Men så tänker jag så här. Varför ljuger vi för våra barn om tomten, varför bygger vi upp den illusionen. Det är ju knappast för att vara elaka. Åtminstone jag gör det för att det är en ganska trevlig illusion. En magisk illusion om önskningar och att få dem uppfyllda. Tids nog blir det så stora att det inte längre tror på tomten. Då är de också så stora att de vet om att världen kan vara en ganska grym plats att leva på. Att alla inte har det lika bra och att alla människor inte är snälla mot varandra. Tyvärr kommer den tiden fortare än man önskar och därför tänker jag fortsätta att ljuga mina söner rakt upp i nosen så länge jag kan. Under vår gran kommer det att ligga ett paket som är från tomten, rätt eller fel men så blir det.
Nu är inte jag en förespråkare för att ljuga så där till vardags men om jag spinner vidare lite på det här som kallas vita lögner. Många tycker nog att en lögn är en lögn oavsett och det är fel.
Jag tycker nog att man måste se till varför man ljuger. Ta följande hypotetiska scenario som ett exempel. Jag kommer till jobbet och träffar en kollega som har klippt håret i en ny frisyr. Kollegan är supernöjd och frågar vad jag tycker. Om jag tycker att det är jättefult, ska jag säga det då? Eller ska jag säga att det är snyggt och att det klär henne eller något annat som egentligen inte är sant.
Vilket gör henne gladast tror ni? Gissningsvis inte det ärliga svaret om att jag personligen inte tycker att hon ser klok ut. Vad vinner jag på att vara ärlig i en sådan situation. Mår jag bättre av det, nä knappast. Mår hon bättre av det, skulle inte tro det. Men den vita lögnen förutsätter ju att du håller det för dig själv för annars är det ingen vit lögn med syfte att inte såra, då känns det som att det bara en lögn.
Jag tror nog att ärlighet varar längst men jag tror också att en vit lögn då och då inte skadar.
Å andra sidan, finns det några bevis för att tomten inte existerar??
Ho Ho Ho.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar