av.
Jag personligen gillar många av nymodigheterna, strandkiosken som spelar musik och hyr ut trampbåtar.
Grillen som ligger i anslutning till stranden ger en utomlandskänsla som bara är härlig.
Strandrestaurangen med sin pool är ett bra komplement när det blåser för mycket på stranden och man vill äta något mer sofistikerat än Pizzan på Carlsson, som även den är fantastiskt god och helt i Fåröanda.
När de började ta betalt för parkeringen vid stranden höjde jag lite på ögonbrynen och tänkte i mitt stilla sinne att det kanske börjar gå lite väl långt nu men å andra sidan är det väl precis vad man kan förvänta sig och inte så konstigt egentligen. Ett lätt sätt att tjäna pengar helt enkelt.
När vi idag åkte till Fårö fyr för att fotografera såg vi precis innan vi kom fram en skylt om café.
Toppen var vår första tanke, de har öppnat ett café vid fyren var vår andra, det är väl mysigt var den tredje och där äter vi lunch var den fjärde.
Vi kommer fram och jag kunde inte dölja min förvåning när jag ser att det sitter skyltar om parkeringsavgift.
Det så kallade cafét var en liten kioskvagn där en bulle kostade 25 kr och de hade höjt priserna på GB glassen. Parkeringen var även den 25 kr och betalades i kioskvagnen, parkeringsavgift tar de minsann men att sätta upp en automat går inte. Vi blev bestörta, helt ärligt blev detta för mycket för oss. Nu är måttet rågat även för mig som är öppen för förändringar. Ska man inte kunna göra något, njuta av naturen någonstans utan att bli rånad på kuppen. Det är inte pengarna i sig. Jag hade förmodligen inte reagerat som jag gjorde om det inte vore för att jag i alla år besökt Fårö fyr utan att behöva betala parkeringsavgift.
Vi betalade parkeringsavgiften, gick ner till vattnet, kastade lite macka, klättrade på stenarna, väntade på att alla tyskar skulle kliva ur vår familjebild och sedan åkte vi därifrån utan att äta, besvikna för att vårt fina ställe blivit besudlat av penningakåta affärsmänniskor.