Min förstfödde är ute på eget äventyr

Här är E redo för att åka ut till mormor och tillbringa helgen där.
Förra gången vi var där var han så ledsen när vi kom hem för att han ville vara mer hos mormor så det bestämdes att han ska vara där den här helgen.
Vilket passar oss ganska bra för vi har en hel del fixande att ta tag i här hemma såsom spackla och slipa vägg, storstäda och göra balkongen fin så att vi kan tillbringa våra kvällar där nu när M har semester.

Vi skjutsade ut vår älskling och så här glad är han när han vinkar hej då till mamma och pappa.

Förra gången vi var hos mormor fick vi med oss en ram som hon ville att vi skulle fylla med kort och det gjorde vi.

Så här blev resultatet...

Jag avslutar med en bild på mitt minsta charmtroll sittandes på gräsmattan hos mormor i sin nya fina sjömansdräkt. Kan man annat än smälta så säg?

Att sedan charmtrollet precis bajsat ner hela sin fina dräkt är en annan sak, M går just nu och muttrar och känner sig lurad för att jag lämnade över A till han, Moahahahaaaaaa

Vilken tråkig inköpslista

Jag håller på med en inköpslista för att jag inte ska glömma något när vi åker och handlar sedan.

Kaffe
Toapapper
Hushållspapper
Tandkräm
Duschcreme
Tvål
Blöjor
Välling
Mjölk
Barnmat

Har ni sett på maken till tråkiga lista någon gång.
Kaffe som är ett livselexir är det enda som känns lite roligt och barnmaten till A känns okej också eftersom att jag ändå gillar att botanisera bland burkarna.
Nä så här kan vi inte ha det, jag måste hotta upp den här listan lite innan vi åker och handlar.
Kanske någon god chokladbit till det där kaffet.

It all ends here

Nu har jag friskat upp minnet genom att se Harry Potter och Dödsrelikerna del 1och är redo för den stora finalen i kväll.
Heron City med Madde och Freddan. Det är inte lätt att hitta någon som vill gå och se HP filmerna och efter tio år har jag lärt mig att syrran är den enda som också vill se dem och bevisligen har hon hittat en kille som också gillar Potter.
Det finns alltså tre av oss, ja det finns nog ganska många fler än vi som gillar killen med ärret i pannan och de allt annat än snygga glasögonen när jag tänker efter.
Det brukar ju vara Potter hysteri så det finns nog en hel del som gillar gänget från Hogwarts i ärlighetens namn.

I tio år har vi fått följa gänget med trollstavarna och filmerna har blivit mer och mer obarnvänliga vart efter åren gått. Men det är ju så att de som började följa Harry Potter har ju växt upp de med så det är väl inte mer än rätt.
Jag har läst alla böcker men kommer faktiskt inte i håg hur det slutar för det är så länge sedan jag läste den.
Faktum är att jag till en början vägrade att befatta mig med Harry Potter när böckerna började komma.
Jag ville vara den där bokmalen som vågade vägra Harry Potter.

När första filmen kom tittade jag på den och blev fast som genom ett trollslag.

Jag som både läst böckerna och sett filmerna vet ju att man bör vara något äldre för att förstå, inte bli rädd och gilla Harry Potter men en vacker dag kommer jag att introducera "Pojken som överlevde" och "Han som inte får nämnas vid namn" för både E och A.

Första filmen

Sista filmen

Det har hänt en del på tio år och det ser man inte minst på filmaffischerna.

Så i kväll när Kronprinsessan firas med pompa och ståt på Öland kryper jag in i biomörkret och avnjuter The End of an Era.

Det finns en första gång för allt

Idag har pottan använts här hemma för fösta gången.
Det kissades i den och vi fick tömma den i toaletten.
Som vi har pratat och visat, vi har använt piska och morot, lockat och pockat för att denna potta ska bli invigd.
Ni kan säkert förstå hur snopet det då känns när den för första gången används............................

av A.

