Jag tog det stora steget att byta jobb, eller i alla fall så tog jag steget att byta tjänst, jag är kvar på samma företag. Det är dock ett stort steg för mig som varit på samma ställe väldigt länge, tio år. På tio år rotar man sig ganska väl.
Jag började i september och har således fått prova på ett tag och trivs jättebra. Det var verkligen rätt beslut att söka sig vidare mot nya utmaningar.
Vi har flyttat också, sedan 4 december bor vi på nytt ställe och det är kanon. Det är en hel del fix som kvarstår men var sak har sin tid. En och annan flyttkartong lär väl stå ouppackad om ett år också. Finns alltid några lådor som blir över. Egentligen borde man kasta dem utan att ens titta i dem när de har gtått en viss tid. Det lär inte hända men idén är god.
Elias har börjat skolan och det är stort, förmodligen större för mamma än för barn har jag insett. Bara det faktum att min lilla bebis inte alls är en bebis längre, och faktiskt inte har varit det på ett bra tag är svårt att smälta. Det här med att märka kläder har plötsligt blivit något att ta på riktigt allvar. Det är ju ingen som håller ordning på sådant längre, eller det är ju meningen att barnen ska göra det själva men dem har ju vi föräldrar curlat sönder så det funkar ju inte. Alltså måste allt märkas ordentligt så att man kan plocka de kläder som tillhör Elias i upphittatlådan, eller så att man märker när han kommer hem med någon annans skor eftersom att alla barn har likadana kläder och skor.
Men han har lärt sig att både läsa och skriva och det är ju asgrymt. Jag blir imponerad hela tiden av det han lär sig, det är ju ändå "bara" förskoleklass.
Vad har hänt med familjens minsting då, jodå han har blivit rumsren, bara en sådan sak. Inga mer blöjor är en milstolpe. Han är fyra år och envis som få, testar gränser och bryter i hop av en tillsägelse. Om han inte bryter ihop lämnar han ofta rummet med följande kommentar - Nu går jag härifrån för det finns monster här. Det tog faktiskt ett tag innan jag kom till insikt att det är mig han menar när han säger så. Han är ju ärlig i alla fall. Men lika ofta vill han gosa och jag försöker suga i mig så mycket som möjligt av det eftersom att tiden flyger och rätt som det är så vill han inte gosa med mamma längre.
Jag har för avsikt att uppdatera bloggen lite oftar nu, jag hoppas verkligen att jag ska få till det inslaget i mitt liv för det betyder mycket för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar