"Nu stoppas fritt vårdval för blivande mammor", är en annan.
"Patienthotellet lockar mest när blivande mödrar väljer förlossningsklinik" står det - No shit Sherlock säger jag.
Därefter står det " Vården är däremot densamma på alla BB, enligt landstinget". - I don´t think so säger jag och det var just det där sista jag hakade upp mig på, "enligt landstinget".
Vem kan bli förvånad över att blivande mammor, och pappor också för den delen för jag tror ändå att de flesta pratar igenom var de vill föda någonstans.
Det är så himla mycket prat om att pappan ska vara delaktig och föräldraledigheten ska delas och det ena med det tredje men innan ungen är född är det bara mamman hit och mamman dit.
Man är ju två hela vägen även innan, och visst är det mamman som drar det tunga lasset, bokstavligt talat men ändå.
Klart man vill föda där det finns plats för pappan att stanna kvar efteråt, det är ju rent grymt att det första som händer när man blivit en familj är att man blir splittrad.
-Hej, grattis du har blivit pappa dörren är där och du är välkommen tillbaka i morgon...
- Grattis nyblivna mamma, oj är du lite trött efter förlossningen. Det är bara att ta nya friska tag för nu ska du vara själv den första natten med din nya lilla kompis här. Det kommer gå bra det faller sig naturligt att vara mamma.
Hell yeaa! men kanske inte de första 24 timmarna.
Min största skräck inför att E skulle födas var inte smärtan, utan att M inte skulle få stanna kvar.
Det var på håret att vi skulle bli igångsatta och då hade vi hamnat på Huddinge istället för BB Stockholm och då hade den största sannolikheten varit att M fått åka hem efteråt.
Det var min allra största skräck och jag mådde dåligt för det. Så ska det ju inte vara, jag ska vara rädd för smärta och för att det borde vara helt fysiologiskt omöjligt att klämma ut en melon genom ett hål lika stort som en citron samt rädsla för att spricka ända från Ystad upp till Haparanda.
Det är så det ska vara, hur bra känns det när man kämpat i 7 år för att få ett barn och så ska pappa inte få vara med den allra första tiden även om det bara är några timmar.
För att inte tala om skräcken att vara ensam med den här lilla krabaten.
Vi ville båda vara med hela tiden även när A föddes fast det var andra barnet. Det är så omtumlade att få barn och så mycket känslor.
När det är andra barnet kanske inte alla pappor vill eller kan stanna kvar pga. av att det finns ett barn hemma också men det ska vara det som styr och inte att det inte finns plats för pappan.
Dessutom kan en förlossning vara rätt tuff för en pappa också även om den inte är det rent fysiskt och så plussar man på alla känslor på det och så sätter sig den trötta nyblivna pappan i bilen och kör hem.
Det är ju näst intill en trafikfara, eller det ÄR en trafikfara.
Det finns så klart olika syn på det och alla kanske inte vill stanna och alla kanske inte är supertrötta och med det en trafikfara etc, etc men jag tror att de flesta i alla fall förstagångsföräldrar vill vara med på BB hela tiden tillsammans.
Dessutom tror jag inte att vården är densamma överallt, inte efter vad jag har hört i alla fall och det påverkar naturligtvis också.
Jag är i alla fall glad att jag fick båda mina barn på det bästa BB som finns nämligen BB Stockholm.
Är ju lite partisk förstås eftersom att jag inte fött någon annanstans, det finns säkert fler bra men jag gillade det med E och hade därför inga planer på att vara någon annanstans när A kom. Som tur är fick jag plats där och slapp fundera på hur jag annars skulle forcerat mig in.
Nog om det nu ska jag sluta svamla och baka cupcakes istället.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar