Det här med arvsanlag

Här hänger A's dregellappar på tork och jag kan inte låta bli att undra var han fått draget av S:t Bernadshund ifrån, min eller M's sida av släkten.

Lite mycket men ändå inte....

Har haft två och en halv timme med mestadels skrik på A. Han har varit övertrött och jag har inte kunnat få han att sova (M var inte hemma). Till slut fick jag i han en flaska välling och försökte på nytt lägga han i sin säng, det gick inte. Bara jag kom in i hans rum blev han hysterisk. Jag lade han i vagnen och stod och puttade den, efter 2 minuter hör jag hur han snarkar. Då började jag att gråta, normalt, njae kanske inte va.
Tittar på hemlige miljonären på tv och gråter lite till. Jag är rätt gråtig nu kan jag säga. Känner mig lite trött men samtidigt jävligt tacksam för det jag har och blir därför lite sentimental.
Det har varit lite mycket i dag kan man säga och det tar ut sin rätt nu.

Nu kommer M med lite käk..

På tal om det jag skrev igår....

Ekorrhjulet, vardagen så fick jag rusa från jobbet idag för att hämta hem en febrig A. Dags att börja VAB-pussla igen. Vi klarade Två dagar denna vecka. Knappt två dagar. Mjukstart vad är det?

Puhhh! Bara tio år kvar..........

Skickat från min iPhone

Ekorrhjul

Idag var första dagen på vårt vardagsliv. Så här kommer det att se ut framöver.

- Upp i svinottan....
- Smyga runt och göra sig i ordning utan att väcka övriga familjen för vaknar dem så kan du lägga på minst    15 minuter innan du kommer iväg och då spricker hela tidsschemat.
- Småspring till bussen medan du memorerar att du fått med dig allt...
- På bussen tittar du om någon annan är vaken, dvs. du kollar FB och Twitter. Inser att så är inte fallet för att det är så in i h...vete tidigt att inte en vettig människa har hunnit vara inne och statusuppdaterat.
- Byt Telefon och kolla igenom jobbmailen...
- Framme vid t-banan, ställ dig upp innan bussen stannar så att du är säker på att komma av först och få fri väg att försöka slå det svenska rekordet på "Vem hinner med tunnelbanan och slipper vänta tio minuter på nästa"....
- Väl framme på jobbet styr du kosan mot närmast belägen kaffeautomat och förser dig med en kopp hållkäftenkaffe från Cafebar....
- Nu är du redo att leverera ända fram till klockan 15:00...

Jobba, Jobba, Jobba, Jobba, Jobba, Jobba, Jobba, Jobba, Jobba............

- Påminnelsen flimrar upp på skärmen, "Hämta barn på dagis!"
- Stäng ner datorn...
- Plocka i hop alla miljoner papper som ligger utspridda över hela skrivbordet, slå undan tanken om att sortera dem, det hinns inte med och får bli morgondagens bekymmer.
- Börja sätt på dig jackan och inse att du måste springa och kissa...
- Gör det du måste och gör sedan ett nytt försök med jackan..
- Säg hej då till dina kollegor och gå ut till hissen.....
- Åk ner till entrén...
- Åk upp igen eftersom att du glömde dina vantar, dem måste du ha om du ska dra barnen hem i pulkan utan att förfrysa fingrarna.
- Säg hej till kollegorna hämta vantarna och säg hej då igen....
- Ta hissen ner....
- Småspring till tunnelbanan och inse att du är sjukt otränad, bli en smula nöjd när du springer förbi Friskis och Svettis eftersom att du får ett lika bra träningspass som de som står där inne och lyfter skrot fast ditt är gratis..
- Spring som en galning från tunnelbanan, upp i rulltrappan och försök att inte meja ner någon när du springer genom centrumet för att hinna med bussen.
- Puh, första etappen avklarad. Du är framme på dagis...
- Hämta lillen och inse att han har bajsat och eftersom att du är där så kan du inte förvänta dig att pedagogerna kommer att byta den.
- Byt blöjan...
- T med Lillen och gå upp till storebrors avdelning, självklart är du i detta läge försenad eftersom att blöjbyte inte fanns med i tidsschemat.
- Hämta storebror och alla hans kläder, väskor och annat som ska med.
- Gå ner igen...
- Ta av dig dina ytterkläder eftersom att du i detta läge lider av så mycket pattsvett att det snart börjar rinna längst magen.
- Pälsa på barnen kläderna och samla ihop deras väskor och allt annat som ska med.
- Klä på dig själv igen medan barnen börjar gnälla att de är varma...
- Sätt barnen i pulkan och ta de båda ryggsäckarna, handväskan och matkassen i vänsterhanden och dra pulkan med högerhanden. Inse att vantarna du åkte upp och hämtade igen ligger i handväskan och det finns ingen möjlighet att du ska börja leta efter dem i detta läge.
- Försök hitta en liten snösträng som inte är sandad så att du åtminstone kan inbilla dig att du får lite skjuts på pulkan...
- Snubbla in i hallen, av med alla kläder och pusta ut för du är äntligen HEMMA......
Så att du kan ställa dig vid spisen och laga middag som ingen av barnen ändå tänker äta.....


