No No No Nooooo

Det här är ett meddelande man inte vill mötas av när man hämtar barnen.

Jag får ren och skär panik av detta meddelande. Det kommer varje år, jag vet det men ändå blir jag bestört när jag ser det. Förskolepersonalen får ju panik även dem och skickar hem barn till höger och vänster. Vilket jag någonstans kan förstå eftersom att det är så sabla smittsamt så vi snackar damage control så gott det går.

Jag förlitar mig på min ingefärashot nu, dags för den att verkligen visa vad den går för. Det här är .det ultimata testet

Be safe out there, och trevlig helg!

Tänk om man ändå var en proffsbloggare

Jag har så mycket att göra, barn som ska duscha, tvätt som ska fixas, hemmet ska städas inför helgen för det vill jag verkligen inte hålla på med i morgon. Sedan ska kidsen i säng också och Mattias är på möte med elektrikern så jag är pretty much

Det är ju förstås inte så jättesynd om mig men jag har ett problem och det är att jag tycks ha växt fast på stolen. Rompan vill liksom inte flytta sig. Så galet omotiverad och skulle kunna sitta här heeeela kvällen och bara skriva blaj, blaj och blaj. Men nu är ju inte jag en proffsbloggare och drar inte in en jäsikens massa kosing på min blogg så det duger ju inte alls om ursäkt.

Jag får väl masa mig upp då rå.

Ha en trevlig kväll alla!

Sådana dagar har vi alla

Det finns dagar då man känner lite mindre för sitt arbete. Man kanske känner sig lite avogt inställd till sina arbetsuppgifter och kanske har man till och med lite söndagsångest ibland. Man kan känner sig irriterad eller trött på sina kollegor, kanske är det för mycket att göra, eller för lite.
Är det stressigt eller inte tillräckligt utmanande, kanske är det för utmanande.

Hur som helst, det jag vill komma till är att om du känner att du har en sådan dag så vill jag att du läser följande tips på hur du snabbt kommer tillbaka till ditt vanliga sprudlande arbetsglada jag.

I am going in..

I kväll är det min tur att krascha bredvid lilleman.
Vi testar ett nytt sätt att försöka få han att sova i sin säng i stället för i vår.
Vi sover helt enkelt bredvid honom istället. Varannan natt sover vi på en inte lika skön madrass som den i vår säng men vad gör man inte.

Detta är fas I, fas II går ut på att låta honom sova själv men om han vaknar så ska han ropa på oss så kommer vi ilandes och lägger oss. Vi vet ju att fas I funkar men vi vet inget om fas II, inte heller när den kommer att inledas. Det är som ett projekt helt utan roadmap kan man säga.

I natt hoppas jag att jag ska slippa slåss mot leksaker som låter i alla fall.

Definitivt ett feltänk

Jag vill rikta ett tack till en välkänd leksakstillverkare för att jag fick min nattsömn rubbad.
Låt oss gå tillbaka till tidigare på kvällen men tillräckligt sent för att barnen skulle ha somnat.
Något alarmliknande ljud hörs från Alex rum. Mattias springer upp för att genast eleminera det störande momentet innan Alex vaxnar. Så klart har ljudet upphört när han kommer in i rummet och det är helt omöjligt att veta vilken av alla 752 fordon som hade gett i från sig detta avgrundsvrål (det var det förstås inte men det kändes som det just då).
Fem minuter senare upprepas samma procedur och eftersom att det försöket att hitta ljudkällan också misslyckades så var det samma sak ännu en gång. Denna tredje gång sprang vi båda upp och jag tog sikte på en ambulans. Jag ställde mig utanför Alex rum och provade lite knappar. Dåligt beslut, mycket dåligt beslut för den där ambulansen lät ju som en hel armada av uttryckningsfordon, tjutet var öronbedövande och jag fick slänga mig in i vårt sovrum och kasta ambulansen under täcket till den behagade sluta med sin serenad.


Vid läggdags hade vi alltså inte identifierat ljudet ännu och således inte kunnat eliminera ljudkällan, vilket jag blev varse om exakt 2 timmar efter det att jag hade lagt huvudet på kudden och somnat.
Jag började leta (och ni fattar ju hur bra man letar i ett mörkt rum med en sovande unge som har mängder med fordon som skulle kunna vara den potentiella källan).
Plötsligt hör jag en sämndrucken röst som säger "mamma, tänd lampan så att du kan hitta det som låter". Se där ja, så bra gick det med mitt försök till tyst letande. Till slut lyckades jag få fatt i den och min gissning är att den börjar spökspela helt okontrollerat för att batterierna börjar ta slut. Jag stänger av den tänkte jag. Men se där, det gick ju inte för där fanns ingen avstängningsknapp. Men åååhh, suck, får väl ta ut batterierna då. Nääää men den luckan var ju väl tillsluten med en pytte, pytteliten skruv.
Att gå ner i förrådet och leta skruvmejsel var förstås hel otänktbart och att dränka biljäveln i badkaret skulle även det tagit mer än 2 minuter så jag gjorde det bästa av situationen och begravde den i soffan under både filt och ett berg av kuddar för att bedöva eventuella oljud och så gick jag tillbaka till sängen och sov igen...


Såå vad har ni haft för er i natt?

Jag tycker att det lilla folket borde lära sig att ta bättre hand om sina renhållningsfordon och underhålla dem så att batterierna inte tar slut.

Kul initiativ

Jag låtsas att ballongerna på gymmet är där som en uppmuntran till mig. En slags," - vi tror på dig Anna! Och vi tror inte att du har gått vilse bara för att du är här". Sprungit och simmat i dag, trot eller ej. Allt hade varit bra om inte tanten filat fötterna i duschen. Äckligt!!! Fy, kan inte va okej! Säkert en snäll tant men Nej, äckligt, Uäääk!

Köket är klart

Göta Petter vad det är många val när man ska välja kök. Och vad det är mycket man vill ha. Och vad DYRT det blir.

Förutom skåp, luckor, bänkskiva, belysning, handtag så är det vitvaror, inredning och......

Spishäll

Diskho

Här pågick det mycket diskussioner om vi skulle ha en eller två hoar.

Jag ville ha en och Mattias två. Han skickade till och med sina jobbarkompisar på mig med en övertalningskampanj men jag stod på mig och jag fick igenom min Ho.

Blandare

Som sagt, många funderingar, bollande, ändringar osv...
Men så klart jättekul och nu tror vi att vi att pusslet är lagt i alla fall. 





Det är ju fortfarande ganska lång tid kvar så vi hinner nog ändra oss några fler gånger...