Vad säger man...

Ännu en dag i Guldrus. Inte lika gastkramande som i går utan mer överlägset. Det var ju en underbar syn när Hellner åker in på stadion med flaggan i handen. Det var lite mer rofyllt än i går och jag har inte lika ont i halsen. Vilket OS, vilket flyt. Man måste bara älska't.
Prisutdelningen var ju magisk även den. Att se svenska flaggan i mitten och höra nationalsången är berusande. Självklart grät jag. Ser fram emot det i morgon igen.