Men visst är det härligt att vardagen är här så att vi kan få lite rutiner ;-)..

Min nya kompis på jobbet

Det här är Mjölner.

Cupcakes

Med smak av Jordgubb och så lite viol på toppen.

Det färdiga resultatet

Så här ser jag ut efter att ha varit hos frisören.
Jag känner mig nöjd och det är alltid trevligt att träffa någon som ser fönandet som en konstform.
Jag brukar undra när jag sitter där om de verkligen tror att man står så där på morgonen.
Den morgon jag har 25 minuter att lägga på att föna håret kommer jag troligtvis aldrig att få uppleva.
Så titta noga för ni kommer nog aldrig se mig ha just den här frisyren igen.

Om ni tycker att jag har ett något galet uttryck i min ögon så är det helt korrekt uppfattat.
Son modell äldre har bestämt att det är farligt hos frisören och vägrade att klippa sig.
Hysteriska skrik gjorde att vi fick avbryta operationen. Därefter påbörjades operation övertalning istället men det är som att tala till en vägg. Inget fungerar, inte locka, inte muta, inte hota och, ja ingenting alls faktiskt. Han tittade på när jag klippte mig, han tittade när andra barn klippte sig. Han fick se jätteroliga sådana där skynken som barnen får ha på sig när de klipper sig, han fick se på färgerna man kan få i håret efteråt. Inget hjälpte och jag blir helt galet frustrerad.

Det går ju inte att tvinga han, måste man till doktorn är det berättigat att tvinga om ni förstår vad jag menar. Vissa saker måste man liksom genomlida. Att klippa sig hör väl inte dit även om jag nästan vill påstå det om man tittar på E.
Men nu sitter han på en stol i köket och M klipper med maskinen. Jag vill inte ens se eländet men inget kan ju vara sämre än som han såg ut innan.
Ibland önskar jag att det fanns ett litet intelligenspiller som man stoppar i barnen när man vill att de tillfälligt ska utvecklas lite mer till att ta in det man försöker säga åt dem vid ett givet tillfälle. Det givna tillfället infinner sig ju ganska ofta iof så det kanske ändå inte en bra idé.

Men men nu när jag har skrivit klart det här inlägget så är också E färdigklippt och så summan av kardemumman är att vi båda är klippta även om vägen dit blev lite brokigare än tänkt, eller kanske ska jag säga bråkigare. E´s frisyr är kanske lite enklare än jag hade tänkt mig men vad gör väl det. Han är ju söt min älskling vad han än har för frisyr.

Nu hör jag i babylarmet hur han är inne och busar med A som skrattar i högan sky. Så blev det med den tuppluren för A. Livet som tvåbarnsmor är aldrig ensidigt.

Jag tror att jag tar min nya frisyr och går och bakar lite cupcakes nu.....