Skickat från min iPhone
torsdag 13 december 2012
onsdag 12 december 2012
Lussevaka
Nja, det var några år sedan man orkade hålla på med sådant.
Den enda lussevakan nu är att se till att barnens kläder är i ordning inför morgondagens framträdanden.
Jag är ju bara glad att det till slut blev bestämt vad killarna skulle vara. A har inte bestämt själv förstås, han får vara det brorsan valde. Att få E att välja något visade sig vara svårare än jag hade trott. Ända fram till förra veckan var han tvärbestämd att han skulle vara djävul. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt att tala om att en djävul inte riktigt passade in i ett Luciatåg.
Ni vet Lucia är ett helgon, en kristen jungfru, dog martyrdöden pga. sin kristna tro eller något åt det hållet.
Han var bestämd så in i bängen, inte alls sur, arg, ledsen eller grinig utan svarade bara lugnt och sansat djävul varje gång jag frågade om han ville vara, tomte, tärna, stjärngosse, lucia eller pepparkaksgubbe. Ni som har huvudet på skaft noterade nu att det fanns fem valmöjligheter och djävul var inte med bland dem. Det spelade bevisligen ingen roll för E, ända fram till slutet på förra veckan då han helt plötsligt kom med ett tillkännagivande att han skulle vara pepparkaka.
Så bra tänkte jag och vände mig till A för att fråga om han också skulle vara pepparkaka då.
Han blev överlycklig vilket jag tog som ett godkännande och han fortsatta att tjata om kaka och till slut började han peka på köksskåpet. Då gick det upp för mig varför han blev så glad. Det slutade med ilskna tårar när det gick upp för honom att han inte skulle FÅ en kaka. Han har nog fortfarande inte fattat att han ska VARA en kaka.
Men han kommer vara en bedårande liten pepparkaka.
E å andra sidan kommer troligen att se ut som en ganska dåligt kavlad pepparkaka.
Eftersom att de ska vara utomhus så fick jag köpa en pepparkaksdräkt som är typ fem nummer för stor men det kommer nog ändå se lite buckligt ut när vi knölar den ovanpå ytterkläderna.
Det är alltid lika spännande med sådana här händelser.
Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon blir det upp tidigt. Jag måste ju hinna klä mig i alla sjutton lager kläder så att jag klarar av att stå still 45 minuter utomhus.
Den enda lussevakan nu är att se till att barnens kläder är i ordning inför morgondagens framträdanden.
Jag är ju bara glad att det till slut blev bestämt vad killarna skulle vara. A har inte bestämt själv förstås, han får vara det brorsan valde. Att få E att välja något visade sig vara svårare än jag hade trott. Ända fram till förra veckan var han tvärbestämd att han skulle vara djävul. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt att tala om att en djävul inte riktigt passade in i ett Luciatåg.
Ni vet Lucia är ett helgon, en kristen jungfru, dog martyrdöden pga. sin kristna tro eller något åt det hållet.
Han var bestämd så in i bängen, inte alls sur, arg, ledsen eller grinig utan svarade bara lugnt och sansat djävul varje gång jag frågade om han ville vara, tomte, tärna, stjärngosse, lucia eller pepparkaksgubbe. Ni som har huvudet på skaft noterade nu att det fanns fem valmöjligheter och djävul var inte med bland dem. Det spelade bevisligen ingen roll för E, ända fram till slutet på förra veckan då han helt plötsligt kom med ett tillkännagivande att han skulle vara pepparkaka.
Så bra tänkte jag och vände mig till A för att fråga om han också skulle vara pepparkaka då.
Han blev överlycklig vilket jag tog som ett godkännande och han fortsatta att tjata om kaka och till slut började han peka på köksskåpet. Då gick det upp för mig varför han blev så glad. Det slutade med ilskna tårar när det gick upp för honom att han inte skulle FÅ en kaka. Han har nog fortfarande inte fattat att han ska VARA en kaka.
Men han kommer vara en bedårande liten pepparkaka.