Så här var det.......
A fick krypa omkring i bara mässingen för att lufta sin lilla rumpa som har en tendens att bli röd mellan varven när det är så varmt + att han som bekant har en förkärlek för att göra nummer två så vi måste tvätta i tid och otid. Hur som helst så fick han alltså vara nude och jag satte han på pottan för att han är så förbaskat söt när han sitter där. Jag gör det också lite för att E ska se att pottan inte är någon big deal egentligen. En tanke slog mig när A satt där att det vore lite kul om han kissar på pottan så E ser att det är okej att göra det. Jag menar A har ju ingen hang up på pottan och han gör det han ska när han behöver göra det oavsett var han är någonstans. I blöjan, på golvet eller i badkaret spelar liksom ingen roll för han så teoretiskt sett skulle han ju lika gärna kunna skvätta lite i pottan. Jag satte på vattenkranen som en liten hjälp på traven och så stod jag där några sekunder innan jag kände ungefär så här.
Vad håller jag på med egentligen, jag kan väl inte pott-träna den lilla för att den stora som egentligen ska tränas ska förstå att det inte är farligt att gå på pottan. Nä det orkar jag verkligen inte göra, det får gå på något annat sätt helt enkelt.
Jag lyfter upp A och vad får jag se om inte KISS, jag visade E och han ville genast hälla ut det vilket han fick vara med och göra i toan.
Om det hjälper eller ej det vet bara E och han/hon där uppe om det finns någon men jag fick i alla fall på E hans nya Blixten kalsonger och det är ju alltid något.

Jag vet att jag inte ska haka upp mig på det här med potteriet men jag gör det ändå. Det känns som att ALLA blir torra utom E, det finns snart ingen som har blöja längre, jo det finns nog många iof men inte i hans ålder. Jag vet ju att E är en sådan som inte gör något innan han behärskar det, han var inte det minsta intresserad av att gå förutom en dag då gick han bara och bra också. Så har det varit hela hans liv.
Men jag blir ändå så STRESSAD och FRUSTRERAD.
Jag menar hur svårt kan det vara egentligen, jag begär ju inte att han ska uppfinna botemedlet mot cancer, bara kissa på pottan. Det är så svårt att veta hur man ska göra för jag vill pusha han men inte pressa han.

Ja ja det är väl bara att vänta och se

Så här ser i alla fall lilltrollet ut när han sitter på pottan, han tycker åtminstone att det är kul.

Och så var det det här med middagen igen

Jag är så trött på att hitta på vad vi ska äta till middag. Jag är inte sugen på något och i de fall jag blir sugen på något så saknas det en massa grejer till det och jag orkar inte ta mig i väg och handla. Faktum är att jag inte ens orkar be M handla på vägen hem så trött är jag på middagsmat.
I kväll blir det pannkakor för det är det som kräver minsta möjliga engagemang från min sida och minsta möjliga engagemang är allt jag orkar uppbringa just nu.
Jag hade väl aldrig trott att jag skulle vara i så stort behov av semester från ja vadå semestern eller.
Nä det är verkligen ingen semester att vara hemma med barnen. Inte för att de är jobbiga utan mer att ha allt ansvar själv. Byta blöjor, laga lunch, plocka leksaker underhålla och se till att ingen slår sig sönder och samman.
Egentligen är det ganska mysigt men just nu är jag bara så trött och saknar helt engagemang att göra något alls. Jag längtar så till M får semester så vi kan vara tillsammans hela familjen och dela på sysslorna och hitta på lite saker utan att behöva planera in i minsta detalj och packa i två timmar innan för att bara åka till bvc eller till Prisextra och handla.

En helt vanlig måndagkväll

Det var en gång en liten pojke och hans far. Fadern började nynna på en sång varpå den lilla pojken utbrister "Den där sjunger Lotta i sin Mikrofon" medan han ler med hela ansiktet.

Mycket riktigt var det just Sommar på Liseberg som den nu häpne fadern hade nynnat på.

Fråga mig inte varför han valde just den sången när han fick ett plötsligt infall att brista ut i nynn medan han bytte blöja, kanske för att det är en skitlåt, vad vet jag det förtäljer inte historien.

Var E fått sin förkärlek för Lotta och Sommar på Liseberg har jag absolut ingen som helst aning om men så här kan det se ut hemma hos oss en helt vanlig måndag kväll i juli månad.

Den har kommit

Min One Piece
Jag stod på balkongen och så kom han då gående min kära M med ett paket i handen.
I en hel vecka har jag följt min mysoverall på sin väg från Norge och i morse klockan 03:35 scannades mitt paket i Rosersberg, då kände jag att den var nära.
När jag satt på bussen med barnen i dag såg jag en DHL bil och instinktivt kände jag att det var just den bilen som lämnat mitt paket.
När sedan M kom med ett paket i handen var cirkeln sluten, min sparkdräkt för vuxna har kommit hem.

Med en sådan här behöver man ingen
skämskudde när
det är jobbigt på tv.