När blir det lättare??

Jag väntar fortfarande på att mitt hjärta ska säga åt mig att gå ut och springa istället för min hjärna.
Man kan ju lätt tro att det blir lättare med tiden. Det känns ganska naturligt att det blir lättare ju bättre tränad man blir.

DET ÄR JORDENS STÖRSTA LÖGN!!!! Gå inte på den alla ni som ännu inte börjat träna.

Det är ju någon i tidernas begynnelse eller någon annan vad vet jag, som har kommit på den briljanta idén att göra människan till en tävlingsmänniska. Till någon som alltid vill prestera och alltid vill vara lite bättre hela tiden.
Ja men då blir det ju aldrig lättare för man bara flyttar fram målet hela tiden.
Det precis lika jävla jobbigt att ge sig ut och springa idag fast nu springer jag 12 km istället för 2,5.

Alltså tänker jag sluta vänta på att det ska bli lättare och helt enkelt satsa på att bli en riktigt bra fakir.

Aldrig är man nöjd

I alla fall inte jag.
Sitter här på jobbet, det är lugnt. Jag får tänka en tanke helt ut, prata med andra vuxna utan att bli avbruten.
Äta min lunch i lugn och ro, gå på toa i fred, bara en sådan sak är något exklusivt just nu.

Ändå är det bara saknaden av barnen som fyller mig just nu.
Jag har en sådan galen separationsångest och efter att ha levt och andats dem i 6 veckor så känns det onekligen rätt tomt nu.

Det kommer att ändras förstås vart efter dagarna går och fylls av en massa annat så tankar på barnen endast hinns med när man lämnar jobbet och knappt det.
Men idag är det första dagen och jag saknar dem så enormt.

OS är slut....

Och semestern är slut. Dags att återgå till allvaret, återgå till att passa tider och till att leverera.
Jag kan sammanfatta både OS och semestern på samma sätt, det hade sina up´s and downs.

Vi hade en fantastisk vistelse på Fårö, vädret var på vår sida detta år. Något vi inte har fått uppleva på väldigt länge. Vi sköt inte över målet genom att planera in en mängd aktiviteter som bara hade slutat i kaos. Vi sansade oss och insåg att vissa saker gjorde sig bäst i tanken, som att grilla på stranden och titta på solnedgången. Det är härligt och vackert men inte med en tvååring som är mer vild än tam.
Vi tog dagen som den kom, anpassade oss efter vad vi mäktade med och det visade sig vara ett vinnande koncept.

God mat..

Fin miljö...

Barnarbete....

Beachhäng...

Fika på Sylvis döttrar...

Stenplockning vid fåröfyr...

Denna sten kasta jag ska....

Lek på Kneipbyns sommarland...

Vi blev alla drabbade av guldfeber..

Pizza på Carlssons....

Besök vid raukarna...

Den obligatoriska Svarta Malin på
Glassmagasinet vid hamnen i Visby...

Poolbad vid badrestaurangen...

Grabbarna jammade lite på kvällskvisten..

Sommarkille vid fåröfyr...

Upptäcksfärd i öknen (Ulla Hau)

SLUSH!!!

Inget Fårö utan Får...

Vi gillar varandra....
och glass...

Mamma freakar....

Strandbus...

I love you....

Vi gjorde allt man kan göra på Fårö, ja allt man kan göra med en huligan i släptåg i alla fall och vi är supernöjda. För första gången på fyra år har jag något som påminner om en solbränna i alla fall.
Jag har läst många böcker i ett sträck, vilket inte heller har skett de senaste åren.

Som jag skrev så har det så klart också varit downs och ska vi prata OS så är Casalls balltramp en riktig besvikelse. Hade hoppats så på Rolf Göran Bengtsson.
När det kommer till vår semester så är det väl det att markservicen blir så intensiv under semestern. Frukosten är knappt av bordet förrän lunchen ska fram och den hinner man bara svälja så måste middagen planeras. Jag ser helt klart ett mervärde av att gå och ta för mig av en framdukad lunchbuffé även om den inte alltid är en fröjd för smaklökarna. Det är ju knappast luncherna hemma under semestern heller eftersom att barnens smaklökar endast tillåter korv, korv och så kanske en liten köttbulle på det. På dagis äts allt men hemma smakar det plötsligt blä....