E å andra sidan kommer troligen att se ut som en ganska dåligt kavlad pepparkaka.
Eftersom att de ska vara utomhus så fick jag köpa en pepparkaksdräkt som är typ fem nummer för stor men det kommer nog ändå se lite buckligt ut när vi knölar den ovanpå ytterkläderna.
Det är alltid lika spännande med sådana här händelser.
Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon blir det upp tidigt. Jag måste ju hinna klä mig i alla sjutton lager kläder så att jag klarar av att stå still 45 minuter utomhus.
tisdag 11 december 2012
Silly me!
Jag borde gå och sova. Har galet svårt att komma upp på morgonen. Borde gå upp mycket tidigare än jag gör men det gåååår bara inte. Det är dessutom apkallt hos oss vilket inte hjälper till ett dugg.
Hur som helst så blir det inte heller bättre av att jag inte går och lägger mig men jag kan inte riktigt slita mig. Har nog saknat bloggen mer än jag trodde och nu när vi har hittat tillbaka till varandra kan jag inte riktigt slita mig. Knäppt som sjutton men likafullt sant.
Men nu vet jag ju vad jag kan skriva om i morgon.
Att jag är så trött för att jag satt uppe sent och blajjade på bloggen.
Det är som ett kretslopp.....
God Natt!
Hur som helst så blir det inte heller bättre av att jag inte går och lägger mig men jag kan inte riktigt slita mig. Har nog saknat bloggen mer än jag trodde och nu när vi har hittat tillbaka till varandra kan jag inte riktigt slita mig. Knäppt som sjutton men likafullt sant.
Men nu vet jag ju vad jag kan skriva om i morgon.
Att jag är så trött för att jag satt uppe sent och blajjade på bloggen.
Det är som ett kretslopp.....
God Natt!
En bloggpost för att utrota polio
 |
| Monayaguek Mayen är en månad gammal och ligger i sin mammas famn där han får en dos poliovaccin. Han är på en vårdcentral som erbjuder hälsovård, rent vatten och näringsbehandling till människor som har återvänt till Rubkona i Sydsudan efter att ha varit tvungna att fly undan inbördeskriget. Bilden tillhör UNICEF. |
Världsdel efter världsdel blir poliofri och möjligheten att helt radera den dödliga sjukdomen från jordens yta är inom räckhåll. Det är ingen lätt uppgift men det går. Och du kan hjälpa till.
Förra året upptäcktes endast 650 fall av polio i världen. Det är inte många men bara några få fall gör att sjukdomen sprids och skördar barns liv. För att helt utrota polio krävs att man vaccinerar varenda unge i varje by. Det gör UNICEF. Genom världens största hälsokampanj ser de till att miljontals barn världen över får vaccin och skyddas mot sjukdomen. Köp vaccin och hjälp till att utrota polio!
För att barn ska få ett fullgott skydd behövs tre doser vaccin. I UNICEFs gåvoshop kostar 60 doser 72 kronor. Det räcker för alltså för att rädda livet på 20 barn.
ps. Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
 |
| UNICEF/Pelle Bergström |
Jo men visst
Hon lever!!
Det skulle man inte kunna tro men som tur är så är min hjärtfrekvens bättre än frekvensen på mina inlägg här.
Det har bara varit en tung höst helt enkelt. M har rest mycket, jag har varit höst-trött, inte haft någon ork eller energi till att komma på något att skriva och när jag har gjort det har jag ändå inte orkat ATT skriva.
Jag läste en tidning om kännetecknen för en vinterdepression och jag hade alla symtomen, mer eller mindre.
Jag gillar inte kyla, inte snö, inte mörker och inte alla vinterkläder som skall på samtliga familjemedlemmar innan det går att lämna hemmets trygga vrå.
Det här är inte min bästa tid på året alltså.
Det finns en sak som är bra med vintern dock och det är JULEN!!
Jag ÄLSKAR julen och allt vad den för med sig. Ljus, tomtar, glögg och pepparkakor. Pynt i drivor och godis i massor. Klappar och karameller, julgran och julmat. Även om jag förstås inte äter så särskilt många av rätterna på julbordet eftersom att jag är en så matkänslig liten ( inte så liten som jag skulle vilja) människa.
