Otack är världens lön....

För att få min bild av den historia jag nu ska berätta så måste jag ge er lite fakta så som att Mattias är bortrest. Han är i LA, åkte i fredags och kommer hem på fredag. Borta en hel vecka alltså. En vecka där jag tar hand om barnen när de är sjuka, ger dem mat, badar dem, nattar dem osv. osv. ni fattar.
Jag har jouren på hotellet helt enkelt.

I kväll kom Alex in med en alldeles säregen purken min och berättade att han inte fick låna Pojkens bil. Vem denna Pojke var förtäljde inte historien men det var i alla fall en Bobby Car som Alex ville åka på, och som det curlade barn han är så tyckte han uppenbarligen att jag skulle fixa det.
Jag försökte så pedagogiskt jag kunde att tala om att det ju är Pojkens bil och att han får bestämma vem som åker på den och vill han inte låna ut den så vill han inte. Det är ju ett dilemma det där för jag säger ju alltid till mina barn att de ska låna ut sina grejer och så samtidigt säger jag att den som äger saken bestämmer. Lite tvetydigt jag förstår ju det men i alla fall, summa sumarum jag går inte ut och "fixar" bilen till Alex varpå han blir ännu surare. Jag kommer nu att citera min yngsta son (som by the way typ sover på min rygg varje natt, bara ännu ett litet tecken på min uppoffring).

 - Nu ska jag ringa Pappa och han kommer att bli jättearg på dig när han kommer hem.
 - Han kommer att komma hem och sätta dig i fängelset.
Slut citat

Nä men jag känner mig oerhört uppskattad här hemma........

 

Det är ju tur för dem att de är så förbaskade söta och älskade för de kommer undan med mycket tack vare det. Men det är ju tur att han inte har en egen telefon för det skulle kunna bli dyrt eftersom att han hotar med att han ska ringa Pappa varje gång han inte får som han vill.