Nu börjar det...

Jag skrev ju om att vi hade besök av en mäklare i måndags. Jag skrev då att det ännu är ett bra tag till försäljning.
Glöm vad jag sa...

Vi bokade nytt boende för mer än två år sedan. Inflytt var planerad till Q1 2015.
Det kändes som en evighet när vi bokade.
I tisdags fick vi veta att inflytt är i november........... 2014
DET ÄR JU I ÅR!!!

Plötsligt är det ingen evighet kvar. Plötsligt känns det stressigt istället.
Alla valen ska vara klara den 7 mars. Det är ju för bövelen bara 5 veckor dit och man hade kanske kunnat kunnat förvänta sig lite längre framförhållning när man bokade tre år i förväg.
Inget att göra åt nu dock, det är bara att fokusera.
Köksluckor, kakel, klinker, golv, innerdörrar, vitvaror, färgen på väggarna, badkar, dusch, bänkskivor, handtag etc. Det är ju inte så mycket..


Vi var i väg och kikade på lite tillval idag och det känns ändå ganska bra. Fast det kan nog bero på att jag inte riktigt fattat ännu att det är dags.

Efter helgen kommer jag kanske att känna mer så här....

Barnen får åka till morfar i helgen för vi måste fixa här hemma också. Nu blir det plötsligt fotografering av lägenheten om två veckor istället för om två månader och vi har en del att fixa.

Jag säger ju det....

Det är en farsot som inte är att leka med. Det är att jämföra med Digerdöden på 1300-talet.
Ja förutom att den pesten tog död på halva Europas befolkning förstås. Det gör ju inte Galna kräksjukan. Men ändå, den är vidrig.

Läs här Lyxkryssning som slutade i kräkfest

Karma is a bitch....

När jag hämtade barnen i dag så gick vi som vanligt in för att hämta Hoppsan. Hoppsan har ju varit med ett tag nu och blir man snuttad på, slängd överallt, tappad från biltak, glömd, gömd, släpad i grus , snö och slask så blir man lite sliten. Hoppas börjar bli ordentligt sliten nu.
Men jag hade aldrig förr sett att han höll på att tappa huvudet, det var nytt.
Jag förklarade för Alex att han fick vara försiktig med Hoppsan nu eftersom att han höll på att bli Huvudlöse Hoppsan. Något sade mig att han inte skulle vara lika uppskattad utan huvud.
Jag visade det för Mattias lite senare på kvällen och han tittade på mig och förklarade vänligt att det var mitt fel. Tydligen så klarade inte Hoppsan att jag dängde han i bordet upprepade gånger under gårdagskvällen. Jag hade glömt bort att jag tog ut en del av den frustration jag kände över att min yngsta son valde att förvandla sig till ett monster just precis vid middagstid på stackars Hoppsan. Just då kändes det som ett bra alternativ.
Nu undrar ni förstås varför jag berättar det här.
Här kommer förklaringen.

I går kväll när jag satt och tittade på Revenge på tv så kände jag hur något bokstavligen växte i mitt öga. Det gjorde ont som attan och var extremt obehagligt.
Jag kikade i spegeln och såg en liten röd bulle på kanten av ögonlocket.
När jag vaknade i morse fick jag mig en chock, den jäkeln var kvar och det gjorde sabla ont och jag såg för jäklig ut. Den fortsatte att växa och nu ska jag berätta lite för er vad en Vagel i ögat är.

Saxat från 1177 Vårdguiden

Allmänt

På kanten av ögonlocken har man talgkörtlar, som mynnar ut vid ögonfransarna. En talgkörtels mynning kan bli inflammerad och då bildas en liten böld. 
Check på den

Symtom

En yttre vagel syns som en liten röd svullnad på ögonlockskanten. Ibland kan man se en gul prick i mitten. 

Check på den och att jag såg ut som Quasimodo i ögat. För att inte tala om att den växte rakt in i mitt synfält.

Behandling

Den inflammerade körteln brister ofta av sig själv och det brukar komma ut lite var och blod. 

Check på den också, och på tunnelbanan på vägen hem. Men så jättekul det var när jag kände att det började svida i ögat. Jag fick ta fram telefonen, slå på kameran, vända bilden och använda den som spegel för att se att det forsade var ur min vagel rakt in i mitt öga. 

Allt detta bara för att jag var lite omild mot Alex snuttefilt i går, kom igen liksom.

Det var ju bara att ta fram nål och tråd och börja tråckla. Det var det iof värt eftersom att Alex såg på mig som att jag var dagens hjälte och utbrast "Du har lagat Hoppsan". För en hantverkshandikappad person som jag känns det rätt bra.

Men för att återgå till vageln så hittade jag även detta på vårdguiden.

Så småningom skrumpnar vageln ihop.

Och det är det jag väntar på just nu. Än så länge har den inte skrumpnat och den stör mig enormt. Jag ska aldrig vara elak mot Hoppsan igen, jag lovar. Jag sydde ju faktiskt tillbaka huvudet igen.

Pustar ut...

Det känns som att jag har städat i ett och ett halvt dygn ungefär. Dra bort 8 timmars sömn och 8 timmars jobb så blir det 20 timmar. Dra bort lite moms på det så är vi ganska nära sanningen.
I går städade jag förrådet i lägenheten och det tog sina timmar kan jag säga men nu är det ordning där. Så bra ordning som det kan vara i ett förråd i alla fall. Jag städade även vår Walk in Closet så nu är den så fin den kan vara för närvarande. Det finns hur mycket som helst att slänga ut bland mina kläder och det ska jag göra så snart det är möjligt, helst till helgen men jag får se om jag orkar. Jag är inne i en släng, släng, släng fas just nu. Vi har gått ut med så mycket sopor att jag skäms. En hel massa till vårt soprum och så en hel massa till bilen som ska till tippen. Vi har några kassar som ska till Stadsmissionen och så har jag minst en kasse med barnsaker som jag ska ta med till en kollega på jobbet. Var kommer alla grejer i från!!!

I dag jobbade jag som sagt men efter det så städade jag lite till för vi hade en mäklare på besök. Det är fortfarande länge kvar till försäljning men vi vill vara ut i god tid, bilda oss en uppfattning får lite tips och råd på hur vi bör göra när vi gör om i Elias rum. Ska väggen stylas a la häftigt barnrum eller ska vi gå på det neutralt vita. Neutralt vitt var svaret och det var väl det jag var inne på själv också. Känns mest säkert faktiskt. Jag var säker på att hon skulle dissa min röda vägg med rosa rosor som jag har i köket men det gjorde hon inte. Hon tyckte den var häftig och livade upp men jag kunde kanske tona ner de rosa tillbehören. Host, host jag förstår inte vad hon menar.
Jag har ju bara en hel del rosa i köket, en del ljus, kuddar, blommor i vardagsrummet och typ hela lilla toaletten. Det är väl inte sååå mycket...
Hon har definitivt en poäng och det är väl därför vi anlitar mäklare. Vi måste ha någon som talar om för oss det vi egentligen redan vet i bakhuvudet men inte släpper fram.
Så nu har vi lite mer fix framför oss med målning av vägg, färdigställa Elias rum, sätta upp lite lister, fixa minigarderoben i hallen osv. osv.

Men det blir en annan gång och en annan historia.
Nu soffa och några avsnitt Revenge. Där snackar vi interna problem och intriger.

På återseende

Date med Sprallan

Bamse i Tjuvstaden

Snabba beslut...

Det finns många saker att göra när man är frustrerad. Bland annat kan man i ett icke noga genomtänkt ögonblick anmäla sig till Tjejmilen.

Jag har aldrig sprungit tjejmilen förut och jag tänkte att det kan få vara min morot i år. 

Eftersom att jag har sprungit halvmaran så borde jag ju klara tjejmilen tänker jag. Alltså nu pratar jag bara om det psykologiska. Att jag klarar det rent fysiskt är jag säker på för det handlar bara om träning. Nu har jag något som i alla fall borde motivera mig till träning. Jag är långt i från säker på ATT det gör det men det BORDE göra det.

Att loppet är på min bröllopsdag ser jag bara som en bonus. Jag kan ju se det som en motivation att komma i form så att jag kommer i min brudklänning igen. Jag vet faktiskt inte om den passar men jag utgår från att den inte gör det, det är ju trots allt 11 år sedan jag hade den på mig.

Så gör som jag anmäl er till Tjemilen så ses vi på banan.

På återseende!

Ny dag

Jag är på bättre humör nu. Jag blev på bättre humör i går kväll också efter jag hade ätit.
Även i dag är jag hemma och tokförkyld. Jag mår bättre i dag men inte så att jag bör vara på jobbet.
Alex är hemma i dag också. Han är på god väg att bli ordentligt förkyld så tanken är att vi ska förekomma detta men vi får väl se.
Det var väldigt veligt innan jag bestämde mig i morse att han får vara hemma. Det är så klart ett bra läge när jag ändå är hemma men meningen är ju att jag ska ta det lugnt så att jag blir frisk också. Dock är ju han ett enkelt barn, sätt en Ipad framför näsan på han så rör han sig inte förrän du tar den i från han. Inte så bra egenskap men kan komma väl till pass ibland.

Jag undrar hur man blir av med den här ständiga prestationsångesten, eller vad man nu ska kalla det. Nu när jag är hemma ser jag ALLT som jag skulle behöva göra hemma men tanken är ju som sagts tidigare att ta det lugnt så att jag blir frisk. Samtidigt har jag ångest över att jobbet hopar sig och jobbar därför lite också men åter igen, är man sjuk så är man. Det går liksom inte att styra över.
Hur ska jag få in det i mitt huvud?! I går var jag mer eller mindre däckad så då kunde jag inte göra mycket annat än ta det lugnt. Dock med stressen i bakhuvudet för den finns alltid där.
I dag är jag piggare, men det betyder inte att jag är pigg för det. Men då infinner sig det dåliga samvetet för att jag borde nog kanske jobba lite mer, fixa lite mer osv. osv.

VARFÖR ÄR VI SÅ!! Jag skriver vi för jag är helt säker på att jag inte är ensam med dessa känslor.
Varför är det sådana krav på oss själva hela tiden? Varför kan vi inte bara vara och släppa allt för stunden.
Här och nu är jag sjuk och då får allt annat vänta. Det kommer en dag i morgon också och då blir det nya tag.

Det mesta ordnar sig ju, det är ju inga värdsliga saker direkt. Det är ju inte så att allt står och faller med att jag viker ner mig ett par dagar, ingen är ju oumbärlig även om man gärna vill tro det.

På återseende