Men köttbullarna, och prinskorvarna och laxen (det vill säga allt man äter alla andra 364 dagar om året) smakar så mycket bättre den 24 december.
Julmusten icke att förglömma. Denna ädla dryck som får mig att frångå mina principer att inte dricka så mycket läsk och framförallt inte i veckorna. Julmusten den lille rackaren får mig att glömma alla sådana tankar.
Jag måste ju passa på att flagga för UNICEF´s gåvoshop så här i juletider.
Det är superbra presenter istället för en massa onödigt. Nu menar jag inte att man inte ska köpa julklappar, inte alls men till de personer som man köper lite mer för köpandets skull så kan man ge bort ett gåvobevis från UNICEF som gör gott på flera olika håll.
Ex. är det en bra gåva till förskolepedagogerna som kan vara lite svåra att köpa till annars. Det är ju ändå trist att alltid ge en blomma, eller en ask choklad.
Tjingeling!
Det skulle man inte kunna tro men som tur är så är min hjärtfrekvens bättre än frekvensen på mina inlägg här.
Det har bara varit en tung höst helt enkelt. M har rest mycket, jag har varit höst-trött, inte haft någon ork eller energi till att komma på något att skriva och när jag har gjort det har jag ändå inte orkat ATT skriva.
Jag läste en tidning om kännetecknen för en vinterdepression och jag hade alla symtomen, mer eller mindre.
Jag gillar inte kyla, inte snö, inte mörker och inte alla vinterkläder som skall på samtliga familjemedlemmar innan det går att lämna hemmets trygga vrå.
Det här är inte min bästa tid på året alltså.
Det finns en sak som är bra med vintern dock och det är JULEN!!
Jag ÄLSKAR julen och allt vad den för med sig. Ljus, tomtar, glögg och pepparkakor. Pynt i drivor och godis i massor. Klappar och karameller, julgran och julmat. Även om jag förstås inte äter så särskilt många av rätterna på julbordet eftersom att jag är en så matkänslig liten ( inte så liten som jag skulle vilja) människa.
Men köttbullarna, och prinskorvarna och laxen (det vill säga allt man äter alla andra 364 dagar om året) smakar så mycket bättre den 24 december.
Julmusten icke att förglömma. Denna ädla dryck som får mig att frångå mina principer att inte dricka så mycket läsk och framförallt inte i veckorna. Julmusten den lille rackaren får mig att glömma alla sådana tankar.
Jag måste ju passa på att flagga för UNICEF´s gåvoshop så här i juletider.
Det är superbra presenter istället för en massa onödigt. Nu menar jag inte att man inte ska köpa julklappar, inte alls men till de personer som man köper lite mer för köpandets skull så kan man ge bort ett gåvobevis från UNICEF som gör gott på flera olika håll.
Ex. är det en bra gåva till förskolepedagogerna som kan vara lite svåra att köpa till annars. Det är ju ändå trist att alltid ge en blomma, eller en ask choklad.
Tjingeling!
onsdag 14 november 2012
lördag 3 november 2012
Som bomull för mina fötter
Jag är förälskad.
Förälskad i ett par skor med ett utseende bara mamma sko kan älska.
Förälskad i ett par skor med ett utseende bara mamma sko kan älska.
I tonåren skulle jag aldrig drömma om att sätta på mig en mössa för att det var fult och förstörde frisyren. Det kunde inga minusgrader i världen ändra på.
Nu efter att ha passerat 30 strecket med några år så är det bekvämlighet före skönhet som gäller. Så därför använder jag både mössa och nu alltså ett par skor som gör att mina fötter ser ut som Bart Simsons.
Jag har förstås också ett par nyinköpta stövlar som har ett lite mer angenämt utseende i mina ögon. Det jag inte förstår bara är hur jag ska kunna få dem över mina UGGS som jag aldrig mer kommer att ta av mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)