Fläskmätt

Vi käkade våfflor till middag idag. Jag fick cravings på det och stack i väg och handlade våffelmix.
Ja jag erkänner att jag inte gör min egen smet till 100 % men jag anser att tar jag vatten från kranen och vispar själv så är den praktiskt taget hemmagjord. Det är ju ändå det som är det jobbiga, att vispa menar jag.
Vi körde hela tillbehörsarmén med sylt och grädde, lönnsirap, vaniljkesella och färska jordgubbar.

Väggen i bakgrunden är fortfarande lika snygg.
Det är kanske på sin plats att vi börjar fundera på en tapet dit.

Kesella och färska jordgubbar var en riktig hit kan jag lova, Mmmmmm.

Nu är jag däremot så där otäckt mätt som man lätt blir när man äter våfflor, i alla fall jag.

Jag kommer säkert att vara hungrig om en timme eller två för den effekten brukar våfflorna också ha på mig. Helt enkelt en riktig smakupplevelse men kass som middag om vi ska tala klarspråk.

M tycker att våfflor och pannkor är nödproviant och E är inte så där galen i det som många barn är så vi äter det faktiskt inte så jätteofta men jag är ruggigt nöjd när vi gör det.

Nu ska jag fixa lite och packa i hop för imorgon ska vi åka en sväng till mamma/ mormor. Jag vet aldrig hur jag ska benämna mina föräldrar för det är ju min pappa och min mamma men barnens mormor och morfar. Jag säger nog oftast mamma och pappa, tror jag i alla fall, förutom när jag pratar med barnen förstås.

Jag måste också bestämma mig för om jag ska ge Måns en chans till.. Jag är ju en av dem få som inte är så där fasligt imponerad av han över huvud taget och således inte helt nöjd med att han tagit över allsången.
Kanske återkommer jag med ett inlägg där jag ger Ris eller Ros åt kvällens program, om jag inte går ut och går istället förstås, vilket jag absolut borde göra med tanke på alla våfflor jag moffat till middagen.
Livet är fullt av mariga beslut...

Attackerad av en blodsugande best

Jag har plockat årets första fästing. Under alla år jag red och tillbringade mer tid i skogen och stallet än någon annanstans fick jag aldrig någon fästing, men nu fick jag en hemma i mitt eget kök.
Äckliga små varelser som inte gör någon som helst nytta. De är de enda varelser på jorden som faktiskt inte har något existensberättigande för de bidrar inte till något.
De sprider bara skräck och sjukdomar omkring sig.
Nu kan jag känna att vi borde ha vaccinerat oss hela bunten.
Jag är i alla fall glad att vi har klippt en tacksam scanna fästing frisyr på E.

Sommarkolloklippning

Nu ska jag hålla koll på att det inte blir en röd ring runt bettet.

Håll med om att den är speciell

A´s krypstil...

Han har liksom ett ben under sig när han kryper men det verkar inte direkt hindra för det går snabbare och snabbare och han tar sig längre och längre sträckor.
Jag filmade en längre snutt innan men teknikens under och jag är inte kompisar för det blev inget av det. Det är inte första gången det händer så jag gör väl något galet antar jag.
Vi håller på att trimma E i att klä på och av sig själv så det är väl inte mer än rätt att han också får vara med lite på film med sina framsteg.

A har också fått en till tand så idag blev det tandborstning för första gången.

Nu ligger båda småtrollen i säng så NU ska jag ägna mig åt att inte göra något alls.

