Hur som helst så var jag på ett Zumbapass idag och det är ju så himla kul. Läraren var ju hur skön som helst. Lång och gänglig med en vit smurfmössa och minimala rosa shorts. Det var sådana där shorts där man faktiskt blir lite orolig på riktigt att man ska få se mycket mer än man vill se. Hans entusiasm var ju dock smittande måste jag säga. Dessutom ballade han ur i bland och dansade loss vilket inte gjorde så mycket för då känns det ju inte lika jobbigt när man själv inte hänger med. Det var ungefär som jag skulle kunna tänka mig att en personalfest på en kokainplantage i Colombia går till. Ni vet alla dansar och släpper loss till musiken helt utan hämningar.
Jag tycke ju att jag borde klara det där bättre. Jag menar jag har ju faktiskt dansat en del i mina dagar. Att det snart är 20 år sedan borde inte spela någon roll tycker jag men ändå så verkar det spela roll när jag ser mig i spegeln.
Det är också kul att observera de som är där. Det finns nästan alltid någon som är lite småkär i läraren och gärna tar ut svängarna lite extra fast i just det här fallet blev det lite mer som myrslokarnas parningsdans. Personligen hade jag blivit väldigt störd av det extremt långa örhängena hon hade fladdrandes i öronsnibbarna men så är ju jag lite bekväm av mig förstås.
det finns också gänget som gärna tittar lite extra, klappar sina händer och utbrister fnittriga läten när instruktören skakar loss sin fasta lilla stjärt i de minimala rosa shortsen. Inte så att jag klandrar dem egentligen, han såg rätt bra ut men lite värdighet vill man väl ändå ha tänker jag.
Men summa sumarum så har jag ändå tränat, det var kul och jag tror att jag kanske kommer gå dit igen. Det är ju mer min stil att vara betalande stödmedlem eftersom att jag i grund och botten är rätt lat men jag ska göra ett halvhjärtat försök i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar