Vaknat på fel sida

Idag är en sådan där dag som inte känns så bra än så länge. Egentligen började det redan i går kväll.
Vi kom hem efter en sammankomst hemmas hos pappa och jag var aptrött. Jag hade planer på att bara slappa hela kvällen och när barnen var i säng skulle godispåsen åka fram och en bra film slås på.
Ööööhhhhhhhhhhhhhhhhh!! (Sådant där irriterande ljud när någon svarar fel i ett frågesportprogram på tv)
Barnen VÄGRADE att sova, A somnade kanske klockan nio och E halv elva, HALV ELVA!!!
Inte helt enligt mina planer kan jag lova men film skulle jag kolla på så jag såg på Bram Stokers Dracula till klockan var halv ett på natten. Det var lite nostalgi för jag älskade den filmen och det är ungefär vad jag klarar av i skräckfilms väg. Jag tror inte den skulle klassas som skräckfilm om den gjordes idag men för 20 år sedan var det en annan sak. Helt ärligt fick jag nästan hicka när jag gogglade och såg att filmen är gjord för 19 år sedan, time flyes.
Tillbaka till ämnet, jag hade tänkt mig en sovmorgon idag eftersom att det blev så sent i går och att min slappar kväll inte blev som jag hade tänkt mig. Sovmorgon fick jag på sätt och vis för efter att ha gett A välling vid halv sju så sov han till kvart över åtta och då hämtade M han in till oss. Han var lite gnällig och M gick upp med han. Jag låg kvar men hörde kaoset där ute för A var nu riktigt gnällig och E kom upp och ja det var inte riktigt harmoniskt kan man säga eftersom att A inte var på humör.
Det visade sig att det är A´s tur med feber nu, 38,9 låg tempen på.
Jag gick upp och klockan var ganska mycket så det var absolut ingen idé att ens försöka jaga lite mer sömn.
Det blir inte alltid som man tänkt sig men jag har ju ändå världens gosigaste barn så jag får vara nöjd med det.
Jag älskar den här bloggen för när jag nu har skrivit av mig så är jag mycket gladare, det och att E precis kommit in och sagt att han älskar mig.
Idag ska de dock sova i tid om jag så ska binda fast dem i sängen ;-).

Lilla Gos!

E dansar och sjunger till
"Äntligen sommar" med
Lotta Engberg
klockan är 22:15

TherMOMinator is back

E har feber igen, hög feber och då kommer TherMOMinator.
Hon springer likt en äggsjuk höna in i tid och otid med sin termometer och sticker in den i örat på den stackaren oavsett om han sover eller är vaken.
Jag undrar så varför hon måste veta tempen hela tiden. Vad spelar det för roll om den ligger på 39,0 eller 39,2 egentligen. Jag vet att hon är rädd för feberkramper men det är väl ändå inte jättetroligt att det inträffar (peppar, peppar). Faktum är att det bästa är kanske att han får sova ordentligt utan att någon stör han mitt i natten med att sticka en termometer i örat på han.
Gissningsvis så är hon där med termometern en sisådär 20 gånger per dygn när han har feber.

En superhjälte fast utan superhjältekrafter och egentlig mening med sin existens. Ett väsen med okontrollerbart behov av att veta temperaturen.

HANDS UP! HERE COME TherMOMinator!!!

I denna ljuva sommartid....

"Vilket fantastiskt midsommarfirande på Överjärvagård. Traditionsenligt med stång, dans och picknick. Trevligt sällskap och god mat. "
Så här skulle det kunna stå i min status på facebook.........
Men då ljuger jag, inte helt för sällskapet var trevligt och maten var helt okej men i övrigt.
Man har en bild av hur allt ska gå till och inte allt för sällan överrenstämmer det inte riktigt med verkligheten i slutändan. Precis så var det idag, det var massor av bilar så vi fick parkera typ en kilometer i från där vi skulle vara. Så klart hade vi ingen vagn med till E. Vi hade massor att släpa på och när vi kom fram fanns det inga bra picknick platser kvar så vi fick sitta på en inte allt för angenäm plats på sidan av kan man säga. Det fanns inga djur där som vi hade lovat E och fiskdammen var kanske inte den roligaste. Det var nog iof jag som tyckte det, E verkar vara nöjd och det är ju huvudsaken.
När vi skulle gå tillbaka var E supertrött och A jättearg för att han precis hade ramlat.
Någonstans kan jag liksom känna lite att det inte är värt det. Varför ska man alltid jaga den svenska drömmen av en perfekt familjesammankomst. Det hela tenderar ju alltid att bli förstört av stress för att få allt i ordning, få allt med sig och få allt med sig tillbaka igen.

Nu låter jag väldigt klagande och det känns inte helt rätt så här på midsommarafton för som jag sa så var det väldigt trevligt sällskap vi hade med oss och barnen verkade ha skoj. Det är väl bara det att det ofta blir mycket jobb för en kanske inte lika angenäm upplevelse som man hade väntat sig.
Nu är jag ju rätt säker på att allt hade blivit lite bättre om vi bara hade varit där i tid men då jag trodde att det började klockan 13:00 och vi är kroniskt sena och var där klockan 13:45 ungefär och det visar sig att evenemanget började klockan 12:00 så var vi nästan två timmar sena. Alltså inte så konstigt att alla bra parkeringar var tagna och att det bara fanns en picknickplats vid sidan av.

Men nu tar vi nya tag, packar ner lite smått och gott i korgen igen och går hem till det trevliga sällskapet.
Något säger mig att det är så mycket bättre att vara på hemmaplan även om där inte finns en stång.
Något att tänka på till nästa år kanske.

Lite bilder har jag i alla fall

Knoll och Tott

M

Det trevliga sällskapet

Platsen lite vid sidan av...

Stången och alla andra som var där i tid.

E & J

Film är härligt och ABBA är rätt stora va?!

Regnet öser och jag har precis drömt mig bort en stund till tonerna av Dancing Queen, I have a dream och Gimmie! Gimmie! Gimmie!.

Mamma Mia är väl en må bra film om någon. Underbar miljö, fantastisk musik och handlingen är underhållande.
Det känns lite udda att se Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård, Colin Firth och Meryl Streep brista ut i sång i tid och otid men de gör det med bravur så varför inte.

Musikalen är fantastisk, den sista föreställningen började klockan 16:00 på Cirkus och jag var där, alla var där. Björn och Benny, Agneta Fältskog, Tommy Körberg, Thomas Ledin, Krister Henriksson, Kristina Lugn och jag. Okej ALLA kanske inte var där men många var det i alla fall.
På slutet stod hela Cirkus upp och applåderade och jag fick både gåshud på armarna och tårar i ögonen.
För ett ögonblick glömde jag bort det faktum att jag med största sannolikhet skulle brinna inne om det började brinna just då för jag satt längst in längst upp. Om så var fallet hade jag åtminstone lämnat in med en fin upplevelse på näthinnan.

När jag tittar på filmen undrar jag om ABBA någonsin kommer gå ur tiden. Jag undrar om jag verkligen förstår hur stort det är, jag tror inte det. Det är så många år sedan bandet splittrades och det är så anonyma men ändå så stora. Musikalen har spelats på tio olika språk och över 45 miljoner människor har sett den, det är galet mycket folk.

Jag får så många olika känslor när jag tittar på filmen. För det första vill jag åka till Grekland, jag får en enorm längtan efter att dansa så jag antar att nästa tjejkväll får bli på Golden Hits där man kan skaka sina lurviga till med största sannolikhet ABBA. Jag kan inte låta bli att känna mig lite stolt  över att vara Svensk när jag ser Benny Andersson sitta vid pianot under Dancing Queen framträdandet i filmen.

Det är lite stort och ganska coolt faktiskt.

Bra film och har ni inte sett den så gör det för jössenamn, skynda, skynda, skynda nu på en gång det regnar ändå.

Jag vill inte..

Är nog de tre mest använda orden hemma hos oss just nu.
Jag vill inte äta...
Jag vill inte gå hem.....
Jag vill inte ta in min sparkcykel....
Jag vill inte gå och lägga mig.....
Jag vill inte städa undan mina leksaker......
Jag vill inte klä på mig......
Jag vill inte ha strumpor.....
Jag vill inte ta tröjan först, jag ville sätta på byxorna först.......
Jag vill inte åka bil.....
Jag vill inte gå in.....
Jag vill inte bada....
Jag vill inte tvätta håret....

Ja ni fattar nog vad jag menar.

Man kan tro att man har koll på en treårings envishet men man inser när man har en treåring att man varit helt clueless. En åsna är medgörlig i förhållande till en treåring.
Det är också ganska vanligt förekommande med orden "Jag kan själv" och med en dåres envishet försöker han knäppa jackan eller öppna korken på vattenflaskan.
Det är jättebra att han försöker och vill själv men jag försöker också säga att ibland måste man be om hjälp, det måste alla göra lite då och då.
Jag talar för döva öron...
Det går heller inte att hota hemma hos oss har jag märkt.
Idag när han inte ville ta in sin sparkcykel sa jag att då får den stå så kommer något annat barn och tar den. Väldigt dumt sagt eftersom att jag borde kunnat förutse vad han skulle svara. - Då får något annat barn ta den då..... Den osynliga väggen man dagligen stångar sig blodig emot dyker upp som en vid det här laget kär gammal vän. Ny strategi, "Jag kommer stå här till dess att du tar cykeln med dig. Vi kan stå här ända till pappa kommer hem". Jag inser ganska snabbt att det är precis det som kommer att hända. Vi kommer verkligen stå där när M kommer hem, en och en halv timme senare. Det går inte så bra det här inser jag och tar till det sista jag kan komma på. "Det blir ingen tv för dig på hela kvällen" han börjar gå mot cykeln. "Inte i morgon bitti heller" Han tar cykeln och börjar röra sig mot porten om än ganska motvilligt. Jag känner segern sötma komma över mig och inser att det är det enda som gäller alltså. Hota med tv-förbud. Att det sedan känns helt galet att vår treåring är helt tv-beroende är en helt annan sak, nu är jag bara glad att jag har något att ta till när den där envisheten gör sig påmind.

Något för midsommarbordet kanske

Världens starkaste korv är tydligen något i hästväg. Har inte ätit den, kommer aldrig att äta den men det är ganska kul att titta på andra som gör det.

Jag undrar vad korven kostar. Ganska dyr gissar jag för den borde rimligtvis inte sälja lika bra som en vanlig hederlig varmkorv. Det lär väl mest vara grabbgäng som testar för att överträffa varandra.

Någon som är sugen på att testa?

Nu är jag trött..

Har precis haft en dust med E om en större mängd leksaker som skottkärrades ut i vardagsrummet.
Jag ville att han skulle ta in dem i sitt rum igen, han var inte överrens med mig i den frågan.
Ingen av oss vann.
Nu står leksakerna i en stor påse i hallen för att tas ner i källarförrådet på obestämd tid.
Jag avskyr att hamna i dessa situationer och jag avskyr att behöva göra som jag gör men jag kan inte finna mig i att han fullkomligt struntar i vad jag säger. Redan när han lastade ut sakerna talade jag om vad som gällde, de måste tillbaka in i rummet igen. Jag talade om vad som skulle hända om han inte plockade in dem och jag gjorde det många många gånger. Jag känner mig som en häxa men det är precis det här beteendet jag inte vill vara med om. Det är klart att det inte går att begära hur mycket som helst av en treåring när det kommer till städning men att stoppa mängder av leksaker i en skottkärra, gå ut och hälla dem på vardagsrumsgolvet, och i flera omgångar dessutom. Då känns det inte för mycket begärt att han ska klara av samma resa fast åt andra hållet.
Jag kanske har fel men det har nog om en massa andra saker också.
Det känns jäkligt jobbigt i alla fall och värre lär det väl bli när han i morgon blir varse om att han inte har leksakerna att tillgå. Det jobbiga men E är att när man är i sitt värsta raseri och skäller och gormar om att leksakerna plockas bort osv. så är han helt lugn och börjar ställa fråga.
- Vad händer då?
- Ska William (hans kompis) få min Mac-lastbil.
- Ska fattiga barnen få leksakerna?
- Är William ett fattigt barn?
- Ska du ta den lastbilen också?
Faktum är att det nästan retar mer gallfeber på mig att jag ska behöva svara på alla frågor när jag är überarg. Jag har ju inte ens svar på frågorna eftersom att jag bara tänkt att plocka undan leksakerna ett tag. Det är som att han ser igenom mig och förstår att det här är bara för en begränsad tid och jag kan minsann vänta ut henne.
Det är ju bara det att jag så gärna vill att han ska veta hur man beter sig, vilket jag kanske inte visar på bästa sätt med att bli arg men pedagogiken fungerar inte alltid som den ska. Jag älskar ju det där lilla krypet och det gör det så mycket svårare när man måste visa vilka konsekvenser det blir om man inte plockar undan efter sig.
Det är en hel vetenskap det här med barnuppfostran, ÄR det någon som faktiskt vet hur man gör, PÅ RIKTIGT!

Nu sover han, och jag känner mig som en urvriden trasa.
A har fått en tand förresten.
Han fick E´s välling också, jag var så upprörd och stressad så jag tog fel.
Undrar hur magen mår av det?
Det lär jag märka....