Vilken present

Jag för 33 år sedan

Då är man 33 år nu då, känns helt okej och fortfarande känner jag mig berättigad att säga att jag är i trettioårsåldern.
Dagen har firats med barnkalas hos en kompis till E. Mycket praktiskt att gå bort på kalas när man fyller år istället för att anordna ett själv.
Här hemma har vi en tradition att den som fyller får bestämma maten och jag valde egna hemmagjorda grillade hamburgare. Så klart så hade jag inte vädret på min sida, varför skulle jag ha det när den 3 juli de senaste 32 åren bjudit på sol. Det var helt enkelt inte det ultimata grillvädret så hamburgarna får vänta till en annan dag och så blev det Tacos istället. Jag som älskar barnmat tycker således att tacos är helt okej och E åt med god aptit vilket gör mig glad så jag är nöjd med mitt beslut.
Presenten däremot lyser med sin frånvaro eftersom att jag vill ha en Rosa One Piece och M inte hittat någon rosa så blev det ingen just nu. Han har vid ett tidigare tillfälle erkänt att han tittat efter en men hittade ingen rosa utan bad mig kika efter en annan. Jag har inte kikat efter en annan vilket han tolkat som att det inte duger med någon annan färg än rosa. Han har tolkat det helt rätt. Nu har han hittat en sådan som jag vill ha och skulle beställa den direkt från Norge men det gick inte så bra för det var tydligen något fel på sidan. Jag har själv varit inne för att titta nu och det går inte ens att ladda sidan vilket inte bådar gott för min födelsedagspresent. Men jag vill verkligen ha den där så vi ger inte upp och framtiden får utvisa om jag får någon present eller ej.
A har givit mig en present genom att börja krypa, vi får se om jag tycker det är en positiv present eller ej om en vecka eller två. Han har en helt klart säregen stil men han kommer framåt.

Nu ska jag fortsätta att njuta av min födelsedag resten av kvällen genom att göra så mycket som möjligt av ingenting alls.

Dagens tips!

Jag vill ge alla mammor med en bebis på nio månader ett tips.
Om er bedårande lilla juvel har bajsat och ni byter blöja och märker att det inte är så mycket bajs och lilla juvelen bajsar på skötbordet också, sätt då INTE lilla juvelen i badkaret tillsammans med ett äldre syskon. Risken att lilla juvelen bajsar igen är inte bara stor den är garanterad. Att sedan förvänta sig att lilla juvelen håller sig när du gjort rent i badkaret och stoppat i båda igen är bara naivt. Att sedan ännu en gång göra rent och stoppa tillbaka dem i badet är bara dumt för när du hör "Mamma, det är bajs i vattnet" en tredje gång kommer du ändå att ge upp och förvisa lilla juvelen från badkaret till det att han blivit lite mer rumsren.

Det du inte vet nu mamma är att jag bajsar i vattnet.

Nybadad tröttmössa vilar lite

Sommarlov

Idag var ´s första lediga dag, eller egentligen inte för han är ju alltid ledig på fredagar så måndag är väl den riktiga, riktiga första dagen på sommarlovet om man ska vara nogräknad.
M seglade i väg till Sandhamn idag så jag är home alone with the boy´s.
Bye the way för er som inte visste det så finns det "After Sail" i Sandhamn. Kanske allmänt känt men jag har faktiskt aldrig hört talas om After Sail förut.
Dagen har i stort sett varit bra, A har jag knappt sett röken av för han har sovit nästan hela dagen. Uppenbarligen har han en del att ta igen vilket inte förvånar mig så mycket med tanke på hur sent han har somnat de senaste kvällarna.
E hade en kompis på visit och efter att ha gråtit sig igenom den första delen av besöket så somnade han på min säng. Även han har varit stentrött hela veckan så det kanske inte var så otippat det händelseförloppet heller. Men L lekte glatt i E´s rum och jag och mamma L satt och pratade så allt var frid och fröjd ändå.
Kvällen har varit jättebra, vi åt middag på balkongen. Förvisso i rekordfart för A blev väldigt gnällig och det började regna. När vi var klara slutade det att regna så det var inte så mycket regn. Jag känner mig fortfarande lite brydd och förvirrad, det känns bara så himla riktat mot mig. Jag vet inte jag kanske bara är känslig som tar det personligt att det regnar i tio minuter samtidigt som solen skiner och just när vi ska sitta ute och äta och så fort vi är klara så slutar det.

A försöker maniskt få tag på E´s paprika

Spagetti Madness

Ropar du på mig mamma?

