Bästa eller är det värsta

Stegtävlingen gör att jag går, går och går. Nu går jag med skavsår. Jag önskar att det var hälsotänket som driver mig men det är ju inte det. Detta är vinnarskalle och prestige. Inte snyggt men så är det. Får ju motion på köpet vilket är bra så det för ju ändå något gott med sig.

Luften gick ur....

Äntligen är lägenheten fotad!!
Det känns som att jag har druckit, ätit, andats och levt för den här fotograferingen i en månad. Nu är här så avskalat som det kan bli. Vi kommer hitta saker på de konstigaste ställen under lång tid framöver. Mattias blev lite förvånad när han hittade strykjärnet i skafferiet. Jag funderade till och med på att gömma kaffemaskinen i diskmaskinen. Jag löste det på annat sätt dock. Jag köpte fantastiska tulpaner till soffbordet och härliga orkidéer till fönstret. Fick dock stödlåna två från snälla grannen när jag tänkte om och flyttade runt lite. Jag gick vilse när jag köpte blommor på plantagen. Hela stället var som en gigantisk labyrint. Det är mycket att tänka på vid fotning, som att vända bort Djurgårdsmärket från Alex stenfotboll. Vill ju inte att någon hängiven supporter till ett annat lag ska rata lägenheten. De förstår helt enkelt inte bättre ;-).

Nu ska jag se om jag kan få barnen i säng. Jag är också nyfiken på om Alex har kissat en pöl på sitt golv. Försöker att få han rumsren men det går så där.

På återseende!

Gå, Gå, Gå.......

Vi har precis startat en stegtävling på jobbet. Syftet var att höja oss ett snäpp. Frågan är bara om det plockar fram det bästa eller det värsta i oss. En tävling är alltid en tävling.
Jag har faktiskt redan blivit bättre. Jag har inte åkt hiss på hela veckan, bara traska trappor. Jag har gått hem från tunnelbanan istället för att ta bussen. I dag gick jag till tunnelbanan och sist men inte minst blev det en löprunda i går. Allt detta ledde till stax under 14 000 steg i måndags och strax under 20 000 i går. Känns bra det här. Gäller bara att hålla i det.

Vad säger man...

Ännu en dag i Guldrus. Inte lika gastkramande som i går utan mer överlägset. Det var ju en underbar syn när Hellner åker in på stadion med flaggan i handen. Det var lite mer rofyllt än i går och jag har inte lika ont i halsen. Vilket OS, vilket flyt. Man måste bara älska't.
Prisutdelningen var ju magisk även den. Att se svenska flaggan i mitten och höra nationalsången är berusande. Självklart grät jag. Ser fram emot det i morgon igen.

Bragdguld

Jag får aldrig nog av dessa bilder. Vilket lopp, vilken bedrift, vilka brudar och framförallt, vilken jäkla furie hon är Charlotte Kalla. Min stegräknare registrerade 2 aktiva minuter och så rätt den hade. Jag hoppade, jag stakade, och som jag skrek. Barnen tittade på mig som att jag hade förlorat det lilla förstånd jag hade kvar. Vinnarskallen tog över till 100%.
Jag blev helt slut. Hjärtat pumpade nästan ur bröstet på mig och tårarna rann. Det var att jämföra med ett maxpulstest. Efteråt säger Elias - Mamma, alltså förlåt, men du grät. Jag är ju en känslomänniska ut i fingertoppen och detta gick rakt in i mitt hjärta. 25 minuter efter när Kalla gick ut på sista sträckan och jag kan erkänna att jag inte trodde hon skulle klara det, men det gjorde hon. Den bedriften går till historien. Sjukt bra av alla tjejer förstås, men Kalla är enorm.
Hatten av och ett stort grattis till hela Svenska skidlandslaget! I morgon bänkar vi oss klockan 11:00 och hejar fram grabbarna.

Valentins namnsdag

Enya i högtalaren, bubbel i glaset och lite ljus. Jo men visst!

I Löv It

Tråkig

Just nu är jag tråkig. Vi har mest rensat, rensat, kastat, rensat, städat hela helgen. Söndagen var slapp för hela slanten. Orkade inte ens laga mat så det blev Foodcourt. Nu är jag trött, har lite ont i magen. Som jag sa, tråkig. Just det, jag ska jobba lite nu. No Glamour what so ever, tråkigt.

Meeen, för att vara lite positiv. Vi har valt inredning till nya boendet och det är tummen upp.