I kväll kändes det som att det verkligen är dags att återgå till verkligheten. Barnen förvandlades till små monster och både jag och M var stressade och lättretliga. Det tar på allas våra krafter att umgås så här mycket. Barnen saknar sina kompisar och lyser upp som små ljus när vi talar om pedagogerna på förskolan. Det skulle kunna kännas jobbigt men jag tycker inte det. Jag är så glad när E säger att han älskar sin fröken. Det är ju ett kvitto på att de trivs med tillvaron på dagarna. Vi måste ha dem där, vi måste jobba och det är super att de trivs. Vi alla har vår tid på dagarna och det känns som att det är dags att återgå till den nu. Semestern är fantastisk och vi behöver den. Jag längtar redan till nästa men nu välkomnar jag vardagen och rutinerna igen.
Åtminstone en vecka eller två ;-).

Boktips

Jag vet att jag förmodligen är den enda som inte har läst Camilla Läckbergs serie om Patrik Hedström och Erica Falck men om det mot all förmodan finns någon mer som jag därute så läs för sjutton, läs.....

Jag är helt såld. Har snart läst ut femte boken och börjar så smått få ångest för att det då bara finns 3 kvar.

Böckerna är i ärlighetens namn ganska grymma på något sätt. Det vävs in saker i historien som vi helst inte vill kännas vid om vi slipper. Men det är så världen ser ut och det är en del av det som gör böckerna verklighetstrogna. Dessutom skriver Camilla Läckberg på ett sätt som inte är så förutsebart och det gillar jag. Det är trist om man redan efter fyra kapitel vet vem mördaren är.

Hon har ett sätt att skriva som göra att man inte kan lägga boken i från sig om man inte är absolut tvungen.

Jag har äntligen fått tillbaka den del av mig som slukade böcker i rasande fart, tack Camilla Läckberg för det.

Böckerna

1. Isprinsessan

2. Predikanten

3. Stenhuggaren

4. Olycksfågeln

5. Tyskungen

6. Sjöjungfrun

7. Fyrvaktaren

8. Änglamakerskan

Alla finns i pocket utom änglamakerskan men den kommer i pocket inom kort, närmare bestämt 29 augusti enligt Läckbergs hemsida.

Det gick ju inte så bra

för det svenska hopplandslaget dessvärre.

Grabbarna får tävla individuellt på onsdag så då får vi hoppas på lite medaljer då istället. Lisen får en välbehövlig vila efter sin praktvurpa i lördags. Riktigt starkt jobbat av henne att lyckas så bra i går och att orka med även en runda idag.

Apropå runda så tog jag mig en själv. I löpspåret alltså. Det känns ju att det är semester men jag höjde mig ändå ett snäpp och fixade 10 km på under en timme. Det var endast en minut tillgodo men vilken viktig minut för självförtroendet ändå.

Knät strular och det känns inte så bra men jag hoppas att det ska bli bättre med lite mer träning, ordentligt med stretch och kanske några kilo bort.

Nu är det fest varje dag i matväg och viktväktarna känns långt bort men på måndag är det dags igen.

Tjingeling!

Snart dags för hästhoppningen!

Jag känner mig riktigt nervös.
Det vore så kul om Sverige fick medalj och det finns absolut en riktigt god chans att det blir så.
Vilket gör det hela ännu mer nervöst.

Go Team Sweden!! Go Go GO!!!!

Nu måste jag leta reda på var jag kan se den också.
I går blev det riktigt dramatiskt när kunskapskanalen helt plötsligt lämnade hästhoppningen och gick till maraton istället. Det tog ett tag innan jag hittade rätt på svt.se.

Tillbaka till civilisationen igen.

Hej alla glada!

Jag är tillbaka på fast mark igen efter två veckor i skogarna på Fårö.
Mottagningen där är inte att lita på och jag har därför lagt fokus på instagram eftersom att där finns mycket mysigt att fota.
Jag gjorde ett försök med en hälsning till bloggen via mobilen men misslyckades eftersom att inlägget inte kom in.

Vi har en veckas semester kvar och den kommer att bestå av en del fixande och ta dagen som den kommer aktiviteter.

Kul att vara tillbaka och jag tittar in lite senare och berättar om Fårösemestern.

Äsch, jag glömde att jag hade en stekpanna på spisen.
Å där gick brandlarmet igång, härligt.
Nu vakna Alex, ja men då så..

Välkommen hem familjen kaos :-)