När jag skulle plocka undan från middagen upptäckte jag en mycket ovälkommen gäst. En gäst som gör att jag inte kommer att våga ha balkongdörren öppen i natt. Jag var livrädd när jag fotade den men ändå var jag tvungen för att visa vilket otäckt kryp som bor på min balkong för tillfället. Jag lovar att det är högst tillfälligt. Varelsen i fråga kommer att åka ut fortare än hans åtta små äckliga ben orkar bära han bara jag vet hur jag ska gå till väga. Det är en enorm säkerhetsrisk och bör hanteras varsamt. Tips tas tacksamt emot.

En riktigt otäck jävel.
Jag kan riktigt se hur han, eller hon, jag vet inte
hur man könsbestämmer en spindel, är ute efter mig.

Tidigare idag hittade jag en spindel i E´s potta. En mindre men fortfarande en otäck sak. Jag börjar nästan ana en sammansvärjning även här men jag leder, One down and one too go för jag spolade ner den i toan Moahahahaaaaaaa!!!

Nu ska jag gå och se om E har slutat leka och gått och lagt sig. Vi har en tyst överrenskommelse att kommer inte han ut så märker inte jag att han gått ur sängen för att leka efter läggdags.

Han har varit så himla mysig i kväll så jag vill inte bråka så mycket med han. Det där glaset rosé gjorde mig både blind och döv tror jag ;-).

På tal om det så känner jag mig oerhört sparsam idag, titta vad jag sparade när vi skulle kasta lilla boxen.

I en hel vecka har den legat i kylen och väntat på mig.

Den som spar han har

Det ser inte mycket ut för världen men det blev ett glas i alla fall. Jag sparade det enkom för den här kvällen eftersom att jag visste att jag skulle vara själv. Jag öppnar inte en flaska då och nu fick jag i alla fall ett glas till middagen, ett litet speciellt glas bara för mig. 

Nu blir det nog horisontellt läge i soffan tror jag, kanske en glass, eller kanske jordgubbar med vaniljkesella, kanske båda. Först måste jag bara gå ut och titta så att otäckingen inte har lämnat sitt näste. Jag hårdbevakar, den ska inte, INTE, tro att den kan komma undan.

Telefonen ringde

Jag och E tog en sväng till Pris Extra och handlade i går kväll och var hemma igen strax efter åtta.
Då åt vi yoghurt och mackor för jag hade inte ätit middag innan och E hade blivit hungrig igen.
Jag satt och tänkte på att jag sedan skulle få E i säng och slänga mig i soffan med kanske en, liten, liten godisbit till sällskap.
Då ringde det i min mobil, det var grannen min som frågade om vi skulle ta en spontan powerwalk i spåret.
Jag blev helt ställd och kunde inte komma på en bra ursäkt så snabbt. Det är nämligen så att, om jag ska kunna strunta i att följa med och promenera måste ursäkten vara av den karaktären att jag tror lite på den själv för annars förgås jag av dåligt samvete och känner mig som den slöaste människan på jorden. Det är förvisso delvis sant men det betyder ju inte att jag måste erkänna det.
I det här fallet kunde jag inte komma på en ursäkt, inte ens en liten kunde jag krysta fram.
A sov, E var på ett väldigt medgörligt och härligt humör, jag hade ätit, handlat tvättmedel, jag var inte ens kissnödig. Jag kollade med M om det var okej (han satt och jobbade lite), någonstans grep jag väl efter ett halmstrå men inte ens där fick jag gehör.
Det var bara att snöra på sig dojjorna och ge sig ut i spåret.
Nu kommer det bästa. Det känns ju så bra efteråt, och nu menar jag inte rent fysiskt utan i skallen, man blir ju lite stolt över sig själv. Väl hemma sedan lade jag mig i sängen och tittade på det jag skulle se via TV 4 Play istället och slapp då reklamen, win win situation skulle jag vilja säga och godiset det skippade jag. Kommer äta det i kväll istället men det blev åtminstone en dag utan godis.

Tack Johanna för den briljanta idén, jag förstår fortfarande inte hur du tänkte men det var bra ;-).